söndag 31 juli 2016

Vad är det egentligen man vill åstadkomma med Pridefestivalen?

Kalla mig gammalmodig den som vill, men jag råkar vara ett av dessa fossil som anser att sexualiteten och dess utövande är en privat angelägenhet. Ja må med detta inlägg svära i en av PK-folkets alla väl beskyddade kyrkor, men som mina läsare vid det här laget säkert har förstått så äter jag inte alla budskap som serveras på bordet.

Jag lägger inga värderingar i vilken läggning folk har - så länge dom inte är pedofiler och nekrofiler - men jag har samtidigt inte lyckats förstå varför man måste göra en så stor affär av all sexualitet som inte är hetero, och då framför allt homosexualitet. Visst har jag förstått att inte alla möts av mänsklig respekt, och det tycker jag är både sorgligt och beklagligt. Men samtidigt måste man ju ändå fråga sig om allt som görs för att skapa respekt leder till sådan, eller om vissa saker som görs rentav är kontraproduktiva.


Jag har aldrig förstått hur man skapar respekt genom ett spektakel. Jag känner och umgås med homosexuella, och dom lever sina liv och smälter in i vardagen och folklivet som vem som helst som är heterosexuell. Jag har sett hur äcklande och perverst folk kan bära sig åt på pridefestivalen när jag en gång åkte till Stockholm utan att veta att den pågick (hur man nu kan missa det), och undrar vad man vill åstadkomma egentligen.


Vill man säga att alla som inte är heterosexuella egentligen vill gå omkring i porrutstyrsel om dagarna, och gärna kryper runt i hundkoppel på gatorna - kanske lekande med eller smakande på en dildo i offentlighetens ljus?

Vill man få det att framstå som att just utagerande sex i olika ofta smaklösa och illasittande utspökade varianter av beklädnader - och helst inför publik - är prio ett i livet för alla som inte är hetero?

Vill man skapa förståelse för hur viktigt det är för barn att se vuxna leka porrshow "light" på gatorna, medan man passar på att använda sig av ett språkbruk som sällan används vid middagsbord, i lekparker eller på arbetsplatser?

Personligen ser jag inte behovet av att spöka ut sig och spela apa på gator och torg, oavsett hur man är lagd - åtminstone inte om det är respekt man är ute efter att få.




torsdag 28 juli 2016

Godare än godis! :-)

I år har fåglarna varit snälla nog att lämna bigarråträdet hyfsat ifred, och bären har fått mogna ordentligt utan att bli uppätna. Jag blir lite risig i magen av att äta för många bär, men dom är så söta och underbart goda att jag helt enkelt inte kan låta bli. Det är ju inte ofta man får äta sig riktigt mätt på fullmogna biggaråer, så känslan av njutning och faktiskt ren lyx överväger magens protester ;-)

Trädet är väldigt stort och högt, vilket gör plockandet lite svårt om man inte gillar att klättra på en hög stege. Men lyckligtvis finns det tillräckligt många grenar inom räckhåll från marken för att jag ska kunna proppa i mig så många bär jag bara orkar :D






tisdag 26 juli 2016

Den eviga längtan efter äventyr...

Då och då tränger den genom alla kontrollerade tankar och känslor - den tuktade vetskapen om hur illa jag egentligen passar för ett svenssonliv. Den finns alltid med mig i bakhuvudet - hyfsat väl förträngd bakom medvetandet om livets alla måsten - och ibland smiter den fram, min eviga längtan efter äventyr långt bortom det vardagliga livet. 

Ikväll har jag suttit vid en sjö och tittat på solnedgången, medan jag lyssnat på musik och drömt mig bort. Den här gången var det Crosby, Stills and Nash som med sin låt Southern Cross fick mig att drömma om månader till havs på en stor segelbåt. Tänk att få packa de få saker som behövs för ett liv i värmen, och ge sig av. Jag vill se solen gå ner över havshorisonten, och känna ljumma vindar rufsa om mitt hår. Jag vill stanna på exotiska platser där nätterna fylls av livsglädje och rytmerna av medryckande musik. Dansa barfota på mjuka stränder under natthimlens alla stjärnor, virvla runt och känna livet fylla kropp och själ. Somna när jag är trött och vakna till nya soldränkta dagar i berusande frihet. Varför måste drömmar bara vara drömmar?

Det blev många låtar ikväll, men efter bilderna på sjön har jag lagt länken till Southern Cross. Vem vet - kanske kommer den att locka även dig att drömma lite om du lyssnar på den? :-)







https://youtu.be/Bw9gLjEGJrw

lördag 16 juli 2016

På nattlig slottsvandring...

Jag har alltid varit barnsligt förtjust i allt som har med spöken och spökerier att göra, och i hopp om att få uppleva lite kusligheter gav vi oss iväg för att gå på nattvandring i Vadstena Slott. Jag har aldrig varit inne i det slottet, och visste inte vad man kan vänta sig, men någon liten gastkramande spökhistoria hade jag förhoppningar om att bli bjuden på. Helst ackompanjerad av mystiska ljud såsom knarrande steg på gamla golvplankor, och klagande suckar längs svagt upplysta väggar - som ekon från en svunnen tid. En plötslig kyla som får nackhåren att resa sig skulle göra upplevelsen komplett.

Vandringen blev inte särskilt kuslig, men väldigt trevlig ändå :-) Vi togs emot utanför slottet av en vakt som hälsade oss väkomna, och lärde oss hur man hälsar på Kungligheter. Därefter blev vi ledsagade in i slottet och mottagna av först Gustav Vasa, och därefter av hans egensinniga favoritdotter Cecilia. Kungligheterna berättade på ett mycket humoristiskt vis om sig själva, slottets historia, hur festerna gick till på 1500-talet, mode, matvanor och en skandalös händelse som ägt rum på slottet och blivit vida känd. Slutligen blev vi ledsagade av vakten till det ena kanontornet, där den ovårdade chefen berättade om sitt jobb och sina synnerligen ovanliga löneförmåner, samt anordnade en övning i hur man skjuter med en kanon.

Skådespelarna var riktigt underhållande i sina roller, och involverade publiken i händelseförloppet. Jag vill inte avslöja precis allt om vad som ägde rum, men några bilder delar jag med mig av :-)

















torsdag 14 juli 2016

Ganska fantastiskt...

Inatt har John Blund glömt bort att komma förbi hos mig, och jag är onödigt pigg trots att klockan är väldigt mycket. Om man tar god tid på sig att somna hinner fåglarna vakna, och om jag öppnar fönstret hör jag deras vackra sång. Den är faktiskt så rogivande att lyssna på, att den hjälper sömnen att infinna sig.
Av allt som är härligt med sommaren, så är kanske de ljusa nätterna bland det mest fantastiska. Om det inte vore för nödvändigheten att sova, skulle man kunna använda nätterna lika bra som dagarna till sånt som man behöver ljuset för att sysselsätta sig med.

När jag var uppe och tassade alldeles nyss, kunde jag inte låta bli att gå ut på balkongen och fotografera himlen över stalltaket. Så här kommer en bild på lite nattlig livsnjutning. Den är inte så märkvärdig, men lägger man till fågelsång, behagligt sval luft, och en känsla av stilla lugn blir upplevelsen komplett :-)


onsdag 6 juli 2016

Varför existerar så mycket djurplågeri om folk överlag är såna djurvänner?

Världens mest sorgsna isbjörn Arturo har gått bort efter 22 års plågsam fångenskap i en varm betonggrop på ett Argentiskt zoo. Björnens öde är hjärtslitande tragiskt, och Newsner Djurs rapportering har förstås fått mängder av kommentarer från djupt upprörda människor. 
Det är fruktansvärt upprörande att den stackars isbjörnen har plågats ett helt liv för att någon skulle tjäna pengar, och för att andra skulle få titta på hans lidande. Det är svårt att förstå att någon ens vill tjäna pengar på ett så grymt sätt, samtidigt som det är lika obegripligt att människor under alla dessa år har funnit nöje i att se honom plågas. 
Men det är också fruktansvärt upprörande att det alltid krävs den mest tragiska nyhetsrapportering för att mängder av människor som annars aktivt och tanklöst medverkar till djurs lidande, ska vakna till för en dag och bli djurvänner. För sanningen är ju tyvärr den att majoriteten av alla människor utan skrupler och bekymmer låter djur pinas i fångenskap om det finns någon krona att tjäna på eländet. Som konsument kan man göra bättre och sämre val, men av någon anledning är det oftast det billigaste valet som segrar.

Hur många bryr sig då det ska väljas ägg i affären, om dom stackars burhönsens liv fram tills dom gasas ihjäl? Varför finns det ens en marknad för dessa billigare burhönsägg om folk bryr sig? 

Hur många tänker på att grisar som är sociala och förhållandevis begåvade djur hålls inspärrade på trånga ytor hela sitt liv tills dom slaktas? Hur många tänker på vilken sorts liv grisar mår bra av att leva? Dom kan inte ens bejaka sitt behov av att böka i marken när dom bor i stallar med betonggolv. Många j-a snåljåpar kan inte tänka sig att betala några kronor extra per kilo och köpa svenskt kött från djur vars uppfödning åtminstone omfattas av striktare djurskyddslagstiftning, utan köper billigare importerat kött från ännu olyckligare djur - bara för att det är billigare.

Hur många köper skinn och läderprodukter tillverkade i Kina av världens allra mest TORTERADE djur för att dessa produkter är billigare? Det är ett välkänt faktum att djur torteras till döds i Kina, men vad gör väl det om ett par handskar därifrån är billigare? 

Varför har det under senare tid ens uppstått en debatt om huruvida bönder ska ha rätt att förvägra sina kor att komma ut på sommarbete? Är det för att det är korna fullständigt likgiltigt om dom får komma ut och leva gott i gröngräset? Blir dom kanske lyckligare av att vara inspärrade i en betonghall 24 timmar om dygnet varje dag under hela det liv dom producerar tillräckligt bra för att få fortsätta leva?

Detta är bara ett fåtal exempel på vad mänsklig själviskhet och ruttenhet åstadkommer i djurs liv, och jag är övertygad om att det är väldigt många av dom som i sin vardag INTE bryr sig om ovanstående exempel, som blir rasande i flera minuter varje gång dom läser om plågade djur på zoo, torterade kinesiska hundar, katter och kaniner mm mm mm. 

Det skulle inte finnas ett utbrett djurplågeri om det inte vore för tanklösa människors girighet och snålhet.
http://www.newsner.com/2016/07/vaerldens-mest-sorgsna-isbjoern-har-gaatt-bort-efter-22-aar-i-faangenskap/