lördag 24 mars 2018

Hur kändes det att vara pigg...

Jag minns knappt inte längre. Jag som bubblade av energi en gång i tiden. Nu orkar jag nästan ingenting - inte ens att ha roligt. Hur kan man förändras så mycket? Visst finns det och kommer alltid att finnas tråkigheter i livet, men jag har gjort vad jag har kunnat för att inte fastna i dessa - åtminstone inga längre tider. Sett över en livstid har jag över lag lyckats bra. Men någonstans förra våren började färden mot diket, trots att jag försökte hålla emot. Jag lyckades inte få förståelse för min situation. Det som redan var mycket blev mera.

Jag är inte den som vill göra allting själv. Jag är inte den som inte litar på att andra klarar saker. Jag vill inte att någon ska vara så beroende av mig att jag aldrig kan vara ledig och fri. Jag vill ha fritid - i frihet.  Och sist men inte minst - jag vill att mina medmänniskor ska ha detsamma. Alla måste ha förutsättningar för att hålla i längden. Man kan tvingas att öka farten i ekorrhjulet tills man inte klarar att springa längre - då flyger man ut. Frågan är hur man landar.

Hur kändes det att må bra? Jag börjar nästan glömma hur det var. Tröttheten har legat som en tung filt över mig hur länge som helst. Långt innan jag blev akut dålig och drabbades av minnesförlust på min välbekanta väg hem på kvällen. Nu glömmer mitt ständigt värkande och tjutande huvud vad jag läser, ser och hör. När jag försöker koncentrera mig känns huvudet ännu värre. När man inte ens orkar göra det roligaste man vet är man verkligen skruttig. Ibland försöker jag samla mig och tänker att nu ska jag göra något som jag tyckte var roligt. I hopp om att känna mig känna mig bättre och piggare. Men orken rinner ur som vattnet ur badkaret innan jag ens hunnit börja försöka. Jag blir så trött att jag mår illa och det snurrar i huvudet. I vanliga fall tar det mig några minuter att skriva en text. Dom här orden har tagit mig dagar att få på pränt. Fy tusan! Måtte jag bli bättre snart...

Idag bjuder jag på en bild av solnedgång över slätten. Jag brukar försöka släpa mig ut och titta när solen går ner. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar