tisdag 15 maj 2018

Det här att göra en resa...

Vad innebär det egentligen? Säkert olika för alla, och beroende på vad man gör. Men en sak har jag konstaterat - det är en makalös bredd på vad som kallas för en ”resa”, såsom alltid när ett uttryck blir modernt och faktiskt totalt uttjatat. Det blir så rätt och enkelt att ta till i de mest skiftande sammanhang.

Å andra sidan förväntas man också göra en resa i de sammanhang som anses typiska och vedertagna såsom ”resor”. Man förväntas uppleva t ex något stort och omvälvande, eller få en insikt om sig själv som man inte hade innan. En lärdom om hur man själv kunde ha gjort saker annorlunda eller bättre. En slags aha-upplevelse att "om jag inte hade varit eller gjort si eller så skulle saker ha varit annorlunda". Man ska t ex avledas från eventuella tankar på att man faktiskt försökte påverka sin situation men inte lyckades.

Men tänk om man inte gör någon "resa" när ett vedertaget tillfälle uppstår? Tänk om man redan kände sig själv väldigt väl? Tänk om man inte får något slags inre ”Halleluhja moment?” 
Personligen känner jag inte att jag genomgår något slags ”själabad”. Om man har försökt att påverka sin situation genom att berätta att man inte mår bra på olika sätt pga vissa omständigheter man befinner sig i, och det inte hjälper - vad förväntas man göra då? Arbetsvägra? Uppror? Göra sig arbetslös? Om man säger ifrån att det är för mycket, och får höra att det är det flera som har - hur förväntas man reagera och agera på det?

Visst, jag har kämpat på. Någon annan skulle kanske ha gett upp. Motivet till varför man gör saker kan variera, och i mitt fall handlar det bl a om att jag bryr mig väldigt mycket om dom som jag ansvarar för, och jag vill göra rätt för mig.
Men jag känner som sagt inte att jag reser inombords. Jag känner redan mig själv. Det jag gör är helt enkelt bara att jag väntar på att bli frisk. Om jag får tid på mig och en äkta förståelse räknar jag kallt med att bli det. Men om jag förväntas ändra mig som människa så kommer det inte att bli så. För jag kommer fortsätta - som jag alltid har gjort - att säga ifrån när det inte känns bra eller något känns fel. Jag kommer fortsätta att bry mig om dom jag ansvarar för, och jag kommer även fortsättningsvis vilja göra rätt för mig.

Det jag hoppas på är att bli lyssnad på om jag behöver säga ifrån igen i framtiden. Det handlar för mig om att få respekt och gehör för sina behov, känslor, tankar eller vad det nu kan vara som inte tillgodoses. Bäst är det naturligtvis om det aldrig går så långt igen.

Hursomhelst är det skönt att befinna sig i en underbart vacker årstid. Det underlättar känslan när jag ska vila mig frisk. 

Solnedgång på min favoritplats :)
Avkoppling i stilla ro :)
Utsikt från badrumsfönstret. I år blir det nog biggaråer om inte fåglarna är för glupska :)
Kvällarna är varma och sköna :) Hoppas verkligen att årets lilla tältpaviljong inte blåser bort som dom andra...
Promenad med lilla Rackarhästen :)
"-Är det inte min tur att dricka snart?"
En ljummen och skön kväll :)
Snart är det helt slut på mörka kvällar :)







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar