tisdag 21 juni 2016

Har barn rätt till integritet?

Personligen svarar jag ja på den frågan, men hur många andra tycker som jag? Kanske blir svaren beroende av vad var och en tolkar in i det här med integritet. I dagens samhälle är det mera vanligt än ovanligt att människor måste dela med sig av privata angelägenheter på nätet, vilket är upp till var och en - så länge alla privata detaljer rör dom själva. Men så finns det dom som begår övertramp av varierande storlekar, och låter världen få privat information utan att först försäkra sig om samtycke från den som berörs. En grupp som ständigt utsätts för detta är barnen.

När det gäller barn verkar det vara fritt fram att lägga ut precis vad man vill på nätet, och sociala medier såsom Facebook och bloggvärlden bokstavligt talat svämmar över av information om barn. Jag kan naturligtvis förstå att föräldrar av glädje och stolthet vill dela med sig av bilder på, och text om barn som fötts, tar sina första steg, fyller år, slutar skolan, rider sin ponny, vinner en idrottstävling, fångar en fisk, och gör tusentals andra hjärtevärmande saker som förevigas under livets gång.

Men var går gränsen för vad som kan anses acceptabelt att dela med sig av om en annan människa?  Skulle personen ifråga ha samtyckt om den blivit tillfrågad, eller har man som förälder rätt att bestämma över hur offentlig den avkomma man satt till världen ska finna sig i att bli?

För det är ju inte bara dom där mysiga, glada och gulliga ögonblicken som delas på nätet. Dom som föräldrar "kan" förutsätta att barnet vill dela med världen. Det finns också oerhört mycket annat på en fallande skala av trevlighet som läggs ut till omvärldens beskådan. Är "småskämsiga" bilder okey att dela? Bilder på ögonblicket då någon gjorde något "klantigt" som andra tyckte var roligt? Stunden då någon skämdes inför de ögon som såg vad som hände, och därefter kommer att få dela skammen med alla på nätet om det vill sig illa.

Är man respektfull och hänsynsfull mot sina barn då man lägger ut information om deras hälsa och diagnoser, och hur dessa påverkar barnet, familjen, skolan och resten av barnets omgivning? Är man schysst mot sitt barn då man låter en hel värld ta del av detaljer om deras svårigheter i livet, och med mänskliga relationer. Av integritetsskäl är medicinska journaler sekretessbelagda, och den inom vården som inte klarar att hålla nyfikenheten i styr kan vid påkomst bli av med jobbet. Det är helt enkelt inte så att en medicinsk journal är omvärldens angelägenhet. Men för skrämmande många barn spelar inte sekretessen någon roll, för deras föräldrar bryr sig inte om den. Det är mycket viktigare att få sprida sitt barns medicinska diagnos, historia och problem på nätet, än att respektera barnets rätt till sekretess och integritet. Föräldrar bearbetar sina egna bekymmer med sitt barn genom att utlämna barnets privatliv till omvärldens beskådan. Barn med problem och diagnoser är legitima ämnen att producera statusuppdateringar och blogginlägg om, men hur många tänker ens på att alla dessa mycket privata detaljer om en annan människa kommer att leva kvar ute i cyberspace så länge nätet existerar?

Det är heller tyvärr inte ovanligt att föräldrar bjuder omvärlden på mindre smickrande tankar och åsikter om sitt barn. Visst förstår jag att vem som helst i stundens frustration kan tänka tankar som kanske inte är så fina. När den som kanske är trött och allmänt slutkörd ska hantera bråk och trots fast orken tryter. Men måste omvärlden få veta dessa tankar och åsikter? Är det rätt att barns kinkande, trotsande, skrikande, tjurande eller vad det nu än må vara, skickas raka spåret ut i cyberspace för andra att skåda? För rent krasst är det väl ändå så att barn alltid har gjort och alltid kommer att göra tålamodsprövande saker? Men måste dessa omvandlas till en stunds läsning på folks skärmar?

Personligen anser jag att det är gravt integritetskränkande mot barn när deras föräldrar skriver av sig negativa tankar och åsikter om sina avkommor på nätet - oavsett barnens ålder. Det är ett svek, och finns det värre svek än dom som utförs av en närstående? Någon man ska kunna känna förstoende för och kunna lita på. Jag anser också att det är gravt integritetskränkande när barns bekymmer och diagnoser stöts och blöts inför allmänhetens ögon. Jag anser att privata angelägenheter ska avhandlas privat, och med den det berör. 

Är jag omodern när jag anser att barn har rätt till integritet?




2 kommentarer:

  1. Nej du är inte "omodern" Anna! Snarare tidlöst klok och sunt reflekterande! Och jag slås av hur ofta mina egna och dina tankar och åsikter liknar överensstämmer. Det här med den frekventa exponeringen av barn - och barnbarn har jag ganska länge funderat över. Det känns som om alldeles för många föräldrar är beredda att sälja ut sina barn och deras liv och vanor till allmänhetens kännedom bara för att själva få vara lite roliga och rappa i truten. Det är inte okej tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket Ann! Jag har också funderat ganska länge på exponeringen av barn på nätet, och till sist kände jag att jag måste säga några ord eftersom barns rättigheter i det här fallet verkar bortglömda. Jag har också märkt hur ofta vi tycker och tänker likadant om saker. Skönt att jag inte är ensam om min uppfattning i den här frågan, och jag önskar att flera kunde tänkta till lite.

      Radera