söndag 19 november 2017

Balsam för själen när det verkligen tar emot...

Så befinner man sig återigen i årets mörkaste månad, och för varje år känns den lite längre än förr. Tänk att få ha gott om tid varje morgon. Att inte behöva stressa, halvt omtöcknad av trötthet med ett ständigt öga på klockan. Eller tänk att få sova bara liiite längre på vardagarna, och känna sig utvilad någon enda dag. Kanske skulle det ha en uppiggande effekt att få vara ute i dagsljuset om dagarna. Eller att slippa jobba halvt ihjäl sig. Och sist men inte  minst - att slippa utsättas för saker som är en pina.

Men det är bara att ta en dag i taget. Ena foten före den andra. Huvudet upp och fötterna ner. Bit ihop och upp med mungiporna. Det kommer en ny dag imorgon. Ekorrhjulet gnisslar sig runt på osmorda lager. Snart skär dom väl ihop. Vem bryr sig?

Det är tur att mina fyrfota vänner alltid finns som ett balsam för själen. Dom är vänliga och äkta, helt befriade från baktankar, själviskhet och falskhet. Med sina fyrfotingar kan man bara vara - sig själv, i nuet. Med sina fyrfota vänner får man frid.

















1 kommentar: