fredag 4 augusti 2017

När den dyrbaraste tiden går mot sitt slut...

Det finns ingen tid som går så fort som semestern, och jag gör mitt bästa för att förtränga att den snart är slut. Ett långt år av längtan måste passeras för att få åtnjuta några veckor i frihet, och när semestern väl har startat flyger dagarna förbi.
I år gjorde vi något som kändes riktigt bra, nämligen att resa iväg samma dag som jag gick på semester. Det var svårt att hinna förbereda resan pga att jag hade så galet mycket arbete att fritiden inte räckte till. Så ej heller orken. Men vi kom iväg, och det var ett fantastiskt bra sätt att snabbt rensa huvudet och komma in i den avkopplade känslan. Det blev till att börja med en resa till Kroatien, vilken jag kommer att berätta mera om i ett annat inlägg. Därefter gav vi oss iväg på tur med husbilen.

Nu har jag en sista dyrbar helg framför mig, och för varje timma som går känns tiden alltmera värdefull. Samtidigt som det skriker av motvilja inom mig mot att tvingas tillbaka till selen igen, är friheten i varje minut extra kännbar. När jag är ute i naturen - oavsett om det är till häst eller till fots - känns himlen extra rymlig, dofterna känns starkare, synintrycken vackrare och friheten känns så påtaglig - som om jag vore ett med den prunkande grönskan omkring mig. Det är som om nuet är både en välsignelse och en plåga. Jag vill frysa tiden men den tuggar sig obevekligt framåt - mot frihetens slut.

Men nu ska jag fortsätta att njuta av det som återstår av min ledighet. Jag bjuder på en bild av en av sommarens allra härligaste stunder - till häst i skogen i Kroatien. I sadeln känns livet som allra bäst :)


4 kommentarer:

  1. Nä fy, ledigheter går alltid så fort... Man får verkligen försöka njuta ini det sista :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det får man verkligen göra! :)

      Radera
  2. Ja du Anna, det känns väldigt bra att numera ha 52 veckors semester. Trots det vill tiden inte alltid räcka till. Det man gjorde på fritiden efter arbetets slut hinner man knappt gör på en hel dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag förstår att det måste kännas bra att varje dag kunna ägna sig åt det som tidigare var fritidsintressen :)

      Radera