måndag 22 januari 2018

Vem har rätt att leta fel hos någon annan?

Den som söker ska finna sägs det. Ofta är det helt rätt. Det kanske är svårt att hitta guldklimpar i blomrabatten och diamanter i grusgången. Men en sak kan man vara 1000% säker på, nämligen att den som vill hitta fel hos en annan människa kommer att göra det - åtminstone vad den letande själv definierar som fel.

Det är inte lätt att vara människa. Åtminstone inte för den som fått rollen att tillfredsställa sina medmänniskors behov av att kritisera. För den som är genuint självrättfärdig och tror sig veta allt om någon annans påstådda tillkortakommanden är inte sällan väldigt ihärdig i sitt letande efter fel. Det kritiska sinnet vilar sig sällan, och väcks till liv av vad som helst i stort och smått. Den som är utsatt kan helt enkelt inte göra rätt, och vad som än görs eller sägs kan omtolkas till något dåligt eller negativt.

Tänk om alla som letar fel hos andra, eller rentav "lyfter" sig själva genom att sänka andra kunde börja tänka på ett annat sätt. Tänk om det plötsligt kunde börja kännas lika tillfredsställande att hjälpa, stötta och hitta positiva egenskaper hos den som det letas fel på. Borde inte det kännas bättre inombords?

För vem är egentligen perfekt och duktigt nog att kunna ta sig rätten att utse fel hos en annan människa? Och att kanske rentav viga sin tid åt att intrigera mot någon annan i syfte att manövrera bort individen ur sin lilla värld? Hur är den skapt som kan ta sig rätten att välja ut någon till att inte duga?
Är det en människa som alltid gör allting rätt? Eller är det någon som alltid är hjälpsam och osjälviskt delar med sig av sin kunskap för att andra ska få möjligheten att bli lika duktiga? Är det en person som sprider glädje till andra genom att se deras goda sidor, och muntrar upp sina medmänniskor genom att ge beröm och äkta komplimanger? Eller är det den som ställer upp och försöker underlätta när den ser att någon har det kämpigt eller svårt? Kan det vara den som skapar gemenskap och samhörighet istället för att trampa ner någon annan i sin strävan att lyfta fram sig själv? Eller krävs alla dessa egenskaper hos den som med gott samvete kan ta sig rätten att utse vem som duger eller inte?

Svaret är som jag ser det att ingen har rätten att leta fel och intrigera. Den som besitter ovanstående egenskaper skulle inte ägna sig åt sådant, och skulle inte heller hänga på när andra gör det. 











2 kommentarer:

  1. Ja du Anna, du har uppenbarligen hittat mannen som har rätten att kritisera och sänka dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu blev det visst en missuppfattning. Inlägget handlar inte specifikt vare sig om någon speciell man eller mig själv, och absolut inte om något misslyckat förhållande. Det handlar om mångåriga observationer av vissa människors behov av att leta fel hos andra. Det finns både kvinnor och män som har den läggningen, och drivkrafterna varierar liksom vilka som blir drabbade.

      Radera