lördag 5 november 2016

Hur trött kan man bli...

Snart har en vecka med vintertid passerat, och jag har tagit mig igenom årets allra tröttaste dagar och kvällar. Jag har aldrig gillat att kliva ut genom dörren och möta mörkret inför hemfärden vid dagens slut, men i år känns det segare än någonsin. Ruskväder och kyla kan man ju iallafall klä sig för att uthärda någotsånär, men att det är kolsvart ute kan man ju inte göra mycket åt. Kvällarna går åt till att göra det som absolut måste göras, vilket är att ta hand om fyrfotingarna, och sen är det ryggläge som gäller. Hoppas att jag vänjer mig snart och får tillbaka lite energi igen...




2 kommentarer:

  1. Ja du Anna, nu har vi en riktigt mörk och dyster tid framför oss under några månader. Det känns ändå skönt i allt mörker att jag har jobbat färdigt. Låta huvudet vila tungt mot kudden långt fram på förmiddagen. Kvällarna? - Ja då behöver jag inte gå ut om det inte är nödvändigt. Bara slappa framför TV:n.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter onekligen som en ganska behaglig tillvaro - trots mörkret :-)

      Radera