söndag 25 juni 2017

Är det bättre att komma för tidigt än att komma för sent?

Att komma för sent är ju inte alltid så uppskattat, och det ska det väl inte vara heller om det råkar vara så att man spiller bort någon annans tid. Det kan vara väldigt irriterande om ett antal personer har samlats för ett möte, och får sitta och vänta istället för att göra något produktivare.
Men om det faktiskt inte har någon betydelse om man dyker upp prick på sekunden har jag personligen ingen större lust att stressa ihjäl mig. Då är det bättre att bestämma en ungefärlig tid, och ta saker som dom kommer.

Men lika ofta som man hör att någon irriterar sig på den som är sen - lika sällan hör man någon klaga på att någon kommer för tidigt. Visst behöver man ha lite tid till godo om man t ex ska åka någonstans eller har någonting inbokat. Det är ju bättre att få vänta en stund inför något man har inbokat än att missa sin tid. Det är inte minuterna inför klippningen eller tandläkarbesöket jag tänker på här, utan på folk som alltid envisas med att dyka upp för tidigt till bjudningar.

Om det är någonting jag stör mig kraftigt på, så är det när man har sagt en tid för t ex en middagsbjudning eller ett kalas, och vissa bara måste dyka upp tidigare. Man har stressat för fullt med att fixa till hemmet, kanske fått fara iväg i ilfart och handla något man har missat, lagat mat, dukat, och försökt få undan stöket på köksbänkarna. Det som återstår är att fixa till sig själv så att man inte dyker upp i dörrhålet som en svettig och fläckig värdinna.

Det är nånstans där det händer. Under den tiden man har reserverat för SIG SJÄLV. När man precis har virat badlakanet kring sig hör man hur det knackar på dörren. Eller man har precis börjat föna sitt dyngsura hår när det knackar på. Man kanske befinner sig badrummet och har precis påbörjat sin makeup.

Istället för att man får göra sig klar enligt sin planering, tvingas man börja socialisera innan man är färdig, och det blir ibland väldigt svårt att komma ikapp. Det känns lite sisådär roligt att lämna gästerna för att dra sig undan och torka håret.

Varför är det helt ok att komma för tidigt? För mig är det mera störande än när man kommer för sent.


lördag 17 juni 2017

Profitörer ska inte gnälla!!

Så länge skattepengarna strömmar in i asylindustrin klappar sig ägarna till landets alla boenden belåtet på magen. Det är bara att ta betalt och se glad ut, för skattekistan fylls ständigt på av landets mjölkkor - skattebetalarna - och statsskulden kan man öka när och hur mycket man vill. Så inga rumspriser eller lägenhetshyror är för höga, och turister samt bostadsbehövande kan helt enkelt ta sig i röven. Deras pengar behöver man inte. Dom betalar inte bra nog helt enkelt.

Men möjligheterna att skära guld med täljkniv inom asylindustrin har börjat krympa, och för den som är van vid att generösa intäkter i form av skattemedel strömmar in i verksamheten, blir det ju förstås en omställning när man inte längre girigt kan suga i sig av skattepengarna. Plötsligt står man där och ska förtjäna sina intäkter på samma sätt som man gjorde innan asylindustrin drog igång, och det är inte bara att städa innan nästa boende eller hyresgäst flyttar in - nej man kan behöva sanera och renovera också.

En som beklagat sig i Folkbladet är Håkan Petersson som drivit Skogsvikens Hotell och Pensionat i Kolmården. Migrationsverket behöver inte längre hans 50 platser, och nu står hotellet tomt, inrökt, oerhört slitet och sönderslaget. Det finns på grund av hotellets nuvarande skick ingen möjlighet att ta emot turister, och rent krasst kan jag tänka att han förtjänar inte att få några sådana till sig heller. Om turister hade varit hans intresse hade det varit sådana han hade ägnat sig åt.

Om han har varit lite förnuftig under tiden som de trygga och feta intäkterna rann in så har han satt undan en slant att renovera för. Det är förvisso djupt stötande att människor som tas emot med öppna armar till ett All-Inclusive liv i Sverige förstör sitt boende på detta sätt. Varför måste man ta sönder allt man har omkring sig? Gjorde dom så i sina egna hem också? Krossade dom sina handfat och speglar ibland när andan föll på? Eller nöjde dom sig med att tvätta sig och titta sig i spegeln? Men oavsett om dom vandaliserade sina forna hem eller inte, så är det väl känt att rum och bostäder som hyrs ut inom asylindustrin riskerar att slitas hårt och behandlas hårdhänt. Renovering är något man måste ha med i kalkylen eftersom boendes tacksamhet och skötsamhet inte är garanterad. Håkan Petersson och personalen har dessutom enligt egen utsago kallats t ex rasister och nazister var och varannan dag om något inte passat de stackars boende. Så kanske kan en del av sparpengarna vara välinvesterade i lite terapi eller annan själavård.

Hursomhelst är det bara äcklande när profitörer gnäller av sig till tidningar så snart pengabrunnen har sinat. Dom har skott sig på bättre förtjänta och behövande ett bra tag nu, och hade inga betänkligheter mot att svaga svenska grupper ställdes åt sidan för att finansiera obegränsade kostnader inom asylindustrin. Så istället för att jämra sig till tidningarna - ta ut en slant av sparpengarna som skattebetalarna gav er och renovera. Sen är det bara att börja hyra ut igen - på skäliga villkor som förr till människor som betalar för sig.



torsdag 15 juni 2017

Filosoferar på trätrappan...

Gräset som nyss är klippt är vildvuxet igen, och fåglarna kvittrar frenetiskt. Ännu en dag med övertid är avklarad, och jag pustar ut på trätrappan bakom huset. En glassbytta står uräten bredvid mig, men jag är lika hungrig som jag var då första skeden spred njutning i munnen.

Det dåliga vädret har flytt sin kos, och solens strålar bländar mig. Det är nån form av bjudning hos grannarna i huset bredvid, och grannfruns osedvanligt gälla röst tränger med sedvanlig skärpa genom syreatomer och trumhinnor. En humla flyger snabbt och surrande förbi, medan en geting lojt rör sig omkring mig.

Känslor av frid och irritation krockar inom mig, och jag önskar att jag vore på semester. Eller åtminstone ensam med fåglarna och insekterna. Ljud av frid kolliderar med samtalsämnen som inte intresserar mig. Som tränger sig in i min trötta hjärna. "Åh jag ooorkar inte" ljuder grannfruns laserröst genom trädgården och fram till min trappa. "Inte jag heller" vill jag oombedd ropa tillbaka. Men jag gör det inte, för då skulle jag bli lika påträngande som det påtvingade babblet bredvid.

Stundens tankar illustreras med bilder av soldränkta pioner och vildvuxet gräs.




lördag 3 juni 2017

Plötsligt tar det slut för alltid...

Det har aldrig varit tystare inhuset, och inga tassande steg följer mig på gården. Till och med luften omkring mig känns tom - som om fåglarna håller andan.
Baloo som alltid varit så frisk, glad och livlig blev plötsligt väldigt sjuk. Han som varit så kärnfrisk i alla år. Nu sover han för alltid. Det finns så mycket att skriva, men jag orkar inte få fram orden... 
Sov så gott älskade vän... Nu är du och Molly tillsammans igen.