fredag 28 oktober 2016

Idag tappade jag andan...

Under det år som har gått sedan jag miste min kära vän, har det nog inte gått en enda dag utan att jag tänkt på henne. Näthinnorna har bevarat bilden av henne så väl, att jag fortfarande kan se henne överallt där hon brukade finnas. Tomrummet efter Molly är fortfarande stort och påtagligt, och det kommer det nog vara under åratal framöver. Hon var så speciell på så många sätt.

När jag öppnade FB idag, fick jag i sedvanlig ordning en påminnelse om vad jag lagt ut tidigare:

Dina minnen på Facebook
Anna, vi bryr oss om dig och de minnen du delar här. Vi tänkte att du kanske skulle vilja se tillbaka på det här inlägget som publicerades för 1 år sedan.

Jag brukar i vanliga fall bara titta till på minnesuppdateringarna och bläddra vidare, men idag tappade jag andan. Det blev alldeles tungt i bröstkorgen. Dagens minne var inlägget jag skrev och delade efter att Molly fått somna in. Min tappra, kära lilla vän som togs av cancern. Hon ville inte ens visa hur sjuk hon var, utan lyckades vifta på svansen in i det sista. Jag önskar att hon hade varit mindre tapper, och visat tidigare hur hon egentligen mådde, för jag skulle gjort allt för att försöka bota henne innan det var för sent. Allt.

Till minne av den underbaraste vän man någonsin kan önska sig.

























torsdag 27 oktober 2016

Varför tillåts utländska förare utan körkort riskera våra liv?

"Polisen tandlös mot körkortslösa förare" rapporterar SVT Nyheter. Den svenska flatheten gör sig återigen påmind, och den här gången genom att livsfara tillåts existera i trafiken där det förr fanns en noll-vision mot olyckor. För att trafiken ska bli så säker som möjligt för alla som vistas i den, bör det vara en förutsättning att alla som framför fordon har körkortsbehörighet för dessa. Denna behörighet säkerställer inte endast att föraren kan gasa, styra och bromsa sitt fordon, utan även att föraren kan de regler som gäller i trafiken. Alla som har kört bil i andra länder är medvetna om att reglerna kan skilja sig åt ganska mycket mellan olika länder. Det kan vara allt ifrån vem som ska lämna företräde i vilken situation, till vilken sida av vägen man ska köra på.

Förutom att regelverken skiljer sig åt, så kan även väglaget göra det. I Sverige, där vägarna drabbas av ishalka på vintern, ska man kunna framföra sitt fordon även när friktionen är minimal under däcken. Annars utgör man en extrem fara för sig själv likväl som för sina medtrafikanter.

När det gäller förare som är folkbokförda i Sverige så är det inte tillåtet att köra utan svenskt körkort. Men utländska förare får gärna riskera våra liv!! Varje dag stoppar polisen utländska förare som visar upp misstänkt falska körkort. Ibland i samband med vanliga nykterhetskontroller, och ibland i samband med olyckor. Förarna visar upp papperslappar med påklistrade foton som påstås vara körkort. Vad görs det åt detta? Vanligen ingenting!!! 

Såhär säger den intervjuade polisen:
"– Det är inte ovanligt att man åker på en misstänkt rattfylla efter tips om en vinglig färd, där det visar sig att föraren inte har en giltig körkortshandling, säger Niclas Ekbom.
Men hur kan ni då veta att de verkligen inte har ett äkta körkort?
– Nej det går ju inte alltid men några gånger har vi lagt mödan till och gått till botten med några fall och då har det också visat sig att vi har haft rätt, Niclas Ekbom."
Det är polisens uppgift att bevisa att papperslappen inte är ett äkta körkort, men det finns inte tid att utreda huruvida föraren kör olagligt och är en livsfara i trafiken eller inte. Svenska lagstiftares flathet, och polisens tidsbrist ger livsfarliga förare fritt spelrum bakom ratten, och dessa förare blir allt flera för varje dag.

Varför är det inte ett lagkrav att utländska förare åtminstone ska ha ett internationellt körkort?? Varför finns det ens några trafikregler när en ökande andel förare inte ens behöver känna till dessa? Det är helsjukt att utländska körkortslösa förare tillåts härja fritt i trafiken, och att polisen väljer att se mellan fingrarna när dom misstänker att körkort är falska. Man kan vara säker på att förarna saknar kännedom om svenska trafikregler - inklusive att alkohol och bilkörning inte hör ihop. Man kan vara lika säker på att den som bara kört på torra vägar inte är en säker förare på isiga vägar.

Så varför tillåts det att vägnätet fylls upp av farliga och olagliga förare?! Är det ännu ett sätt att säkerställa att Sverige är ett politiskt korrekt land?! Om så är fallet hoppas jag verkligen att det bara är dom som tycker detta är acceptabelt, som drabbas av olyckorna som följer i dom körkortslösa förarnas kölvatten.

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/polisen-tandlos-mot-korkortslosa-forare



måndag 24 oktober 2016

Att man kan bli så illamående av att se någon...

Det är inte alla som klarar att hantera makt utan att den stiger rakt upp i huvudet. Vår inkompetente statsminister är ett exempel på hur makt fullständigt kan förstöra en människas heder och moral. Uppkomling som han är - och obildad dessutom - försitter han inga chanser att få sola sig i glansen av mäktiga män. Att åka och smöra för en av världens värsta diktaturer - som inte ger ett skvatt för mänskliga rättigheter - bekymrar honom inte det minsta, och hans ursäkt för att vägra kalla Saudiarabien för en diktatur är pinsam. Det är äcklande att denne härsklystne hycklare är statsminister för detta land.

Löfven som en gång i tiden ville framstå som "en man av folket" börjar alltmera likna en diktator, och leder landet i en riktning där etniska svenskar utsätts för en alltmera omfattande diskriminering för varje dag. Landets otillräckliga resurser måste prioriteras, och det viktiga är att FN:s säkerhetsråd uppfattar Sveriges gloria som starkt skinande. En "Humanitär Stormakt" behöver uppenbarligen inte bry sig om de svaga grupperna i sitt lands befolkning. Det viktiga att man prioriterar alla som har lust att bosätta sig i landet.

Just när jag trodde att botten var nådd för skämtet som kallas statsminister, sjönk han dock genom bottenslammet. Att slicka Saudiarabien och dess kungahus i baken är ett av "statsministerns" verkliga lågvattenmärken. Dödsstraff, fysiska bestraffningar, bristen på mänskliga rättigheter och att kvinnor lever under manligt förmyndarskap och inte ens får köra bil, är sådant som statsministern tar lätt på när det finns möjlighet för Sverige att få sälja vapen.

"Utvecklingen i Saudiarabien går åt rätt håll" sa den uppblåste sosseknösen om kvinnornas situation, efter att han besökt ett företag där några kvinnor tillåts arbeta invirade i förtryckartrasor. 

Dessa kvinnor är lyckligt lottade som har fått tillåtelse att lämna hemmet och arbeta i Saudiarabiens extremt könssegregerade samhälle. Det kan ju vara en utmaning att ens ta sig till ett jobb - även med tillåtelse. Kvinnorna kan ju inte direkt haffa en taxi på gatan, för sådana körs av män vilka kvinnor inte får beblanda sig med. Kanske har dom enstaka kvinnorna som knösen Löfven såg under företagsbesöket snälla män, fäder eller släktingar som kör dom till arbetet. Resten av kvinnorna - dom som bara lämnar hemmet med tillåtelse och förkläde för att göra ärenden slapp väl Röfven att se, likväl som han förskonades från åsynen av det våld som det är helt legitimt att utsätta diktaturens kvinnor för.

Faktum är att jag blir fysiskt illamående av att se den pompöse Löfven. Han äcklar mig. Att han är mindre begåvad kan han inte rå för, men det är olyckligt att han lyckades bli statsminister. Sin attityd kan han däremot göra något åt.

Det är hursomhelst dags att sossarna lägger ner sitt skitsnack om att dom är en feministisk regering. Orden klingar extra ihåliga efter diktaturbesöket.












lördag 22 oktober 2016

Hallå Sveriges "feminister"!! Det är hög tid att vakna nu!!!

Vad tycker ni egentligen om medeltida kvinnoförtryck och hedersvåld? Kanske tycker ni ingenting eftersom ni inte engagerar er mot begränsningar i kvinnors frihet, jämställdhet, trygghet och säkerhet? Kanske tycker ni att det är trivsamt eftersom ni gärna skrider till förtryckartrasornas försvar? Eller är det så att ni förnekar att det existerar? För i dessa tider är det ju inte ens kvinnor som sådana ni engagerar er i. Medan våldet mot kvinnor eskalerar i samhället manifesterar ni för invandrade unga mäns räkning. Har ni bytt inriktning totalt?

Oavsett vad den förvirrade kampen går ut på, så bör ni försöka vända fokuset tillbaka till kvinnosaksfrågan. Annars har ni tjänat ut ert syfte. Men istället för att fokusera på karriärfrågor, så börjar det bli desperat angeläget att ni börjar bekymra er om alla kvinnors trygghet och säkerhet i samhället.
De våldtagna, antastade och misshandlade kvinnor som råkade vistas vid fel tid på fel plats, visar ni glömska och makalös arrogans.
De kvinnor som lever under medeltida förtryck, i landets många områden där pedofilanhängarnas sharialagar råder är också bortglömda. Eller är det så att ni kallt ignorerar dessa kvinnor? Oavsett hur det ligger till, så är det män med medeltida kvinnosyn som utgör en fara för kvinnor i samhället.

GP har gjort en kartläggning av diskussionsgrupper på nätet för ungdomar, nämligen sådana där hedersvåld och förtryck diskuteras helt öppet.  Undersökningen ger en mycket skrämmande bild av hur otäcka människor det finns i det här landet. I en artikel i GP (Obs! GP har ändrat namnen i texten) står att läsa:

"Vi har läst hundratals kommentarer skrivna av unga över hela Sverige.  I en av de största grupperna skriver nästan alla med både bild och sitt riktiga namn. 
Något som nyligen väckt avsky världen över är hedersmordet på modellen och feministen Qandeel Baloch. Hon har beskrivits som Pakistans egen Kim Kardashian och mördades av sin bror på grund av bilder hon lagt ut på sociala medier."
Men mordet väckte inte avsky hos alla, och i den svenska Facebook-gruppen V.I.P-room uttrycktes det ofattbart nog sympatier för mordet.

"– Sharaflös brud! Hon skulle sänka hennes familjs rykte med sina porrliknande videos på nätet. Hon kommer från en religiös familj, hennes bror sägs ha varnat henne sen tidigare men hon lyssnade inte så han ströp henne till döds. Walla hon förtjänar det! kommenterar 18-årige Mohammed från Malmö nyheten om hedersmordet.
Kommentaren har gillats 18 gånger."

"– Hon skämde ut hela deras familj. För vad yani? För några likes. Tffou på henne, skriver 20-årige Mehmet från Gävle.
– Eller hur. Förnedrade familjen. Rättfärdighet i sitt esse! skriver 26-årige Adnan från Sigtuna kommun."

Dom som försöker försvara den mördade kvinnan är föga framgångsrika. De unga pedofilanhängarna är hårda i sin dom, och fortsätter att kommentera:

"– Fortsätt försvara en slyna, det säger bara vilka ni är, skriver 21-årige Hasan från Helsingborg.
– Till er alla som tycker vi e svin som skulle döda vår egen dotter/syster ifall dem begick horeri i hög grad. Ni måste förstå att konsekvenser existerar. /.../ Denna brud dog av sina konsekvenser, dvs hon dog pga sina EGNA handlingar, skriver 20-årige Aalim från Stockholm och skriver senare att han skulle göra det samma mot sina egna barn.
– Okej om hon skickade till sin kille yani, men inte att hon laddar upp det offentligt överallt. Jag förstår hennes broder, skriver 20-åriga Mary från Södertälje.
Efter en stund skriver även Samira från Västsverige:
– Att bevara sin familjs heder är dock inte fel. Hedersmord är fel. Anser man att någon förstört sin familjs heder så bör personen bli utfryst, inte mördad.
– Tycker du att man borde bli utfryst av sin familj om man gör något dom inte tycker om? frågar en tjej.
– Om det förstör hedern så ja. Du kommer inte förstå mig. Du kommer inte förstå innebörden av ordet heder. Du är uppvuxen i en svensk familj. Så vad jag än säger så kommer du inte förstå, svarar Samira."

GP ringde upp personer i gruppen, och medan vissa då tog tillbaka sina kommentarer var det andra som försvarade vad som skrivit.

"– Det var lite för att provocera men jag tycker samtidigt att hon (Qandeel Baloch) får skylla sig själv. Man gör inte så mot sin familj, säger en person.
– Jag menade vad jag skrev, heder är viktigt. Men jag vill inte ta en diskussion om det i tidningen, säger en annan."

En kille skrev ett inlägg som gillades över 800 gånger mot jargongen i gruppen. Men hans åsikt att många av killarna borde skämmas fick inte bara medhåll:

– Vill du att din syster ska bli våldtagen eller? En fråga bara, skriver 18-årige Hussein från Örebro."

GP avslutar förstås i sann PK-anda med en liten faktaruta där det bl a informeras om att hederskulturen inte är kopplad till specifika religioner.

Det här är män som lever i Sverige. Dom har som synes en kvinnosyn som är djupt skrämmande. Den som tycker att det är helt i sin ordning att mörda sin syster eller dotter är utan tvekan en mycket djupt störd person. Dock är det enligt dom trognaste pedofilanhängarnas en helt normal och sund person med goda värderingar.
Den som tycker att det inte finns någon koppling mellan barbariska män med denna kvinnosyn, och våldtäkterna som numera har blivit vardagsmat i Sverige, bör låta sig sinnesundersökas.

Så hur tänker ni göra Sveriges "feminister"?  Tänker ni vakna upp till verkligheten och ägna er kamp åt något som är viktigt och betydelsefullt för kvinnor, eller ska ni ställa er i kö till doktorn?



Här är länken till artikeln "Här stöder svenska ungdomar hedersvåld helt öppet" ifall någon vill läsa den i sin helhet. Vitmarkerade partier i min text är citat ur artikeln.

https://www.facebook.com/sharer/sharer.php?u=http://www.gp.se/1.3669800



fredag 21 oktober 2016

Att njuta så länge det varar...

Nu går blåsten hårt åt träden, och löven faller som snö till marken. Himlen är blygrå, och då och då faller ruskigt kallt regn. Den praktfulla hösten går nu alltför snabbt mot sitt slut, och min vana trogen har jag dokumenterat färgprakten. Just den här gången fick den en synnerligen färglös bakgrund. Men även om löven förstås gör sig bäst mot en solig och klarblå himmel, kan jag tycka att kontrasten mellan det tråkgråa och det färgstarka är fin.

Idag bjuder jag på bilder av hösten på gården. Det gäller att njuta så länge den varar...


















onsdag 19 oktober 2016

NEJ - skattebetalarna ska inte försörja islamistiska extremister!!!!

När i h-vete är det nog med vansinnet i detta land egentligen?! Inte nog med att man kallar IS återvändande mördaräckelpatrask för "svenskar" - vilket är ett stort hån mot svenska folket. Dom får dessutom åtnjuta samhällets alla privilegier när dom har tröttnat på att skära huvudet av folk, knuffa ner människor från hustak, våldta sina sexsslavar och bränna sina offer levande i burar. Världens allra farligaste avskum ska "integreras" i det svenska samhället, och leva sida vid sida med oskyldiga människor, och integrationen tvingas svenska skattebetalare att finansiera.

Medan svenska kommuner förbereder "avhopp från våldsbejakande extremism", och rullar ut röda mattan åt världens allra mest mordiska pedofilanhängare, undrar jag hur sjuka i huvudet alla de svenskar är som beslutar att så ska ske? Monster som inte förtjänar annat än ett billigt skott i pannan får förtur till allt i samhället. Dom får hjälp och förtur till bostad, skattefinansierad "sysselsättning" och naturligtvis livstids försörjning. Allt detta medan assistansen dras in för landets funktionshindrade för att spara pengar, och fattigpensionärerna inte har råd att äta mat längre!!!

Hur mycket ska landets icke hjärntvättade befolkning behöva tåla?! Att makthavarna utövar en växande etnisk diskriminering av svenskar är ett tragiskt faktum. Men därutöver ska folket tvingas leva med att extremt farliga islamistiska extremister går fria ibland oss i samhället. Hur är det möjligt att någon VILL ha dessa monster på fri fot?! Som om det inte är nog att folk utsätts för fara, så ska skattebetalarna försörja dom j-larna!!! Mördare ska sitta i fängelse, och kommunernas älsklingsmördare förtjänar ingenting annat än dödsstraff. Men oavsett vilket straff dom döms till ska det inte verkställas i Sverige, för här har dom kostat tillräckligt. Så vad krävs för att svenska makthavare ska vakna och förstå hur farligt det är att ha mordiska pedofilanhängare på fri fot i samhället? Att någon svensk präst blir brutalt knivmördad i sin kyrka, av en lika "botfärdig" islamistisk extremist som dom som var i farten i Frankrike i somras?

Sveriges Radios nyheter - Ekot - rapporterar den 18/10 om kommunernas förberedelser:  När det här ämnet kom så tänkte vi först "Oh gud, hur ska vi hantera detta", men ganska snabbt kom vi på att vi ska hantera detta på samma sätt. Det här är oro som vilken annan oro som helst, säger säger Anna Sjöstrand, som är kommunens samordnare mot våldsbejakande extremism.

Den synnerligen naiva - och förmodligen intelligensbefriade - Anna Sjöstrand i Lund, anser alltså att "det är en oro som vilken annan oro som helst". Kanske skulle Sjöstrand behöva leva som sexslav ett tag, eller känna ett vasst knivblad rispa huden på halsen, för att hon ska förstå att oron är inte densamma som den för hur man ska få fram tillräckligt många dagisplatser åt ettåringar.

I Lund är slutsatsen att avhoppare från våldsbejakande extremistiska grupper ska hanteras som avhoppare från andra miljöer, till exempel den organiserade brottsligheten. Efter en utredning av personens behov kan kommunen hjälpa till med boende, sysselsättning eller försörjning.

Man anser alltså att monster som slaktar sina medmänniskor på de mest bestialiska sätt man ens kan fantisera om, kan jämföras med brottslingar som t ex säljer narkotika eller ägnar sig åt ekobrott.

– Det är en rakt igenom social, ekonomisk och materiell fråga. Du behöver kunna återintegreras på arbetsmarknaden, du behöver kanske ha körkort, skuldsanering och tak över huvudet. När individer lämnar vill de lämna till något annat, har man inte resurser till det så är det svårt att förverkliga det, säger Christoffer Carlsson.

Här kräks jag. Istället för straff regnar det belöningar över mordiska monster. Ju hemskare brott mot mänskligheten - desto större belöning. Det regnar manna från himlen, medan fattigpensionärer, funktionshindrade, hemlösa, arbetslösa, sjuka samt unga svenskar får finna sig i att stå tillbaka oavsett vilka behov dom har. Godhetsknarkare brukar alltid dra igång sin repade grammofonskiva och säga att "man ska inte ställa grupper mot varandra". Men sorry alla papegojor - det är inte vi som har uppfattat diskrimineringen som ställer grupper mot varandra. Det är våra makthavare som gör det. Så sluta med era patetiska, tjatiga och utslitna floskler!!!

Artikeln avslutas med godhetsknarkare Sjöstrands ord:
Vi kan ju inte säga att för att du gjorde ett felaktigt val så har du inte rätt att komma tillbaka och leva i vårt samhälle, säger Anna Sjöstrand.

"Ett felaktigt val"!!! Är inte den formuleringen en oerhört smaklös bagatellisering av monstrens brutala gärningar?!?! Jo du Anna Sjöstrand och alla andra som är lika sinnesförvirrade - vi kan visst säga att mordiska pedofilanhängare inte har rätt att komma tillbaka!! IS-monster har absolut ingenting i Sverige att göra. Dom som råkar ha ett medborgarskap ska fråntas detta. Det är inte allas rättighet att leva och försörjas i Sverige, och den som ägnar sig åt islamistisk extremism såsom mordresor har förbrukat sin rätt att vistas här!!!


https://www.facebook.com/sharer/sharer.php?title=Kommuner+f%c3%b6rbereder+f%c3%b6r+avhopp+fr%c3%a5n+v%c3%a5ldsbejakande+extremism+-+Nyheter+(Ekot)&u=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fsida%2fartikel.aspx%3fprogramid%3d83%26artikel%3d6540648

tisdag 18 oktober 2016

Nån mer än jag som är höstseg?

Än så länge är hösten vacker, men jag har plötsligt blivit väääldigt seg om kvällarna. I vanliga fall brukar jag ha riktigt svårt att somna tidigt, eftersom jag egentligen - om ingen klocka får styra - är en riktig nattuggla. Men nu har jag blivit så förskräckligt kvällstrött, att jag får kämpa för att lyckas göra något överhuvudtaget om kvällarna. Det känns som att mörkret tar hårdare på mig i år än vad det har gjort tidigare. Visst, mörker har väl aldrig haft någon direkt uppiggande effekt på mig, men jag har inte blivit helt slut heller. Kanske kan den hastiga växlingen från sommar till höstrusk ha något att göra med att jag blivit så seg. Det blev ju ingen gradvis övergång mellan årstiderna, utan det ljumma sköna vädret byttes mot kalla vindar från en dag till en annan :-/

Just nu skulle det vara skönt att gå i ide, eller ännu hellre emigrera till något soligt land. Spanien skulle sitta riktigt fint! Tänk att kunna lasta hästarna och ge sig iväg till Malaga under hela vinterhalvåret! Men men, så lär det absolut inte bli, så jag får väl helt enkelt hoppas att tröttheten går över. Kanske finns det nån uppiggande hälsokost att köpa.

Finns det nån mer än jag som har blivit riktigt höstseg, och kommit på nåt bra sätt att bli piggare?









söndag 16 oktober 2016

Boktips för folk som vill verka fina...

Jag vet inte hur många som känner till serien Keeping Up Appearences, eller Skenet Bedrar som den kallades i Sverige. Den spelades in av BBC på 90-talet, och huvudpersonen i serien är Hyacinth Bucket - en medelklassdam som gör allt för att framstå som en blåblodig kvinna av den aristokratiska överklassen. För Hyacinth var det viktigaste av allt i livet att klättra på den sociala stegen, och få umgås med människor ur samhällets övre skikt. Det blev många tokiga förvecklingar, och Hyacinths ansträngningar slutade snöpligt när hennes systrar från samhällets mindre fina skikt samt slusken Onslow envisades med att dyka upp vid helt fel tillfällen.

Komediserien gav mig många goda skratt, och jag önskar att människor som vill verka fisförnäma i den verkliga världen vore lika underhållande. Det kan handla om småborgerliga Svenssons, folk som träffat en partner som har det "gott ställt", folk som har "kommit upp sig" i arbetshierarkin och fått några kronor högre lön samtidigt som dom äntligen fått lite makt dessutom, arvtagare, tipsvinnare och alla möjliga som är eller känner sig lite nyrika. Det finns både kvinnliga och manliga "Hyacinther" i samhället, och ibland stöter man på dom.

Visst ska man vara stolt över det man har, får eller förtjänar, men det är inte vackert när det stiger folk åt huvudet. Ett tydligt tecken på att så har skett är när någon börjar vilja verka fin. Det kan yttra sig på många olika sätt, men skrytsamhet i olika former är vanlig. Personen i fråga vill skylta med sin "finhet" i alla sammanhang som bjuds. Sociala medier - och kanske framförallt Facebook - görs till ett skyltfönster för att exponera nya saker och händelser såsom heminredning, kapitalvaror och överdådiga middagar, samt annat som ska visa omgivningen vad man har att avundas.
I sociala sammanhang ska umgänge gärna verka påkostat, och samtal innehåller inte sällan information av monetär art, såsom vad anförskaffade kapitalvaror kostade,  eller vad någon som kommit upp sig ett snäpp har för lön. Tänk att ha, få eller tjäna något utan att omgivningen får veta allt om vad det nu gäller. Då kanske omgivningen inte förstår hur fin man är, och inte begriper att den har något att vara avundsjuk på.

Visst, folk får väl leka fina bäst dom vill vad det mig beträffar. Men jag brukar säga att "Det som är värt att göra, är värt att göras väl". Tyvärr är det många småborgerliga och andra uppkomlingar som inte förstår att skryt och ägodelsexponering inte är det enda som behövs för att verka trovärdig i sin finhet. Jag har sett otaliga exempel på hur det bokstavligt talat skär sig mellan hur folk vill framstå och hur dom faktiskt uppför sig. 

T ex så framstår man inte som fin om man bjuder hem folk på en påkostad och uppklädd middag serverad på dyrbart porslin, om man kastar sig i serveringsfaten före sina gäster och börjar stoppa munnen full med mat innan gästerna ens fått något på tallrikarna. Man framstår heller inte som fin om man sitter och skryter om sina ägodelar eller sin inkomst. Man spräcker definitivt fasaden om man avskärmar sig från konversationen och mobilsurfar till stearinljusens sken. 

Men nu kanske vän av ordning efter de fåtaliga exemplen ovan undrar - hur gör man då om man vill verka finare än vad man är? Jo, för den som vill få sina avsikter att hänga ihop med handlingarna finns det goda råd att få. Så idag bjuder jag på ett par boktips för den som vill läsa och lära ;-)






fredag 14 oktober 2016

Det här med att ha en inriktning på sin blogg...

Plötsligt efter närmare fyrahundra inlägg, kom jag att fundera på det här med att ha en inriktning på bloggen. Jag har märkt att vissa inlägg jag skriver är riktiga läsarmagneter, medan andra väcker måttligare intresse. Då kan det ju för ett ögonblick kännas frestande att bara skriva om sådant som uppenbarligen är populärt att läsa, även om alla ämnen jag skriver om intresserar just mig.

Det händer med jämna mellanrum att bloggare skriver inlägg om hur en bra blogg ska vara - eller hur man gör för att skapa en blogg som får många läsare. Ett råd dom flesta verkar vara eniga om, är sammanfattningsvis att det ska finnas en "röd tråd" i bloggen. Den ska handla om något specifikt ämne, eller åtminstone inte vara alltför spretig. Men för vem är det bra? Som jag ser det är det bara för läsaren - den läsare som vill känna sig trygg med att alltid få läsa om sitt favoritämne. Detta ämne kan vara mode- & skönhetstips, familjeliv, husdjur, matlagning & recept, politik eller nästan vad som helst. Bara det inte "spretar" mellan olika ämnen.

Men personligen tycker jag att skrivandet blir tråkigt om man ska välja ut ett begränsat ämnesområde. Inte undra på att vissa får slå knut på sig i perioder för att komma på något att skriva om. Det verkar inte helt ovanligt att "bloggtorka" uppstår, och att det får kämpas hårt för att få fart på kreativiteten. Visst man kan väl kombinera sina kläder till olika "outfits" varenda dag, och knäppa en selfie att orda några meningar om. Eller man kan försöka variera ingredienserna vid bakbordet för att komma fram till en tvåhundrafemtionde variant av kladdkaka. Men för mig skulle det kännas lika påtvingat som när man skulle skriva uppsats i skolan.

Om jag skulle rikta in mig på att ha en röd tråd, skulle jag få starta ett antal bloggar, som t ex en vardagsblogg, en "tyckar-blogg" med politik- och samhällsfrågor, en hästblogg, en hundblogg, en trädgårdsblogg osv. Jag ägnar mig ju inte åt någon som helst planering av vad jag ska skriva, utan inläggen bara "kommer" till mig, och skrivs mycket hastigt ner för att ta vara på ordflödet. Men ämnena är blandade, vilket innebär att alla bloggarna skulle bli glest uppdaterade.

Men jag antar att önskan man har att "anpassa" sin blogg efter omvärldens eventuella preferenser står i direkt proportion till hur hett man önskar sig många läsare. Jag skriver ju för att det är ett behov jag har.

Så efter en stunds funderande på saken kör jag på som vanligt, och ämnen som av läsaren uppfattas som ointressanta eller provocerande är det bara att strunta i att läsa ;-) Det är ju faktiskt så att jag är en mycket mångfacetterad person, så hur spretig bloggen än verkar vara, representerar den mig som jag är.


tisdag 11 oktober 2016

Har telefonen avvecklat sunt förnuft och social begåvning?

Visst finns det dom som har ett sunt sätt att använda sin telefon, men tyvärr börjar dom nog bli utrotningshotade. Nästan oavsett vad man ägnar sig åt låter många telefonen ta plats och få förtur - oavsett om det är lämpligt, olämpligt, oförskämt eller rentav farligt.

På arbetsplatser kan folk uppföra sig så respektlöst och faktiskt oförskämt att man häpnar över att det är vuxna och avlönade människor man har att göra med. Man för en arbetsrelaterad konversation med någon, och plötsligt ringer dennes telefon. Konversationen bryts ögonblickligen, ofta med en kort ursäkt i stil med "jag måste ta det här" medan telefonen är på väg upp till örat. Sedan får man snällt vänta och slösa sin tid medan man i värsta fall tvingas lyssna till hur personen avhandlar privata angelägenheter, som hellre kunde ha klarats av under en rast. Om det hade dykt upp en person i kontorsdörren eller korridoren och abrupt avbrutit samtalet, för att genast börja prata om sina egna angelägenheter hade det ansetts burdust och olämpligt. Men att man blir avsnoppad som om man vore luft när telefonen ringer är helt i sin ordning.

Ett annat olämpligt och respektlöst uppförande är när vissa inte stänger av telefonen under möten. Ett antal människor har avsatt värdefull tid för ett visst syfte, och mitt i alltsammans ringer någons telefon. Visst, man kan glömma att vidarekoppla telefonen eller att stänga av signalen. Då kan man be om ursäkt och få tyst på luren snabbt så att avbrottstiden minimeras. Men så gör inte alla, utan det finns dom som med en blandad min av skämsighet och självupplevt viktighet säger nåt i stil med "jag måste bara ta det här". Så sitter plötsligt ett helt gäng människor - varav dom flesta knappt hade tid att komma till mötet - plötsligt och lyssnar när en av deltagarna för ett samtal med någon icke närvarande. En person kan slösa många människors tid, men om det är telefonen som är orsaken är tidsslöseriet lättare ursäktat.

Tycker du att det är dyrt att betala för olika tjänster, som t ex att få bilen reparerad eller att få ett hantverkarjobb utfört? Dom flesta tycker det vad jag har förstått. Men hur många är medvetna om att en del av den dyra tiden dom betalar för, har använts till telefonprat som har handlat om vad som helst, utom tjänsten man anlitade pratmakaren för att utföra? Vissa tjänster har en ganska hög timpenning, och om den som står och skruvar eller snickrar (eller något annat) avbryter jobbet hela tiden för att svara i telefonen - då finns det många sköna slantar på fakturan som du aldrig skulle ha behövt betala för, eftersom tiden inte ägnades åt det du anlitade personen till.

Personligen har jag t ex råkat ut för att jag under privata ridlektioner - vilka är kostsamma - har fått uppleva att ridläraren svarat i telefonen varje gång den har ringt. Ibland har samtalen varit bokningssamtal, och ibland har det varit goda vänner som ringt mitt i träningen och fått prata på så länge dom har velat. Det är fruktansvärt oförskämt och respektlöst!!!!

Men nu lämnar jag ämnet slöseri med andras tid och pengar, och går in på den sociala biten. För numera är det inte självklart att man ska umgås med den som man umgås med för stunden - dvs den man har framför sig vid fikabordet, på restaurangen etc. Nej telefonen har ofta förtur även i sociala sammanhang. Inte kan man väl sitta på en restaurang, ett fik, någons vardagsrumssoffa eller vid någons köksbord och tappa kontrollen över vad som händer på Facebook, instagram och andra "sociala" forum??? Inte kan man väl låta sms och mail ligga olästa och vänta i sina inkorgar etc??? Man kan ju för sjuttsingen få ångest av att inte hålla koll på vad andra icke närvarande vill, och precis allt som händer i övrigt!! Det får väl ändå den mindre intressanta människan mitt emot ha förståelse för?? Den kan väl messa eller pm:a det den hade tänkt prata om när man har skiljts åt för den här gången? Då kan man ju läsa det meddelandet när man umgås med nån annan?

Det finns också situationer som kan bli farliga pga telefonen. Ett exempel är folk som är ute och rider och sitter med luren i handen och surfar på sociala medier eller sms:ar. Förutom att jag tycker att man ska ägna sig åt hästen och ridningen när man rider, så är hästen ett flyktdjur som kan reagera på saker i sin omgivning. Hästar kan hoppa till, snurra runt eller springa iväg om dom skräms av något oförutsett. Visst, en del tycker att det hör ridningen till att trilla i backen ibland och "äta grus", men det är onödigt om det sker för att man höll sin uppmärksamhet på att ägna sig åt telefonen. Man kan ju faktiskt bli skadad.
Jag såg nyligen en ryttare som red längs en väg medan hon satt och fingrade på sin telefon. Hur dum i huvudet är det tillåtet att vara egentligen????

Ett annat exempel på när det kan bli riktigt farligt pga telefonen är när folk surfar och sms:ar medan dom kör.  Det borde säga sig självt att man ägnar sig åt att hålla koll på vägen, trafiken och omgivningen när man kör. Men nej, så är det tyvärr inte för alla, vilket medför dödliga risker för såväl den telefonberoende som för medtrafikanterna. Men är det verkligen bättre att surfa på telefonen när man kör, än att köra alkoholpåverkad? Är man en bättre förare om man tittar på något annat än vägen, än om man tittar med snurriga ögon???

Många ord blev det om detta ämne, och flera skulle det kunna bli. Men som det säkert har framgått tycker jag telefonberoendet har gått för långt hos många. Det får helt enkelt finnas gränser för hur illa och farligt man får uppföra sig.




måndag 10 oktober 2016

LCHF - nåt för alla?

Om man vill tro dom som blivit frälsta av kosten verkar det vara så. Men är det verkligen på det viset?
För en tid sedan bestämde jag mig för att nu attans ska jag bli i toppform igen. Jag är absolut inte den som med rätta kan beklaga mig över att vara tjock, men efter en längre tids förtäring av snacks och glass på kvällstid i soffan, hade byxorna mist lite av sin komfort. Eftersom jag under min vuxna ålder ständigt har vägrat att köpa större kläder då jag ätit mer än jag förbrukat, återstod endast att skärpa till mig.

I vanliga fall när det har hänt att jag gottat mig lite väl mycket under en period, har jag helt enkelt slutat att stoppa i mig så mycket onyttigheter och rört på mig lite mera. Beträffande onyttigheterna så har det handlat om att minska ner en storkonsumtion av kaffebröd och andra snaskigheter, till en konsumtionsnivå som fortfarande ligger över vad gemene man äter... Det finns folk som hävdar att jag har förbränning som en fiskmås, och kanske är det så... :-) Men det är inte så att jag lever på onyttigheter, utan jag äter faktiskt vanlig mat också bestående av husmanskost, grönsaker och mängder av mjölk.

För ett antal veckor sedan fick jag dock för mig att prova något nytt - nämligen LCHF. Dom som fastnar för den kosten verkar minska sitt omfång ganska effektivt, men den har en stor biverkning - nämligen att många förvandlas till fanatiker som predikar som sin kosthållning för ointresserade öron med samma hängivenhet som Jehovas Vittnen sprider sitt budskap. LCHF-ätare är lika rädda för kolhydrater som Jehovas är för domedagen, men jag bestämde mig för att vara öppensinnad och prova.

Så min vana trogen läste jag på minutiöst om allt från vad man "får" äta till hur kosten påverkar de biokemiska processerna i kroppen. Till en början tänkte jag att det här blir lätt som en plätt, för jag är inte särskilt förtjust i bröd, och äter inte mackor i onödan. Jag ogillar ris och pommes, äter inte pasta med någon större förtjusning, och lagar sällan potatis. Att få mätta magen med kött och smarriga såser utan obligatorisk bukfylla som tillbehör kändes som en önskedröm.

Men tyvärr är jag inte heller särskilt förtjust i fett, och jag råkar tycka om att äta grönsaker. Visst finns det "tillåtna" grönsaker för den som vill äta LCHF, men det tillkom ett moment i livet som jag absolut inte kan tåla - nämligen räknandet av kolhydrater. Det räcker ju inte att bara skippa mjölmat, socker, potatis och ris - nej man ska hålla koll på att inte stoppa i sig för mycket av broccolin, blomkålen, paprikan eller någon annan grönsak på listan över vad man "kan" äta. För det är den totala mängden kolhydrater man stoppar i sig varje dag som räknas, och man får absolut inte frossa i grönsaker och gud förbjude frukt, för då passerar man sina 20 ynka gram med raketfart.

Men bland det värsta för mig beträffande kosthållningen var att inte kunna dricka mjölk som förut. Mejeriprodukter (förutom smör och fetgrädde) ska man akta sig för, för dom är lömska kolhydratbomber som sätter krokben för det upphöjda och hett efterlängtade tillståndet ketos. Kroppen ställer nämligen inte om sig från att använda glukos (från kolhydrater) som energikälla, till att använda fett istället, om man inte drar ner på kolhydraterna tillräckligt mycket - dvs till ett minimum.

Mina veckor med kosten gjorde mig förvisso några kilo lättare, men det hade jag blivit även om jag bara dragit ner på frossandet. Jag drog ner kolhydraterna gradvis och ökade fettmängden gradvis för att inte chocka kroppen.  Men ändå blev jag tröttare än vanligt, fick ont i magen som jag aldrig brukar ha pga allt fett, kände mig stabbigt mätt och illamående varje gång jag ätit, fick ont i huvudet och kunde inte koncentrera mig lika bra som förut.

Biverkningarna har jag efter mycket läsande konstaterat att jag var långt ifrån ensam om att få. Men många låter sig övertygas om att "det bara är att härda ut". Det går över. Nåväl, för mig var några veckor tillräckliga för att avbryta experimentet. Det är vedertaget att omställningen i kroppen kan - och kanske rentav ska - medföra någon form av obehag. Har man tur blir man bara lite trött, och har man otur känner man sig som ett vrak. Men man går ju ner några kilon.

Men även om jag inte hade drabbats av biverkningarna, så skulle jag ändå inte stå ut i längden. Jag vill inte vara begränsad i min kosthållning. Saker som jag aldrig kunde äta längre är en del av min livsnjutning. Jag tänker inte räkna kolhydrater för jämnan. Ägg står mig redan upp i halsen, och jag vill inte ersätta vitaminer, antioxidanter och andra nyttigheter som finns i frukt och grönsaker med tabletter. Jag vill inte behöva stoppa i mig extra salt och mineraler för att slippa huvudvärken. Jag vill inte riskera förhöjda blodfetter och problem med hjärt- och kärlsystemet.

I dagsläget söker många sin information via t ex bloggar på nätet, och där finns bl a en stor blogg som det hämtas råd ifrån. Men många svar på frågor består av rena spekulationer - vad rådgivaren tror fungerar, och vad som bör fungera. Vad det mig beträffar kan man tro i kyrkan. När det gäller kroppen och dess funktioner sätter jag min tro till vetenskap och forskning.

Så det må vara hänt att det finns många som äskar LCHF - och ofta rent fanatiskt - men jag gör det inte. Kosten försämrade mitt välmående och gjorde livet mycket tråkigare. Så jag nöjer mig med att sluta kvällsmysa med snacks och glass, samt att jag äter mindre mjölmat och dricker mycket mjölk. Då mår jag prima :-)



torsdag 6 oktober 2016

Tänk att få slippa all propaganda för den medeltida pedofilideologin!!

Nu börjar jag bli trött - riktigt jäkla trött - på att det är omöjligt att ta del av medias nyhetsrapportering utan att få sin dagliga dos av propaganda för pedofilideologin. Media skulle kunna bry sig om alla kvinnor som lider av "hedersvåld", och förtrycks under hårda sharialagar runtom i detta land. I nogo-zonerna finns hur många kvinnor som helst som skulle behöva den mediala uppmärksamheten för att få hjälp till ett liv utan förtryck. Kvinnor som flydde ur askan i elden.
Det skulle kunna rapporteras om alla gifta barn i det här landet. Både dom som kommer hit som gifta och tvingas fortsätta leva så, och dom som tvingas iväg från Sverige för att gifta sig under skolloven.

Men nej - ALLT media vill rapportera om i ämnet är exempel på hjärntvättade människor som råkar vilja svepa in sig skynken. Vartenda litet exempel görs det stor affär av, och landets alla sjuka vänsterfeminister hakar på och skrider till förtryckets försvar med näbbar och klor.
Dom flesta som vill underkasta sig förtyckartrasorna råkar vara födda i familjer där dom fått sina små grå hjärntvättade sedan födseln, och några stycken är ofattbart svenskor som föddes i frihet men som det slog runt i huvudet på.

Hur vore det om alla som vill följa pedofilprofetens läror skulle ta och packa sina väskor och flytta till något av de länder där medeltiden ännu råder? Varför ska människor som vant sig vid att leva i ett fritt, demokratiskt och hyfsat jämställt land tvingas se hur all utveckling som våra förfäder har kämpat för förstörs och går bakåt???

När ska propagandamaskineriet börja förstå att vi som är fullständigt immuna mot deras försök till hjärntvättning, bara blir ännu motvilligare av deras envisa envisa försök att omvända oss???

Jag kommer ALDRIG någonsin att känna något positivt för en ideologi skapad av en mordlysten och översexuell pedofil. Jag kommer ALDRIG förstå varför det finns så många fullständiga IDIOTER som lägger kraft på att hjälpa hjärntvättade människor att få samhällets acceptans för att dom sveper in sig i förtryckartrasor, ISTÄLLET FÖR att hjälpa alla de kvinnor som TVINGAS underkasta sig förtrycket och svepa in sig i trasorna - för att slippa utsättas för våld.

Hur in i helsike galet håller detta land på att bli, när kampen som förs i modern tid handlar om att legitimera kvinnoförtryck?!?!



onsdag 5 oktober 2016

Vänförfrågningar från porrbrudar...

Jag måste erkänna att jag är ganska förvånad över en sak - nämligen att jag regelbundet får vänförfrågningar på FB från dom mest perverterade porrbrudar man kan skåda. För det första undrar jag varför just jag är föremål för denna uppmärksamhet. Det finns ingenting på min FB-sida som skulle kunna dra igång några snuskiga fantasier, och det är min hund som pryder min profilbild. Är dom sugna på djursex må tro?? Vidriga avskyvärda tanke!!!!!

För det andra undrar jag hur deras inlägg ens får finnas på FB, som brukar rensas från förhållandevis harmlösa bilder i jämförelse med vad porrbrudarna lägger ut på sina sidor. När jag får en vänförfrågan brukar jag titta vem personen är som vill bli vän med mig. Det är inte alla som har direkt ädla syften med sin "vänskap", utan ibland är det meningsmotståndare som inbillar sig att dom ska få komma mig inpå livet. Jag har noterat att det nästan undantagslöst är så att när kvinnor som ser ut som lystna prostituerade söker vänskap, är deras flöde fyllt av pornografi. Man ser rakt in akten i deras p-rullar. Vad vill dom åstadkomma med denna inblick i deras underliv???

Hursomhelst känns det väldigt bisarrt att få dom här förfrågningarna. Jag hoppas att dom skickas ut slumpvis så att jag slipper känna mig utvald. Finns det inte några grupper på FB som porrfolket kan vara med i, och där dom kan jaga varandra?


tisdag 4 oktober 2016

Livsnjutning och vemod...

Visst är det konstigt att man kan känna så olika känslor samtidigt. Medan hösten blir allt vackrare med sina sprakande färger, kommer den mörka tiden allt närmare. Jag måste ta farväl av ännu en sommar. Medan jag ser trädens färgstarka löv fladdra i den kyliga vinden, tänker jag på hur kala och tråkiga grenarna kommer att se ut när löven har fallit av. Och att dom tråkiga grenarna inte ens kommer att synas när det är kolsvart ute.

Men nu frossar mina ögon i sig av olika gula och röda nyanser, blandade med det gröna som envist håller sig kvar. Luften är klar och frisk, och solskenet tycks nästan ljusare än vanligt. Det känns viktigt och angeläget att verkligen känna in hur vacker naturen är, eftersom skönheten varar en begränsad tid.

För att njuta lite extra när jag förtär min för dagen ganska sparsmakade lunch, lyssnar jag på riktigt bra musik. Sån som får mig att drömma mig bort, och vars vackra ord och toner harmonierar med det jag ser omkring mig. Min trotjänare paddan står till tjänst med ett outsinligt utbud av musik, och idag njuter jag av att lyssna på Confederate Railroad.

Denna dag bjuder jag på några höstbilder som tyvärr togs med en mindre bra mobilkamera, och en fin låt för den som vill lyssna :-) Länken till låten kommer efter bilderna.



Här är låten: When You Leave That Way You Can Never Go Back
https://youtu.be/FiOBtOUUukM