lördag 19 november 2016

En olycka kommer sällan ensam...

Att småsaker strular till sig ibland är inget jag grämer mig över, för sånt är livet. Men när större bekymmer och händelser inträffar efter varandra på ett sätt som gör tillvaron onödigt mödosam att hantera, gäller det att stålsätta sig för att hålla humöret.

Att jag råkat ut för akut inflammation i axeln hindrar mig inte endast från att rida, utan det dagliga livet påverkas också. Jag äter kraftfull medicin som sakta hjälper till att få bukt med inflammationen och värken (men som inte är trevlig för magen), så det går iallafall bra att jobba. Jag är lyckligtvis ganska bra på att använda vänsterhanden till det mesta. Men dom tunga stallsysslorna är omöjliga att utföra när man inte kan lyfta och bära, så arbetet hemma blir väldigt snedfördelat. 

Men när jag tyckte att axeln gör livet tillräckligt besvärligt, kom nästa ovälkomna händelse - en vattenskada i huset av stora mått. Vi skulle precis åka till jobbet, när jag hörde ett smått panikartat rop från ett rum i bottenvåningen om att det rann vatten från innertaket. Jag sprang in i rummet och insåg direkt att vi stod inför en rejäl vattenskada. En snabb gissning var att golvbrunnen under duschkabinen gått sönder, och att två personers duschvatten regnade ner över parketten... Som tur är har jag förmågan att hålla huvudet kallt i kaosartade situationer. Vattnet till huset stängdes av, mängder av badlakan slängdes snabbt ut på golvet, och sen bar det av i full fart till en hästhage där jag vippade vattnet ur en stor balja och sprang in med den i huset. Under tiden hämtades verktyg från sadelkammaren för att ta hål i innertaket under duschen, så att vattnet snabbt skulle kunna rinna ner i baljan. Snart flög spännpapp och gipsbitar omkring, och vattnet rann i en mera samlad stråle ner hästbaljan. Mera badlakan slängdes ut för att fånga upp vattnet som skvätte runtomkring. När en stor del av innertaket var borta, och det äntligen slutat rinna kontaktades försäkringsbolaget, men att få ut någon under fredagen för att besikta skadan gick inte.

Först funderade jag på hur det skulle gå att duscha och tvätta framöver, för man vill ju hålla sig ren och hyfsat fräsch. Men tur i oturen är att vi inte har hunnit lämna in husbilen till verkstaden. Den skulle nämligen in för åtgärd av ett elfel som verkstaden lyckades åstadkomma när dom reparerade en försäkringsskada orsakad av påkörning. Men den reparationen får väl vänta, för bilen har ett mycket bra badrum att duscha i.  

Men fredagen var inte färdig med oss... När vi pustade ut på kvällen började olika lampor i huset lysa klent. Jag blev livrädd att vi fått vatten i elsystemet, och slog ifrån säkringarna till golvvärmen i badrummet, samt rummen i bottenvåningen som var närmast vattenskadan. När vi kom ut i stallet började belysningarna blinka även där och vattenstrålen från slangen var ganska tunn. När sista vattenhinken skulle fyllas kom inget vatten längre. Motorskyddet till pumpen hade löst ut. Gulp!! Hästarna måste ju ha vatten!! Men jag hittade snabbt sommarbaljorna som togs in från hagarna när vi installerade termobaljorna för vintern, och rusade ut i regnet för att samla upp takvattnet under stuprännorna. Sen blev det att kolla säkringar i alla elcentraler som är utspridda på gården, och alla var förstås hela. Men vad gör man när det hunnit bli midnatt, och allt som kan jäklas passar på att göra det? I mitt fall slocknade jag på soffan - utschasad, påklädd och smålortig. Det fanns inte ens vatten att borsta tänderna i, och toaletterna gick inte att spola.

På morgonkvisten vaknade jag upp och funderade på när man ens kunde försöka få ut en elektriker. Motorskyddet och elproblemen tydde på fasbortfall, och om bekymret inte snabbt gick att lösa måste vi åka och hämta vatten till hästarna samt åka iväg och fylla husbilstanken.

Men lite tur i oturen blev det till sist, för elfelet visade sig ha uppstått när det stormade extremt mycket under kvällen. Elleverantören kom ut och fick ordning på felet, så nu har vi vatten igen tack och lov. Det som återstår är en storrenovering i huset. Det visade sig nämligen vid rivningen av innertaket att det måste ha småläckt från golvbrunnen ett tag...

Så nu är det bara att hålla tummarna att det inte väntar flera obehagliga överraskningar den närmaste tiden. I skrivande stund är jag ganska trött, och man ska ju orka med att rodda runt sina dygn också...

Först hade jag tänkt lägga ut en bild på rivningseländet hemma, men jag bjuder på en bild av onsdagens soluppgång istället. Den uppmuntrar åtminstone mig själv lite mera att se...


2 kommentarer:

  1. Vilken fruktansvärd otur. Är det inte det ena så är det det andra. Vilket arbete det återstår innan allt är tillbaka i sin ordning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja ibland får man sig en extraportion av otur. Det kommer nog dröja ett bra tag innan allt är iordning igen.

      Radera