måndag 10 oktober 2016

LCHF - nåt för alla?

Om man vill tro dom som blivit frälsta av kosten verkar det vara så. Men är det verkligen på det viset?
För en tid sedan bestämde jag mig för att nu attans ska jag bli i toppform igen. Jag är absolut inte den som med rätta kan beklaga mig över att vara tjock, men efter en längre tids förtäring av snacks och glass på kvällstid i soffan, hade byxorna mist lite av sin komfort. Eftersom jag under min vuxna ålder ständigt har vägrat att köpa större kläder då jag ätit mer än jag förbrukat, återstod endast att skärpa till mig.

I vanliga fall när det har hänt att jag gottat mig lite väl mycket under en period, har jag helt enkelt slutat att stoppa i mig så mycket onyttigheter och rört på mig lite mera. Beträffande onyttigheterna så har det handlat om att minska ner en storkonsumtion av kaffebröd och andra snaskigheter, till en konsumtionsnivå som fortfarande ligger över vad gemene man äter... Det finns folk som hävdar att jag har förbränning som en fiskmås, och kanske är det så... :-) Men det är inte så att jag lever på onyttigheter, utan jag äter faktiskt vanlig mat också bestående av husmanskost, grönsaker och mängder av mjölk.

För ett antal veckor sedan fick jag dock för mig att prova något nytt - nämligen LCHF. Dom som fastnar för den kosten verkar minska sitt omfång ganska effektivt, men den har en stor biverkning - nämligen att många förvandlas till fanatiker som predikar som sin kosthållning för ointresserade öron med samma hängivenhet som Jehovas Vittnen sprider sitt budskap. LCHF-ätare är lika rädda för kolhydrater som Jehovas är för domedagen, men jag bestämde mig för att vara öppensinnad och prova.

Så min vana trogen läste jag på minutiöst om allt från vad man "får" äta till hur kosten påverkar de biokemiska processerna i kroppen. Till en början tänkte jag att det här blir lätt som en plätt, för jag är inte särskilt förtjust i bröd, och äter inte mackor i onödan. Jag ogillar ris och pommes, äter inte pasta med någon större förtjusning, och lagar sällan potatis. Att få mätta magen med kött och smarriga såser utan obligatorisk bukfylla som tillbehör kändes som en önskedröm.

Men tyvärr är jag inte heller särskilt förtjust i fett, och jag råkar tycka om att äta grönsaker. Visst finns det "tillåtna" grönsaker för den som vill äta LCHF, men det tillkom ett moment i livet som jag absolut inte kan tåla - nämligen räknandet av kolhydrater. Det räcker ju inte att bara skippa mjölmat, socker, potatis och ris - nej man ska hålla koll på att inte stoppa i sig för mycket av broccolin, blomkålen, paprikan eller någon annan grönsak på listan över vad man "kan" äta. För det är den totala mängden kolhydrater man stoppar i sig varje dag som räknas, och man får absolut inte frossa i grönsaker och gud förbjude frukt, för då passerar man sina 20 ynka gram med raketfart.

Men bland det värsta för mig beträffande kosthållningen var att inte kunna dricka mjölk som förut. Mejeriprodukter (förutom smör och fetgrädde) ska man akta sig för, för dom är lömska kolhydratbomber som sätter krokben för det upphöjda och hett efterlängtade tillståndet ketos. Kroppen ställer nämligen inte om sig från att använda glukos (från kolhydrater) som energikälla, till att använda fett istället, om man inte drar ner på kolhydraterna tillräckligt mycket - dvs till ett minimum.

Mina veckor med kosten gjorde mig förvisso några kilo lättare, men det hade jag blivit även om jag bara dragit ner på frossandet. Jag drog ner kolhydraterna gradvis och ökade fettmängden gradvis för att inte chocka kroppen.  Men ändå blev jag tröttare än vanligt, fick ont i magen som jag aldrig brukar ha pga allt fett, kände mig stabbigt mätt och illamående varje gång jag ätit, fick ont i huvudet och kunde inte koncentrera mig lika bra som förut.

Biverkningarna har jag efter mycket läsande konstaterat att jag var långt ifrån ensam om att få. Men många låter sig övertygas om att "det bara är att härda ut". Det går över. Nåväl, för mig var några veckor tillräckliga för att avbryta experimentet. Det är vedertaget att omställningen i kroppen kan - och kanske rentav ska - medföra någon form av obehag. Har man tur blir man bara lite trött, och har man otur känner man sig som ett vrak. Men man går ju ner några kilon.

Men även om jag inte hade drabbats av biverkningarna, så skulle jag ändå inte stå ut i längden. Jag vill inte vara begränsad i min kosthållning. Saker som jag aldrig kunde äta längre är en del av min livsnjutning. Jag tänker inte räkna kolhydrater för jämnan. Ägg står mig redan upp i halsen, och jag vill inte ersätta vitaminer, antioxidanter och andra nyttigheter som finns i frukt och grönsaker med tabletter. Jag vill inte behöva stoppa i mig extra salt och mineraler för att slippa huvudvärken. Jag vill inte riskera förhöjda blodfetter och problem med hjärt- och kärlsystemet.

I dagsläget söker många sin information via t ex bloggar på nätet, och där finns bl a en stor blogg som det hämtas råd ifrån. Men många svar på frågor består av rena spekulationer - vad rådgivaren tror fungerar, och vad som bör fungera. Vad det mig beträffar kan man tro i kyrkan. När det gäller kroppen och dess funktioner sätter jag min tro till vetenskap och forskning.

Så det må vara hänt att det finns många som äskar LCHF - och ofta rent fanatiskt - men jag gör det inte. Kosten försämrade mitt välmående och gjorde livet mycket tråkigare. Så jag nöjer mig med att sluta kvällsmysa med snacks och glass, samt att jag äter mindre mjölmat och dricker mycket mjölk. Då mår jag prima :-)



4 kommentarer:

  1. Man har kommit fram till att LCHF är väldigt dåligt för diabetiker. Det är dock många som predikar att LCHF är helt rätt för att stabilisera blodsockret, vilket stämmer. Men en diabetiker behöver få i sig kolhydrater för att överleva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också hört att kosten ska vara bra för diabetiker, men dom som predikar detta budskap tänker ju inte på något annat än just blodsockret. Det jag tycker är skrämmande är att jag sett folk bli så fruktansvärt fanatiska. Det kvittar om dom har lyckats bli magra som skinntorra benrangel - dom är fortfarande skräckslagna för att få i sig en kolhydrat för mycket. Det är som om en kolhydrat motsvarar att rumpan omedelbart växer med tio kg. Vet även en person som har blivit direkt fientlig mot alla som säger ett ont ord om LCHF.

      Radera
  2. Jätte bra skrivet o bra att det tas fram, att inte dieten passar alla. Jag har provat den, jag gick ner 6 kg första 4 veckorna men sen vände det o gick åt andra hållet - upp. Har pratat med flera som har den erfarenheten, att man istället gått upp i vikt. Men om den frågan tas upp blad dom frälsta - fanatikerna, så kommer alltid svaret "då gör du fel, då äter du inte helt rätt"
    Att dieten inte skulle passa alla, att man faktiskt kan äta efter alla deras regler o ändå gå upp i vikt, inte må bra, vara trött, ha ont i huvudet osv. det finns inte i deras värld. Går man inte ner i vikt, går man upp, mår man dåligt - då äter man fel, punkt slut.
    Du har så rätt i att dessa personer som fastnat i LCHF på det här fanatiska sättet väldigt mycket liknar religiösa personer i deras sätt att vara o svara upp på frågor kring dieten.
    Det är fantastiskt att dom hittat ett sätt som fungerar för dom, att gå ner i vikt, att behålla vikten att kanske må bättre i sjukdomar. Men man får aldrig bli så fanatisk att man inte kan inse att det är en diet som inte passar alla, att det finns personer som det istället är precis tvärt om för - UTAN att man gör fel.

    Ha en bra dag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anette för att du ville berätta om din erfarenhet! Ja det där att viktminskningen kan stanna av eller vända, och att man kan må dåligt och allt sämre kan aldrig bero på något annat än att man har gjort något fel enligt dom frälsta - hur rätt man än har gjort. Man ska bara hålla ut lite till, reducera kolhydraterna till så nära noll det går, och stoppa i sig mera fett, salt och mineraler. Ibland undrar jag om ketoner är ett lika bra bränsle för hjärnan som glukos, eftersom vissa inte endast blir fanatiska utan faktiskt även personlighetsförändrade...

      Önskar dig också en bra dag!

      Radera