tisdag 30 maj 2017

När batterierna måste laddas...

Ikväll var behovet av batteriladdning extra stort, och det finns inget bättre sätt att återhämta sig än en ridtur i skogen. När vi gav oss iväg var jag så trött att jag undrade hur jag skulle orka ta en tur, men efter en stund i sadeln kändes allt så mycket bättre. Strunt samma att klockan blev mycket. Jag behövde verkligen den här stunden av ren och oförfalskad livskvalitet.

Skogen doftade underbart av liljekonvaljer och barr, medan kvällssolens strålar silades genom den lysande grönskan. De barrtäckta stigarna dämpade ljudet av hovarna, och luften var fylld av munter fågelsång. Tänk att kunna stoppa tiden och befinna sig i det bästa nuet så länge man vill. Pari var pigg och glad, och smittade mig med sin energi.

Nu har klockan precis passerat midnatt och jag måste somna om jag ska orka upp imorgon. Jag inser hur mycket jag saknar att skriva. Orden känns som penseldrag i min hjärna där berättelser om allt jag vill sätta på pränt tar form. Jag har prioriterat bort skrivandet ganska länge, men känner att jag på något sätt måste göra plats för det i mitt liv igen.

Här kommer några bilder av livsnjutning :-)


Två gråa öron lyssnar uppmärksamt på mitt småprat om allt möjligt :-) Hästar är goda lyssnare ;-)


Pari tittar nyfiket ut över ett fält :-)


Bilden på björkskogen blev väldigt suddig, men jag delar med mig av den ändå för att den liknar en vacker tavla :-)





4 kommentarer:

  1. Underbara bilder Anna. Ridning gör något med själen. Saknar det grymt mycket. Blev allergisk mot hästar för många år sedan. Nu får jag nöja mig med att uppmuntra barnbarnen att rida på ridskolan ett par kilometer härifrån.
    Skriv!
    Kram Kim :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kim! Jag kan förstå att du saknar ridningen, för den är verkligen ett balsam för själen. Vet inte vad jag skulle ta mig till om jag skulle bli allergisk.
      Jag ska försöka att ta mig tid att skriva lite oftare :-)
      Kram Anna :-)

      Radera
  2. Roligt att du kommit igång med skrivandet igen. Jag har saknat dina inlägg.

    Hälsningar
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack snälla Birgitta! Nu blev jag så glad att inspirationen att skriva blev ännu större! :-)
      Hälsningar
      Anna

      Radera