tisdag 30 augusti 2016

Sveriges sämsta radioprogram - Ring P1...

Ibland undrar jag hur det ens kan vara tillåtet att sända ett så vedervärdigt radioprogram som Ring P1. Programmet ska stå till yttrandefrihetens tjänst, men med tanke på hur illa jag hört programledare bära sig åt mot lyssnare som har andra åsikter än programledarna egna undrar jag varför dessa lyssnare ens blir framsläppta att prata i etern. För om någon talar om sina politiskt korrekta åsikter, eller andra "harmlösa" ämnen bemöts dom av den respekt som alla som ringer borde få. Men om någon vill ventilera något som går stick i stäv med dom hjärntvättade programledarnas uppfattningar om saker och ting, blir det genast mindre trevligt.

Kanske är det så att radioprogramledare omedvetet eller medvetet lägger in mera uppenbart ogillande i röst och ordval, eftersom lyssnarna inte kan se deras misslynta ansiktsuttryck. Men oavsett anledning så blir jag alltid lika irriterad när människor som tagit sig tid att ringa in till programmet bemöts respektlöst och föraktfullt, och avbryts på snöpliga sätt. Det är dessutom verkligen inte professionellt.

Att hela Public service är fullständigt besudlat av politisk korrekthet har nog ingen icke hjärntvättad som tagit del av utbudet kunnat undgå. Detta trots att Public service skriver följande om sig själva på sin egen informationssida:

”Verksamheten ska präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället.”

TÄNK ATT MAN ENS KAN SKJUTA SÅ LÅNGT IFRÅN MÅLET!

Så vad vill programledarna åstadkomma genom att uppföra sig så fult mot alla som dristar sig att vädra "fel" åsikter? Hoppas dom på att kunna omvända den "förtappade" talaren, eller ser dom bara en chans att tillfredsställa sin sadistiska ådra genom att fritt håna en lyssnare som inte själv kan styra över eller välja hur långt argumentationen ska gå??

Hursomhelst är det ett ytterst osmakligt radioprogram som jag mer än gärna hoppar över. Jag lyssnar tom hellre på reklam än på detta förnedrande program.


måndag 29 augusti 2016

Hur länge kan man hosta???

Hur länge som helst känns det som. Efter snart tre veckor av sönderhostade nätter känner jag mig ganska slut. Det har gått åt mängder av hostmediciner och andra receptfria medikamenter, och på dagtid hjälper dom hyfsat. Men så fort jag lägger mig ner drar eländet genast igång!

Det är omöjligt att hålla sig pigg och alert om dagarna, och jag har tagit mig igenom möten med "autopiloten" inkopplad. Inte roligt när man som jag vill vara skärpt och vältalig.
Efter några sönderhostade nätter blev jag glömsk och disträ. Nu orkar jag knappt ens vara social. 

Jo, jag vet att jag måste uppsöka en läkare snart om inte hosteländet slutar, men vetskapen om att jag måste tillbringa tid på en plats där det florerar ännu flera smittor lockar inte riktigt. Dessutom har jag varit med om förr att det inte skrivs ut något bakteriedödande pga rädslan för antibiotikaresistens. Om jag inte får penicillin har jag slösat värdefull tid på att utsätta mig för ännu flera smittor.

Ja jag vet, detta blev ett grinigt inlägg, men jag var bara tvungen... ;-))


söndag 28 augusti 2016

Än är det lite för tidigt...

Jag tycker att hösten är en väldigt vacker årstid, men den får gärna vänta så länge som möjligt med att anlända. Det finns något vemodigt över hösten trots all den skönhet den bjuder på - en påminnelse om att den bästa tiden av året är slut, och att mörka och kalla tider väntar. Så det gäller att verkligen njuta av färgprakten så länge varar på grenar och kvistar.

Än så länge är naturen fortfarande grön, men en lönn på tomten har börjat skifta färg. Inte hela trädet, utan bara några enstaka grenar. Trots att detta hösttecken inte är direkt välkommet, kunde jag inte låta bli att njuta av att se de färgglada löven, och min trogna följeslagare mobilkameran åkte naturligtvis fram ur fickan :-)

Jag vet inte vad du tycker om hösten, men visst är väl färgerna den bjuder på riktigt vackra? :-) Här kommer några bilder på löv som fladdrar i sol och starka vindar :-)








torsdag 25 augusti 2016

Hur kan det kallas konst att skända svenska flaggan??

Tyck vad ni vill nu - alla ni med söndertvättad hjärna, men nu har pk-hysterin gått bortom alla gränser. När kan man anse att Sveriges alla pk-fanatiker har nedvärderat sitt land, sitt folk, sin kultur, sina seder och bruk samt nationella symboler tillräckligt mycket för att dom ska vara nöjda?? Det kan inte finnas ytterligare ett land på hela jordklotet som utsätts för så mycket förakt från människor av sitt eget folk som detta land.

Att precis allt kan kallas konst nuförtiden är befängt nog, men när det blir konst att skända sitt lands flagga - då har det gått alldeles för långt. Att flaggor skändas i krig är ju inte ovanligt, så ska man utifrån det perspektivet se det så kallade "konstverket Du gamla du fria" som en krigshandling begången av svenskar mot Sverige? Visst har jag förstått att syftet med att skända flaggan är att väcka samtal, frågor och tankar, och att skändningen skulle uppfattas som provokativ lär "konstnären" ha förstått. Men till vilken nytta? För att ge uttryck för rasism mot svenskar??

Så finns det ju förstås dom som inte överhuvudtaget begriper att flaggan är skändad. Men det är just vad som har skett genom det ovärdiga sättet att visa upp den. Synonymer för ordet skända är t ex orden vanära och håna, och det är precis vad man gör när man hänger flaggan uppochned på en krokig flaggstång.

Hur sjukt är ett land som med skattemedel finansierar den ultimata nedvärderingen av landets främsta nationalsymbol??? Det är något riktigt allvarligt fel i huvudet på alla som har varit involverade i att sätta styggelsen på plats i Vasaparken i Göteborg. Som om det inte är nog, så finns det självgoda och hjärntvättade stackars krakar som ägnar tid åt att raljera över alla svenskar som är upprörda över att den skändade flaggan utgör ett blickfång i offentligheten. Det finns svenskar som roas av att deras landsmän blir uppretade. Det är makalöst att hjärntvätten har lyckats så fullständigt.

Vad kan man tänka sig att nedvärdera härnäst i konstens namn? Svenska kyrkan? Kungahuset? För de asylsökandes hemländers flaggor lär ju inte vara måltavlor för de hjärntvättade pk-fanatikerna.

Jag tänker inte illustrera detta inlägg med en bild av det vidriga sk "konstverket", eftersom jag inte tänker bidra med spridning av denna vämjeliga syn. Jag använder istället en bild av svenska flaggan - så som vi icke hjärntvättade vill se den.

https://www.facebook.com/sharer/sharer.php?u=http://www.gp.se/1.3721527



tisdag 23 augusti 2016

Nu känns det äntligen hoppfullt igen...

Det här året har jag av olika anledningar inte kommit ut på distansbanorna, och det har känts lite tråkigt. Det har varit olika sorters strul och motgångar som jag valt att inte skriva om som har satt käppar i hjulen. Men skam den som ger sig! Jag har istället investerat i att träna hästarna och mig själv inför nästa års tävlingssäsong, och har tagit hjälp av bra tränare.

Nu har min unge Pari också kommit igång, och det känns verkligen roligt. Jag köpte honom oinriden, och visste bara att han var en fin, trevlig och stor arabhäst - som dessutom hade röntgade knän för säkerhets skull. Som nyinriden var han ganska bekväm av sig och ville hellre mysa än att arbeta. Men nu har han fått ridas och vila om vartannat i perioder vartefter det har känts bra, och vi har tränat ännu mera hos Ella. Utvecklingen känns fantastiskt bra!! Han är pigg, glad och oerhört mentalt stabil, samtidigt som han har fantastiskt härliga gångarter. Det känns inte som att han anstränger sig överhuvudtaget när vi är ute och travar, och även med en långsam stegfrekvens försvinner marken snabbt under hovarna. Snacka om påskjut i steget, och ändå känner man inte alls farten i sadeln. Ikväll skulle vi jogga långsamt och taktfast över dom stora tröskade fälten, men trots att jag satt och räknade takten och verkligen såg till att han fick jobba i långsam takt, fick Kola nästan galoppera bakom för att hinna med. När det går att rida honom i passage som jag kan göra med Fleur, lär det väl gå långsamt ;-)

Trots att hösten närmar sig, och en hel lång vinter ska avverkas innan tävlingssäsongen startar nästa år, känns det så himla roligt nu :-) Nästa år ska det tävlas minsann, och inget strul ska få hindra oss. När Pari gör entré på banorna nästa vår, blir han den fjärde hästen jag startar från början. Om hans utveckling fortsätter som den gör nu kommer han att bli en superhäst, och jag blir nästan euforisk av blotta tanken på att ta honom upp i klasserna! :-) Så nu är det bara att hålla tummarna att allt fortsätter att gå bra. Det här året må ha varit kantat av motgångar, men alltsammans har bara gjort mig ännu beslutsammare att lyckas nå målen nästa år!!


Pari & jag njuter av att kunna röra oss över stora tröskade fält :-)


Pigg och glad arabyngling med lycklig matte på ryggen :-)


Mina kära arabhästar: Lilliman i mitten och Pari till höger :-)



Övningar på ridbanan med Ella :-)



Pari & jag i Yxtaholm :-)

torsdag 18 augusti 2016

Det här med nätdejting...

Jag brukar alltid leverera åsikter om ämnen som faller mig in för stunden, men den här gången har jag fått en förfrågan om att skriva om min syn på nätdejting. Jag får väl erkänna att jag är oerfaren inom ämnet, men i min umgängeskrets finns det personer som nätdejtat i åratal, så jag har tagit del av många spörsmål inom ämnet ;-)

Det jag konstaterat är att det numera ofta verkar vara en hel vetenskap att träffa en partner. På den tiden jag var singel var det oftast genom möten i det dagliga livet som tycke uppstod. Det kunde t ex ske ute i nöjessvängen, i bekantskapskretsen eller i arbetslivet. Det första intrycket skapades vid ett personligt möte, och det gick snabbt att konstatera om "kemi" uppstod. Men känslor kan ju också växa fram vartefter man lär känna en människa, så det första intrycket behöver ju inte vara bestående. Det är dock vanligt att människor anstränger sig lite extra när dom vill göra ett gott intryck på någon, och när den första förälskelsen klingat av kan även ansträngningarna göra detsamma. Det tar tid att lära känna en människa på riktigt och därmed märka om man egentligen passar ihop, och tid är något som många människor i dagens samhälle inte har lust att ta sig. Det ska gå fort att konstatera om man dragit en vinstlott eller "köpt grisen i säcken". På nätet kan man snabbt söka, sålla och rata den som inte visar upp ett attraktivt yttre eller en lockande presentation.

Djungeln av dejtingsajter växer ständigt, och när jag pratar med vänner som nyttjar dessa tjänster hör jag att vissa anses dåliga, någon annan anses snobbig, och så hör jag om sajterna som anses seriösa och där man kan träffa "vanliga" trevliga människor. Jag antar att folk grundar sina omdömen på om sajterna erbjuder det dom söker. Vissa söker den stora kärleken medan andra vill hitta kortvariga bekantskaper för att tillfredsställa köttets lustar. Så det kan nog bli väldigt fel om man ger sig in på en sajt med ett helt annat syfte än det egna.

Det jag funderat över när jag betraktat någon väns surfande bland alla kontaktsökande, är hur ärliga folk egentligen är i sina beskrivningar av sig själva. Förutom att människor inte alltid ser sig själva på samma samma sätt som omgivningen gör, så är ju rent krasst inte alltid ärlighet det bästa sättet att "sälja" sig själv. En sanningsenlig beskrivning innehållande orden "osocial", "lat", "negativ", "självisk", "snål" mm kanske inte skulle ge så många napp. Men icke desto mindre så finns ju även dom som passar in på dom beskrivningarna insmugna bland alla som gör fin reklam för sig själva. Vänner har fått erfara att den "sociala, positiva och utåtriktade" personen i själva verket var såväl enstörig som negativ och introvert, och att det fina fotot måste ha varit taget för ganska många år sedan... Personligen undrar jag till vilken nytta man förställer sig, för det kommer ju snabbt att uppdagas om man dragit uppenbara valser vid tangentbordet. Kan det vara så att vissa framställer sig så som dom vill vara, eller så som dom tror att man förväntas vara?

Men hur svårt det än verkar vara att hitta rätt online i dejtingdjungeln, så händer det att människor hittar sina guldkorn där. Lite hjälp på vägen att navigera bland alla dejtingaktörer kan kanske inte skada, och om Bradejtingsidor.com kan vara den hjälpen får ni som är ute i dejtingsvängen själva avgöra om ni vill ;-)



tisdag 16 augusti 2016

Nu bojkottar jag pedofillandet Turkiet.

Tyck vad ni vill nu - ni som är lite godare än alla andra, men sedan den turkiska författningsdomstolen röstade igenom att barn är sexuellt myndiga vid 12 års ålder, vill jag inte ha någonting med detta land att göra. För min del fungerar det inte att ligga på stranden och njuta och värna om mitt eget välmående, i ett land som legaliserar pedofili.

Visst är det förståeligt att anhängare av en pedofil lever som sin förebild, men det gör det inte mindre vedervärdigt och äcklande. Eftersom förebilden tyckte att det var i sin ordning att gifta sig med en sexårig liten flicka och inleda ett sexuellt samliv med barnet då hon fyllde nio år, måste förmodligen en tolvårig flicka anses ganska vuxen i pedofildyrkarnas värld.

Men barn är inte vuxna hur mycket religion och ideologi man än blandar in i synen på saken, och att en tolvåring skulle ha något att säga till om när skäggiga farbror drar ner kalsongen och lyfter på kjolen är det väl ingen som tror på?? Eller kommer skäggiga farbror hänsynsfullt stoppa tillbaka sitt skrynkliga kön i kalsongen om flickan ens vågar tacka nej?? Tror någon verkligen på det?? Det skulle väl möjligen vara svenska hjärntvättade vänsterfeminister som är så godtrogna, och dessutom lyckas hitta något försvarbart i sexualakten med barn. Men oavsett vad någon tror, så är det ett faktum att oräkneliga barn kommer att bli våldtagna precis så ofta som deras make har lust. Det är pedofilen som skyddas av lagen - inte barnet. 

Turkiet hade redan tidigare en fot kvar i medeltiden, men med islamistiskt styre har landet snart förpassat sig helt och hållet tillbaka till pedofilprofetens tid. Det är en mycket otrevlig och oroande utveckling som kommer att ge ringar på vattnet även utanför landet. Undrar hur många barn som kommer tvingas iväg på giftermålsresa till Turkiet när den nya lagen träder i kraft? I Sverige har dom knappast något skydd att vänta sig eftersom landet numera slickar islam på skorna. Dom lär väl bara bli gifta barn i mängden i detta land, såsom asylsökande gifta barn har blivit pga av att hjärntvättade svenska handläggare "empatiskt" har sett mellan fingrarna. Barn är inte barn längre såvida dom inte har turen att vara födda som etniska svenskar.

Eftersom barnäktenskap har förekommit i Turkiet redan före lagändringen, borde det ha lagstiftats om att stärka skyddet för barn och deras rättigheter. Nu har det lagstiftats om det motsatta. Jag har fått fullständigt nog av pedofilanhängarnas galenskaper. Dom vägrar att acceptera att medeltiden är förbi, och jag vägrar acceptera att dom tillåts göra det.









lördag 13 augusti 2016

I år har jag lyckats... ;-)

Trots att jag inte vill vara det, så är jag en riktig badkruka - åtminstone om vattnet är kallt, vilket det oftast är i Sverige ;-) När andra tycker att det är varmt och skönt i de svenska badvattnen, är jag nöjd med att doppa fötterna. Om inget varmt poolvatten står till buds brukar jag gärna vänta med badandet tills det blir tillfälle att bada utomlands. Men i år finns det ingen reslust pga allt otäckt elände som händer i världen, så därför har det inte blivit några sköna bad för min del. Däremot några plågsamt kalla sådana, eftersom jag för en gångs skull bestämde mig för att nu jäklar ska jag minsann bada - hur lång tid det än ska ta att doppa mig!! Och tid tog det. Mycket lång tid...

Havets temperatur var sådan som är uppfriskande när vattnet ska drickas ur ett glas en varm och svettig dag, men att blöta ner kroppen var riktigt hemskt. Huden domnade av kylan, men det var vad som behövdes för att det ens skulle vara möjligt att ta sig i vattnet. Årets badande genomfördes med hjälp av ren viljestyrka, och som om det inte vore nog så höll jag mig kvar i vattnet en stund också. Dessutom lyckades jag pressa fram ett stelt leende, vilket kvalificerar mig för en Oscarsstatyett ;-)

Men än är ju inte sommaren slut, så om värmen återvänder kanske jag kan hitta någon riktigt grund sjö som är uppvärmd nog att bada i. Eller så kanske jag helt enkelt tar mig ett bad i badkaret... ;-))

Idag bjuder jag på några bilder av havet som fick min lekamen att kännas djupfryst, samt ett bildbevis på att jag lyckades bada i år :-)



















fredag 12 augusti 2016

Folk som vet allt om det dom inte har en aning om...

Då och då dyker dom upp, och vanligen i vad man kan kalla "rådfrågningsforum". Någon ställer en fråga eller vill ha råd om något som t ex har med en häst, hund eller ett köp att göra, och någon annan självgod men sorgligt ynklig liten människa känner sig tvungen att knappa fram ett dumdrygt svar.

Är det inte ganska fantastiskt egentligen att vissa människor ögonblickligen lyckas prestera en tvärsäker och nedlåtande uppfattning om något som dom faktiskt inte är insatta i? Det naturliga när man inte har alla korten på bordet borde väl vara att ställa kompletterande frågor som behövs för att få en rättvis uppfattning? Men nej, vissa måste genast boosta sitt ego genom att vara nedlåtande, fräcka och rentav elaka mot andra. Förolämpningarna måste ut, så att den ynkliga lilla människan kan känna sig större än stund.

Förstår inte dessa besserwissers att skuggan faller på dom själva? För den som gör sig dum och förolämpar någons frågor, råd eller erfarenheter bara för att få briljera med sin "kunskap" blottar ju bara sin brist på intelligens och social begåvning. Den som inte ens kan läsa och förstå den information som står i en fråga eller diskussion, är ju knappast inte i ett läge där spydigheterna kan förväxlas med någon upphöjd kunskap.



tisdag 2 augusti 2016

Årets plågsammaste skördearbete ;-)

I år verkar det vara ett riktigt bärår i trädgården, och för en gångs skull har bären åtminstone fått mogna ifred utan att fåglarna varit framme och tagit för sig. Kanske har dom tröttnat på att äta halvmogna och ibland ganska sura bär ;-) Krusbären verkar inte vara av intresse, för det var bara ett enda bär som någon liten näbb pickat i sig hälften av.

Jag tycker att krusbär är jättegoda att äta såväl direkt från busken, som i kräm och pajer. Det jag möjligen skulle önska mig är att buskarna vore lite snällare mot händerna. Att plocka bären är ungefär lika trevligt som att rota runt i ett törnesnår. Visst, jag kunde väl ha gått in och letat fram ett par skinnhandskar ur lådan med vinterns handskar, halsdukar och mössor, men när jag väl kommit igång med plockandet tog latheten överhanden, och lät mina händer bli stuckna av hårda och avvisande taggar ett antal gånger ;-) Men men, nu har jag plockat klart i den ena busken :-)

Det jag snabbt kunde konstatera var att det satt lurviga pälsstrån på en del av bären. Det finns ju bara en här på gården som har sådan päls, så det var lätt att räkna ut vem som var skyldig till dessa bärs oväntade behåring. Bildbevis finns för den som är observant ;) Frågan är bara varför Bulle Byracka har strukit sig så närgånget mot busken... Han brukar ju tyvärr bevattna växtligheten genom att lyfta på benet här och där... Det är väl kanske bäst att avstå de lågt hängande bären ;-)





Så tillsist orsaken till dom håriga bären, "Pissenisse" alias Bulle Byracka himself, vilande mellan bevattningstillfällena... ;-)


Men den som är söt blir förstås alltid förlåten ;-)