söndag 31 december 2017

Tillbakablick och nyårslöften...


Varje år lovar jag mig saker, men det är väl inte alla löften som det blir något av. Så frågan är om jag detta år ska lova mig själv att hålla mina löften? Ja det ska ja minsann göra!

När jag ser tillbaka på året som har gått har det som vanligt innehållit både bra och mindre bra saker - eller rentav sånt som varit riktigt svårt och jobbigt, vilket är naturligt i livet. Det viktiga för mig är att det väger över i den positiva vågskålen.

Här kommer några tillbakablickar i bilder:


På Öland och blickar ut över havet från naturreservatet Neptuni Åkrar. Frilandscamping är oerhört avkopplande! Det finns ingenting som är som friheten, och möjligheten att få göra vad jag vill. Ju flera krav jag drunknar i till vardags, desto större blir behovet att få komma ifrån, vara ifred och slippa allt.


Ridresa i Kroatien. Hästar, vacker natur och trevligt sällskap - kan det bli bättre? :)


Unghästfinalen i distansritt med Pari som gick som en klocka i 50 km. Tre års förberedelser och träning gav ett fantastiskt resultat  - full poäng på allt!


Många av de bästa stunderna har jag som vanligt delat med mina fyrfota vänner. Så även flera av de smärtsammaste. Jag klarar fortfarande inte riktigt av att tänka på Baloo som var en del av livet under nästan all tid jag har bott på gården.

Det är såhär jag minns Baloo - alltid lika glad, sorglös och valpig.


Jag fick också en chock när klinikveterinären efter undersökningar och behandlingar tyckte att det var dags att släppa greppet om min trotjänare Kola. Helt förstummad lastade jag hästen och åkte hem från kliniken, men när chocktillståndet släppte lyckades jag övertyga veterinären om att genomföra en i Sverige ganska kontroversiell behandling som är hans enda hopp om att kunna bli frisk. Det tar tid att få resultat - om behandlingen lyckas - så det gäller att hålla modet och hoppet uppe.

Kola i sin halmade sjukhage i väntan på att kanske bli frisk.


Något som faktiskt har förstört en stor del av året är orimligt mycket arbete under ibland inte så trevliga förutsättningar - även om jobbet i sig är roligt. Det har inte varit självvalt att jobba på tok för mycket, utan har blivit så när jag som en person måste arbeta för två. Det gick så långt att jag i höstas bestämde mig för att kliva av karusellen. Då äntligen fick jag lite gehör, och i slutet av detta år anställdes en person för att avlasta mig med administration. 

En känsla som har växt sig allt starkare under ett halvår.


Min hälsa hann ta stryk av att jobba alldeles för mycket under nästan hela året. Det jag offrat för att få ha en gnutta fritid är min sömn - vilket är skadligt i längden. Något annat jag tvingats offra för att hinna med hästarna är socialt umgänge. Det kommer ta tid för hälsan att bli bättre. Mycket mera tid än några dagar mellan jul och nyår. Flera leder är inte bästa skick, och det är planerat att jag ska opereras två gånger nästa år. Jag har dock skjutit fram operationerna till hösten, och tänker bita ihop så länge tävlingssäsongen varar.

Nu slipper jag iallafall kryckorna, vilket är skönt. Tyvärr måste knäna opereras för att kunna bli bra.


Så vad lovar jag mig själv inför 2018? Jo, jag lovar att kräva balans i livet. Jag tänker kräva respekt för att jag har ett privatliv. Jag tänker ha en fritid utan att offra min sovtid. 2018 ska jag i den mån det går återerövra min hälsa och komma i form - ordentlig form. Jag ska inte tänka OM jag kan träna och OM jag ska tävla, utan jag SKA. Men nyckeln till att lyckas är balans mellan arbete och fritid, och den ska jag till VARJE pris skaffa mig.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar