torsdag 30 juni 2016

Skrivutmattning? ;-)

Kanske var jag lite överoptimistisk när jag trodde att jag skulle hålla ångan uppe och skriva inlägg varje dag även efter bloggutmaningen #Blogg100. Jag trodde nog att jag skulle skriva varje dag på ren rutin, men så blev det visst inte. Jag kommer fortfarande hela tiden på saker jag vill skriva om, men har dragit ner på takten lite. Jag vill egentligen skriva varje dag, men samtidigt har det varit liiite skönt att "kunna" låta bli också. Kanske behövs det ett litet andrum ifrån skrivandet någon gång ibland för att ladda batterierna. Jag brukar ju dessutom få härdsmälta i tankeverkstan ibland när det dyker upp för många uppslag samtidigt. Men det viktiga är att skrivlusten inte är slut, utan finns med i bakhuvudet - och det gör den :-)

I brist på intressant text illustrerar jag mina funderingar med en bild som jag personligen tycker mycket om att titta på :-)



tisdag 28 juni 2016

Det enda dåliga med sommaren...

Sommaren är för min del utan tvekan den bästa tiden av året, och jag skulle gärna vilja ha sommar året runt :-) Även en regnig och "dålig" sommar är trots allt fortfarande en sommar, och jag skulle inte vilja byta ut den mot en annan årstid.

Det finns bara en sak som inte är bra, nämligen överflödet av insekter. Personligen skyddar jag mig med olika preparat, vilket funkar ganska bra, men det är inte lika lätt att alltid lyckas skydda hästarna. Rackarhästen som är mest känslig är typiskt nog den som insekterna tycker bäst om. Han avskyr när dom svärmar omkring honom lika mycket som dom älskar hans blod. Så länge vi håller oss ute i blåsten på den öppna slätten får han vara hyfsat ifred, för insekterna blåser helt enkelt bort. Men så fort vi ger oss in i skogen och rider ger dom sig på honom direkt. Att bara rida ute på slätten är inte så lätt, för på åkrarna får man ju inte rida, och mellan dom är det oftast rejält igenväxt.

Jag har köpt olika sorters insektsmedel i sprayflaskor som är lika dyra som verkningslösa, även dom används riktigt frikostigt. Jag har också köpt luktande saker som hängs i tränset, men dom gör ingen direkt märkbar nytta. Hur mycket och noggrant jag än behandlar häststackaren så verkar framförallt myggorna och bromsarna inte bry sig det minsta, utan sticker honom iallafall. Det enda sättet att slippa undan insektsplågan någotsånär är att hålla lite tempo, men man kan ju inte trava och galoppera hela tiden.

Eftersom insekterna är envisast på huvudet, bringan, mellan frambenen och under magen, har jag funderat på om det finns något jag kan klä på honom. Jag har ju sett bilder på showhästar som har på sig någon sorts "huvudbeklädnad" innan dom visas upp, och med en sån under tränset kanske huvudet får vara ifred. Jag har också funderat på att sätta på honom ett sådant skydd som man kan använda för att hindra skav från täcken, men är rädd att resåren ska orsaka skav under sadeln.

Finns det någon som har något tips på beklädnad som man kan använda på hästen under ridning utan att det drar och skaver på kroppen, något riktigt bra insektsmedel eller någon huskur som man kan blanda till själv?



Våren är Rackarhästens bästa tid, för då har insekterna ännu inte vaknat, och han kan ta sig fram oantastad i skogen...

lördag 25 juni 2016

Något hemskt har hänt...

Domedagen är nära nu när det otänkbara har hänt - nämligen att Demokratin har segrat!! Storbrittanien lämnar EU och jordens undergång har aldrig varit så nära. Pk-media flödar över av ensidig, dyster och olycksbådande rapportering, och framhåller naturligtvis flitigt de britter som samlar in namn för att få göra om hela folkomröstningen. Rapporteringen framstår som allt mera patetisk för varje politiskt korrekt ängel som öppnar munnen och talar.

Men det är faktiskt över hela 17 miljoner människor som jublar över sin återerövrade frihet. Och det är inte bara dessa miljoner britter som jublar, utan även människor runt om i Europa - såsom i Sverige - som jublar med dessa rakryggade och modiga människor som förtjänar all respekt för sin trägna kamp!!

Äntligen finns det hopp om att slippa det överstatliga stormaktsstyret från Bryssel! När inte ens politikerna som styr lokalt i ett land bryr sig om sitt folks vilja - hur lite ska då inte den lilla makthungriga och överbetalda klicken i Bryssel bry sig om de vanliga människor som befolkar kontinenten? Det faktum att det kom som en chock att Brexit segrade, är ett bevis för att det saknas verklighetsförankring i makteliten. För det borde väl ändå vara rimligt att det finns mer än en utgång av ett val?? Jodå, där sann demokrati råder förutsätts det fungera så, men där demokratin aktivt kuvas och bekämpas är det en lika onaturlig som oönskad utgång.

Men historien har visat att makthavare faktiskt inte kan köra över och ignorera folkets vilja under obegränsad tid, utan förr eller senare kommer det en motreaktion. Plötsligt blir det allt flera som rätar på ryggen, samlar sig och säger ifrån. Som inte finner sig i att bli överkörda längre, och till sist blir många och starka nog för att kunna genomdriva en förändring.
Jag önskar britterna all lycka med sitt återtagna självstyre! Jag vill också tacka för att dom har banat vägen till frihet - den väg som många inte längre trodde fanns. 

Äntligen har vanligt folk fått komma till tals och ge uttryck för sin vilja!! Äntligen har demokratin skördat en seger!!! Nu är det Sveriges tur att ta vägen mot självstyre och frihet!!!


Bilden har jag lånat från FB, så om den som skapade denna vackra bild har något emot att jag använder den, är det bara att kontakta mig så tar jag bort den.


onsdag 22 juni 2016

ÄNTLIGEN!!!!!

Ibland får man stora anledningar att glädjas, och en sådan har äntligen efter åratal av frustration uppenbarat sig!! Det är nämligen så att våra grannar har flyttat!! För den som inte är insatt, kan jag berätta att dessa grannar har lyckats uppföra sig så extremt illa, så ofta och så länge, att vi till sist inte ville bo kvar på gården. Men när man äger sin bostad är det ju inte bara att flytta, så vi upplyste bonden som importerade dessa balter för att få billig arbetskraft, om att han var välkommen att köpa vår gård eftersom hans arbetskraft förstörde vår livskvalité. Det gick nämligen inte att prata med balterna, och bondens tillsägelser gav endast kortvarig effekt efter varje gång vi sa åt honom att han får se till att dom sköter sig.

Så vad för sorts betéende kan vara så störande? För det sägs ju att den som vill ha lugn och ro ska flytta ut på landet. Nåväl, här har det varit snålt med lantligt lugn. Östkraften som bodde på granntomten hade sin skräniga stereo igång på full volym i sitt vidöppna hus för jämnan, så att komma hem från jobbet och njuta av fågelsång var inte tänkbart. Här var bara tyst när det var vinter och kallt. Öststatsdiscot drog också plikttroget igång på helgmornarna, så att njuta av frukostkaffet på balkongen var inte att tänka på. Det fanns också en mäktig stereo i verkstaden, för om det skulle mekas maskin på kvällstid var det ju viktigt att underhålla hela grannskapet samtidigt. Ibland undrar jag om deras småbarn lider av tinnitus redan, eller om dom har hunnit bli döva av att växa upp i ett diskotek. Under fyllefesterna spelades det ännu värre, så det är inte omöjligt.

En annan faktiskt avskyvärd vana dom hade var att fira allt med fyrverkerier. Förutom att dessa drog igång utan förvarning vilken kväll som helst om året, och vilket klockslag som helst, så fyrades dom av bredvid stallet och hagarna. Vi har levt med ständig rädsla att någon raket ska antända stallet, och dessutom är det direkt olämpligt att hålla fyrverkerier precis bredvid hästhagar. Men å andra sidan har dom gjort sitt bästa för att skrämma hästarna även på andra sätt, såsom att köra med maskinerna i full fart mot hästarna när jag har varit ute och ridit. Som roligast tror jag elak balt hade när han körde lastmaskinen mot mig och Kola, och med aggregatet i högsta läge skakade skopan uppe i luften.

Men efter allt som dessa plågoandar har ägnat sig åt i fem-sex år, har dom ÄNTLIGEN FLYTTAT och vi NJUTER. Undrar om någon ens kan tänka sig vilken enorm lättnad det är? Måtte nu inte bonden importera ett gäng galna balter igen.

Bilden föreställer en solnedgång som nyligen avnjöts utan dunkande musik :-)




tisdag 21 juni 2016

Har barn rätt till integritet?

Personligen svarar jag ja på den frågan, men hur många andra tycker som jag? Kanske blir svaren beroende av vad var och en tolkar in i det här med integritet. I dagens samhälle är det mera vanligt än ovanligt att människor måste dela med sig av privata angelägenheter på nätet, vilket är upp till var och en - så länge alla privata detaljer rör dom själva. Men så finns det dom som begår övertramp av varierande storlekar, och låter världen få privat information utan att först försäkra sig om samtycke från den som berörs. En grupp som ständigt utsätts för detta är barnen.

När det gäller barn verkar det vara fritt fram att lägga ut precis vad man vill på nätet, och sociala medier såsom Facebook och bloggvärlden bokstavligt talat svämmar över av information om barn. Jag kan naturligtvis förstå att föräldrar av glädje och stolthet vill dela med sig av bilder på, och text om barn som fötts, tar sina första steg, fyller år, slutar skolan, rider sin ponny, vinner en idrottstävling, fångar en fisk, och gör tusentals andra hjärtevärmande saker som förevigas under livets gång.

Men var går gränsen för vad som kan anses acceptabelt att dela med sig av om en annan människa?  Skulle personen ifråga ha samtyckt om den blivit tillfrågad, eller har man som förälder rätt att bestämma över hur offentlig den avkomma man satt till världen ska finna sig i att bli?

För det är ju inte bara dom där mysiga, glada och gulliga ögonblicken som delas på nätet. Dom som föräldrar "kan" förutsätta att barnet vill dela med världen. Det finns också oerhört mycket annat på en fallande skala av trevlighet som läggs ut till omvärldens beskådan. Är "småskämsiga" bilder okey att dela? Bilder på ögonblicket då någon gjorde något "klantigt" som andra tyckte var roligt? Stunden då någon skämdes inför de ögon som såg vad som hände, och därefter kommer att få dela skammen med alla på nätet om det vill sig illa.

Är man respektfull och hänsynsfull mot sina barn då man lägger ut information om deras hälsa och diagnoser, och hur dessa påverkar barnet, familjen, skolan och resten av barnets omgivning? Är man schysst mot sitt barn då man låter en hel värld ta del av detaljer om deras svårigheter i livet, och med mänskliga relationer. Av integritetsskäl är medicinska journaler sekretessbelagda, och den inom vården som inte klarar att hålla nyfikenheten i styr kan vid påkomst bli av med jobbet. Det är helt enkelt inte så att en medicinsk journal är omvärldens angelägenhet. Men för skrämmande många barn spelar inte sekretessen någon roll, för deras föräldrar bryr sig inte om den. Det är mycket viktigare att få sprida sitt barns medicinska diagnos, historia och problem på nätet, än att respektera barnets rätt till sekretess och integritet. Föräldrar bearbetar sina egna bekymmer med sitt barn genom att utlämna barnets privatliv till omvärldens beskådan. Barn med problem och diagnoser är legitima ämnen att producera statusuppdateringar och blogginlägg om, men hur många tänker ens på att alla dessa mycket privata detaljer om en annan människa kommer att leva kvar ute i cyberspace så länge nätet existerar?

Det är heller tyvärr inte ovanligt att föräldrar bjuder omvärlden på mindre smickrande tankar och åsikter om sitt barn. Visst förstår jag att vem som helst i stundens frustration kan tänka tankar som kanske inte är så fina. När den som kanske är trött och allmänt slutkörd ska hantera bråk och trots fast orken tryter. Men måste omvärlden få veta dessa tankar och åsikter? Är det rätt att barns kinkande, trotsande, skrikande, tjurande eller vad det nu än må vara, skickas raka spåret ut i cyberspace för andra att skåda? För rent krasst är det väl ändå så att barn alltid har gjort och alltid kommer att göra tålamodsprövande saker? Men måste dessa omvandlas till en stunds läsning på folks skärmar?

Personligen anser jag att det är gravt integritetskränkande mot barn när deras föräldrar skriver av sig negativa tankar och åsikter om sina avkommor på nätet - oavsett barnens ålder. Det är ett svek, och finns det värre svek än dom som utförs av en närstående? Någon man ska kunna känna förstoende för och kunna lita på. Jag anser också att det är gravt integritetskränkande när barns bekymmer och diagnoser stöts och blöts inför allmänhetens ögon. Jag anser att privata angelägenheter ska avhandlas privat, och med den det berör. 

Är jag omodern när jag anser att barn har rätt till integritet?




söndag 19 juni 2016

En rolig och nyttig dag med ynglingen :-)

Igår åkte jag och Pari iväg på kurs i centrerad ridning :-) Jag hade egentligen tänkt skriva några ord om kursdagen redan igår, men föregående natts sömnbrist gjorde mig så seg efter hemkomsten, att jag landade i ryggläge på soffan ;-)

Det är alltid spännande när man ska ge sig iväg och göra något tillsammans med sin häst, och extra spännande är det att ge sig av ensam med en unghäst för första gången. Allt är förstås lika spännande för hästen, och Pari tog med nyfikenhet in allt det nya omkring sig. Allt från hästar överallt, till människor och en massa sorters saker som fanns på gården. Vi började med att promenera omkring så han fick bekanta sig med miljön. Han tittade först lite fundersamt på en hel flock hästar som kom rusande mot oss i galopp i en hage vi passerade. Dom radade upp sig längs staketet, och vi passerade många par nyfikna ögon. När vi gått förbi den sista hästen dök plötsligt en jättestor blomlåda upp i vår väg, och orsakade en tvärnit. Men Pari blir så nyfiken på sånt som först är lite läskigt, så när "tvåmetershalsen" återtagit normallängd måste han fram och undersöka vad det nu än må vara :-) Vi promenerade också längs ovalbanan som gick runt ridbanan, och tittade på när dom andra ekipagen hade lektion. Det var enligt Pari inte särskilt spännande, men han lunkade efter mig ett antal varv ;-) 

Ridlektionerna handlade om ryttarens sits, kroppsmedvetenhet, känsla, och påverkan av hästen utan att använda skänklar och tyglar, samt en del annat. Vi fick t ex jobba med att öka och minska steglängden, och att visualisera olika saker för att få en lätthet i sitsen. Pari var pigg och med på noterna en stund, men sen tyckte han att det blev lite trist att traska runt i skritt, medan matte övade kroppskontroll ;-) Men han är ju ung och grön, så jag hade inte väntat mig något annat :-) Vi jobbade lite i trav ibland också för hästarna tyckte att det var roligt och piggnade till lite. 

Jag konstaterade också att den nyfikne ynglingen som måste ha mulen med i allt, inte kunde låta folk komma och sätta sig utanför ridbanan utan att hälsa på honom, och visa vad dom hade med sig ;-) En dam kom och bar på en stol klädd i fårskinn med en dyna i, och hon tvingades bära fram stolen till staketet och visa upp den nogsamt, vilket även innebar borttagande av dynan för separat kontrolluktning. Medan damen höll stolsdemo för min superintresserade häst, passade läraren på att gå igenom lite saker med mig i sadeln. Jag kan väl lugnt säga att publiken var ganska road :-) Tyvärr verkar även Pari finna nöje i när folk skrattar, så sen ville han stanna och sällskapa med publiken varje gång vi passerade... ;-) 

Vi hade en rolig och bra dag tillsammans :D Till och med det dåliga vädret hade vi tur med, för regnet gjorde uppehåll just när vi var på banan. Ynglingen verkade charma alla damerna med sitt något oväntade sätt. Han var den enda arabhästen - och enda unghästen - och jag förstod att det fanns dom som haft sina förväntningar på hur han skulle vara och uppföra sig såsom varande häst av rasen arab. Någon var riktigt förvånad över att en ung arab skötte sig så bra. Jag är tveksam om någon som hade hört att en arabyngling skulle delta, hade förväntat sig att det skulle dyka upp en lugn, ganska bekväm på gränsen till loj, nyfiken och väldigt social häst. Han väckte onekligen förvåning. Men jag tänker inte fastna i grämelse över fördomar om rasen, utan jag är glad och stolt över att min häst var en god ambassadör för rasen denna dag. Han väckte mycket beundran för sin skönhet, men stoltast är jag över den beundran han väckte för sitt trevliga sätt att vara. När han klev in i transporten för att åka hem stod alla kvarvarande utanför och tog adjö, och det pratades om hur lätt han klev på. Det sista någon ropade efter oss var att vi är ett sånt fint par tillsammans :D

Här kommer några bilder som jag fick tagna med min mobiltelefon. Dom blev lite mörka denna regntunga dag, och skärpan blev inte heller den bästa. Men det syns att jag är glad iallafall :-)



































lördag 18 juni 2016

Imorgon blir det spännande!

Egentligen borde jag ha somnat för längesen, men imorgon blir det en spännande dag, och då håller jag mig extra pigg i natten. Det är nämligen så att Pari och jag ska åka iväg på kurs tillsammans för första gången :-) Vi har ju åkt iväg en gång tidigare, men då var även Rackaren med i sällskapet.
Temat för kursen är centrerad ridning, men för oss handlar det minst lika mycket om att åka iväg och göra något tillsammans, som dessutom ger miljöträning :-)

Det ska bli spännande att se hur ynglingen tar det hela. När jag red honom igårkväll var han pigg, och väldigt mjuk och flytande i traven. Han gjorde några små skutt när ville öka farten, men istället för att bromsa honom så släppte jag efter, och då slutade busandet med hyfsat bibehållen fart ;-)

Ikväll blev det lite avsuttna övningar, och därefter en promenad som slutade väldigt sent på kvällen. Men det var otroligt skönt ute så det var det värt :-) När vi passerade grannens höga häck på tillbakavägen började plötsligt någon att skaka en matta riktigt ordentligt denna udda tid på dygnet, och Pari hoppade åt sidan så jag tappade grimskaftet. Men han stod kvar lös bredvid mig, uppspänd som en stor flott hingst och lyssnade. När det hade rystat och smällt färdigt bakom häcken tog jag grimskaftet, och så gick vi hem och avslutade kvällen.

Här kommer bilder som togs under kvällens promenad, samt från sent igårkväll då vi hade en liten mysstund efter vårt ridpass :-)










torsdag 16 juni 2016

Röstfiske!! ;-)

Jag har blivit nominerad att delta i tävlingen ÅRETS MINDRE BLOGG 2016!! 

Om du vill rösta på min blogg som är nr 72 i listan blir jag förstås JÄTTEGLAD!!😃


Röstningen hittar du här:
http://daysbyjohanna.blogspot.se/2016/06/rosta-pa-arets-mindre-blogg-2016.html


En gång om dagen kan man rösta tom den 30/6.





onsdag 15 juni 2016

Varför måste man tycka om islam?

Så är det dags att tycka till om det kanske mest förbjudna ämnet i Sverige - nämligen att man som "god" svensk plötsligt måste tycka om religionen eller ideologin islam. Alla gör ju nämligen inte det, så frågan är om det är något fel på dessa motsträviga människor, eller om dom kanske har rätt i sin uppfattning? 

Är det inte konstigt egentligen, att man får ha vilken åsikt man vill om andra religioner, men just islam måste man tycka om. Annars är man islamofob. Punkt. Så vad är man om man inte tycker om kristendomen? Jo, inget värre än en ateist, och det får man vara bäst man vill utan att få de "godas" hatstämplar på sig. Jesus kan man avbilda precis hur som helst och hyllas som konstnär, medan den som gör detsamma med profeten får plikta med livet på något brutalt sätt.

Så om jag inte tycker om islam, och aldrig har gjort det sedan jag för många år sedan läste religionskunskap - måste jag då ändra min uppfattning bara för att det numera råder godhetshysteri bland en massa hjärntvättade svenskar? Ja, det är tanken. Pk-folkets intolerans mot alla andra åsikter än deras egna, går hand i hand med medias outtröttliga indoktrineringskampanj. Man ska hjärntvättas till att tycka om och tolerera saker som anses rätt, och känna förståelse för sådant som är oförståeligt, stötande och motbjudande.

För inte så längesen fick man betrakta alla religiösa skrifter hur man ville - oavsett vilket budskap de förkunnar. Det var ingen som hetsade upp sig om man tyckte att en religion som cirklar kring en pedofils personliga tankar om hur livet ska levas, inte är förnuftig att styra upp sin tillvaro efter. Eller andras tillvaro heller för den delen, såsom kvinnor vilka i egenskap av sin blotta uppenbarelse kan få mäns drifter på villovägar, och därför nogsamt måste kontrolleras.
Även om det i Sverige alltid har funnits avarter till män som inte har kunnat tygla sina lustar, så har lösningen på deras problem aldrig varit att gömma kvinnor i trasor, varav de mest förtryckande inte ens tillåter en kvinna att se vart hon går. Men nu kämpar de "goda" med näbbar och klor för att förtryckta kvinnor - och de som är så hjärntvättade att dom inte förstår att dom är förtryckta - ska ha "rättigheten" att gömma sig i trasor även i detta land. De kvinnor som vill slippa förtryck är bortglömda, medan svenskar ska tvingas tolerera obehaget att ha maskerade människor omkring sig.

Förr var det normalt att avsky blotta tanken på pedofili och barnäktenskap - något som var en del av profetens liv, och som numera av de "goda" är accepterade ingredienser i det svenska samhället. Det som tidigare var brottsligt och omoraliskt är redan implementerat i Sverige med svenskars hjälp. 
Etniskt svenska barn har hittills rätt att slippa såväl sexuellt umgänge som äktenskap. Men det barn som kom hit redan drabbat av förtryck får ofta fortsätta att leva så. Det barn som föds här till ett liv i svensksanktionerat förtryck kan man ta med sig utomlands och göra vad man vill med, för att sedan åka hem till toleranta Sverige och fortsätta sitt liv.
En god svensk förbiser barns lagliga rättigheter för att inte störa någon i sin religionsutövning. Man måste värna om att alla som kommer hit får fortsätta att leva som förut - även då det innebär att fortsätta leva under förtryck och övergrepp. Jag äcklas åt alla "goda" människor som har fördragsamhet med pedofili, och förfasas över att dom blir allt flera. Men när galjonsfiguren för en religion var en pedofil så är det ju inget att ifrågasätta, och en tolerant svensk motsätter sig inte att motbjudande levnadsvanor implementeras i landet. Nej, man ser mellan fingrarna och hittar ursäkter för det som en gång var fullkomligt oacceptabelt.

Förr förväntades man inte acceptera månggifte. Men varför ska kvinnor behöva dela sin man med andra kvinnor? Och varför får inte kvinnor gifta sig med flera män? Inte särskilt jämställt - eller hur? Men jämställdhet kanske bara är till för etniska svenskar? I No go-zonerna lär den bli svår att finna. Jämställdheten krymper dock även i resten av samhället, under ett allt större inflytande av islam. Detta pga att många naiva svenskar har ett outsläckligt behov av att putsa på glorian.

Man anses inte vara en god svensk om man inte välkomnar islams smygande implementering i samhället. Varje enskild anpassning av Sverige till att bli ett muslimskt land isoleras och förminskas, och de som lägger ihop saker och ser mönstret blir förlöjligade och hånade. Det hade varit så mycket enklare om alla svenskar som vill islamisera landet kunde flytta dit medeltiden ännu råder. Där skulle dom få nytta av sin oändligt töjbara anpassningsbarhet.

Jag kan inte begripa varför man måste tycka om medeltidsläran islam. För om man gör det - hur kan man samtidigt säga att man är emot könsapartheid, barnäktenskap och pedofili, och för jämställdhet mellan kvinnor och män, alla människors lika rättigheter, demokrati och frihet? Jag kommer naturligtvis få veta hur fel jag har, hur (snällt sagt) korkad jag är, och jag kommer kanske rentav att bli illa hotad för mina ord. "Goda" människor drar sig inte alltid för att vara onda. Men jag har rätt till min uppfattning, likt alla andra som har stått emot indoktrineringskampanjen har.

Personligen bryr jag mig inte om vad folk tror på, så länge de inte med sin trosuppfattning som ursäkt förtrycker eller skadar andra, bryter mot lagar och ordningsregler, eller påtvingar andra sin tro genom oönskat förkunnande, eller andra sätt att gnida in den i ansiktet på de som inte uppskattar den. Religionsutövning är nämligen något privat.
Jag har därmed inga problem med att tycka om fredliga och rättskaffens människor som bekänner sig till islam, så länge dom inte förväntar sig att sharia-lagar ska införas i Sverige, så länge dom ser sin religionsutövning som privat och underordnad lagar och ordning, så länge dom inte påtvingar andra sin trosuppfattning och sitt levnadssätt, och är villiga att leva med och respektera demokratin, jämställdheten och friheten. Hur nu allt detta går ihop sig med att leva rättroget efter den heliga skriften ifråga...




tisdag 14 juni 2016

Ta vara på dom goda ögonblicken i livet...

Livsnjutning handlar om att ta vara på de tillfällen som bjuds - när de bjuds - att njuta av livet. Stunderna kanske inte alltid är så långa, men det gäller att fånga ögonblicket :-) Just nu sitter jag på trätrappan bakom huset och lyssnar på Steve Earles "The Mountain" i månens sken. Jag har en mycket god vän med synnerligen god musiksmak, och brukar få låtar skickade till mig att lyssna på. Musik är fantastisk, för den kan förstärka ett bra ögonblick, och göra det ännu bättre :-) För att lyxa till det lite extra är jag dekadent nog att läppja på ett glas kallt pärlande vitvin. Jag dricker så sällan, att det kan jag gott unna mig ;-) Sköna junikvällar finns det inte många av om året heller för den delen ;-)

Jag har ägnat hela kvällen åt att motionera hästar, och känner mig sådär behagligt trött i hela kroppen. Fleur var sist i turordningen, och var förstås i egenskap av duracellkanin den som gjorde mig svettigast ;-) Men det finns ingen trötthet som är behagligare än den man känner efter många timmars fysiskt arbete :-)

Nu är det mer än dags att sova, och ikväll bjuder jag på ett par bilder varav den ena är en repris av renaste livsnjutning när den är som bäst. Dom togs i helgen när vi var och red längs Vättern, och då jag tog bilderna kände jag mig lika behaglig till mods som jag gör nu. Jag skickar också med länken till låten jag lyssnar på. Den finns under bilderna. Vem vet - kanske även du tycker om den? :-)



https://youtu.be/NVcnLm-6hRE


måndag 13 juni 2016

Jag vill vara vaken dygnet runt...

Det är väl tur att jag inte lever i Norrland, för med tanke på hur svårt jag har att komma i säng när kvällarna är långa och ljusa, så skulle jag väl aldrig gå och lägga mig när midnattssolen skiner...
Förutom att det hela tiden känns för tidigt att gå till sängs, så är det ju så stillsamt ute framåt natten. Det är vindstilla, tyst och fridfullt. Maskiner och traktorer står parkerade på sina gårdsplaner, och deras användare sover. Inte ens fåglarna kvittrar, vilket på sätt och vis är lite synd, för jag tycker om att höra fågelsång. Den är så rogivande.

När jag sitter ute för mig själv och njuter känns världen extra stor, och allt elände som händer i landet nuförtiden känns för en stund avlägset. Men nu är det bäst att ovilligt försöka ta ett möte med kudden, i hopp om att nästan vara en smula pigg när klockan ringer imorgon ;-)

Ikväll bjuder jag på bilder av livsnjutning på kvällstid :-)








lördag 11 juni 2016

Bulle Byracka gästbloggar: Fy vilken stygg matte jag har!!

Nu har det gått mer än en vecka sen jag fick göra ett inlägg i mattes blogg, fastän jag har frågat om jag kan få skriva lite oftare. Varenda gång jag frågar säger hon "snart är det din tur", men eftersom hon drar ut på tiden tror jag att hon är rädd att jag ska skvallra om saker. Hon blev nämligen inte så glad när jag lät alla få se bilden på rabarberlandet ;-)
Men nu sa jag till ordentligt att det minsann är min tur att skriva igen, och då gav hon med sig :-)

Den här gången har jag tänkt berätta vad matte hittar på för hyss när jag vill dricka vatten. Jag tycker nämligen att det är jättegott att dricka kallt och friskt vatten ur trädgårdsslangen, och eftersom jag inte kan öppna kranen själv måste jag be matte om hjälp. Det är inga bekymmer med det, för hon hjälper mig så gärna att dricka. Det är bara det att hon är så lömsk!! Snällt och vänligt vrider hon på kranen och håller fram slangen så att jag släcka törsten, men sen - när jag har druckit klart - stänger hon inte av vattnet!! Nej då sprutar hon vatten på mig, och när jag springer omkring och skuttar undan så skrattar hon skadeglatt och vill inte sluta!!


Se här!! Det syns tydligt hur stygg matte är!!


Här ser ni hur fint och snällt jag ber om vatten!


Först börjar matte med att uppföra sig snällt och skötsamt.


Så länge jag dricker klarar hon att skärpa till sig...


Så fort jag druckit klart blir matte stygg och börjar spruta vatten på mig!!


Jag försöker komma undan, men matte ger sig inte!!! Ni ser ju hur jag springer och hoppar!!!








Nu börjar jag bli trött, och det verkar äntligen som att matte inte tänker spruta mera vatten på mig!!!

Jag tycker faktiskt att min matte är väldigt barnslig för att vara en vuxen människa, men hon påstår att det är jag som är barnslig. Att jag är som en valp fortfarande fastän jag fyller 6 år i sommar!!

Så nu vet ni hur jag har det!! Som ni ser finns det bildbevis också, så att ni verkligen kan se hur det går till när jag vill ha hjälp! Bilderna är väldigt suddiga, men det blir inte bättre än så eftersom min matte aldrig får tummen ur och köper en kamera åt oss.

Kan nån vara snäll och be henne att skärpa till sig lite? ;-)


En sån här hemsk start på dagen vill jag inte återuppleva...

Jag har aldrig varit en morgonmänniska, och det krävs ett högljutt alarm för att väcka mig ur morgonens djupa sömn. Dessutom kan jag behöva snooza ett par gånger, för att komma till sans och ta mig ur sängen för att stjälpa i mig kaffe.

Men imorse vaknade jag snabbt - RIKTIGT snabbt - och blev omgående klarvaken trots min djupa sömn. Det började med att jag omtöcknat funderade på vad det var som krafsade på mig. Det var ett ganska snabbt och bestämt krafsande, så jag lyfte halvsovande på min lurviga mysfilt för att kolla vad det var. Snacka om att jag blev vettskrämd när jag upptäckte en liten mus som satt och knåpade med de hjärtprydda dragskosnörena på min byxa!!! Innan jag ens hann flyga ur sängen tog musen till flykten, och sprang snabbt förbi mig längs sängkanten, för att sedan dyka ner i springan mellan väggen och huvudänden av sängen. Den sprang så snabbt att dom små fötterna rafsade mot lakanet!

På en sekund var jag fullkomligt klarvaken, och att somna om en stund var bara att glömma. Nej nu var jag pigg - skärrat pigg!! Måtte jag slippa vakna på detta hemska sätt en gång till!! Det är ju knappt att jag törs somna igen... :-/


torsdag 9 juni 2016

Nu springer tiden för fort...

Nog är det väl märkligt att tiden aldrig kan hålla det tempo jag vill ;-) Just nu när den underbara och sköna sommaren är här rusar dagarna och veckorna förbi, medan dom går i snigelfart på vintern.

Tänk om man kunde bromsa upp tiden i stunder som är riktigt trevliga och bra. Fem minuter med kaffekoppen i solen kunde ju åtminstone få kännas som en timma. En varm och solig helg kunde ju åtminstone få kännas som en vecka.
För när man skrapar isbark på genomfrusna bilrutor på vintern, eller skottar blötsnö känns det minsann som om tiden går betydligt långsammare än vad den gör. Fyra veckor i november eller februari känns väldigt långa och dryga, medan fyra veckors semester försvinner snabbare än dom börjar...

Visst, än har sommaren bara börjat - men den går ju alldeles för fort!!!









onsdag 8 juni 2016

Utmaningens sista dag! Målgång!!

När #Blogg100 startade tyckte jag att hundra dagar på raken av bloggande kändes som en väldigt lång tid. Det var väl inte främst så att jag oroade mig för skrivtorka, utan det ska ju också vara lösbart att skriva varje dag. Det kan ju trots allt saknas både tid, praktiska förutsättningar, ork och även lust.

Förra gången jag var med i bloggutmaningen brottades jag med diverse tvivel och sinande skrivlust, och det mindes jag förstås när jag valde att delta även denna gång. Prestationskravet som sådant hade först en så negativ påverkan på skrivlusten, att jag starkt funderade på att hoppa av. Dessutom var det så att det fanns andra deltagare som genom sitt öppna ogillande av vissa saker jag skrev, fick mig att känna motvilja mot deltagandet. När man som jag vägrar att censurera sitt skrivande, och man inte har för avsikt att knöla in sig i godkända ramar och normer, kändes det smått och hämmande att delta i något som först nästan kändes som ett "finkulturellt" evenemang för alla som skriver om "godkända" ämnen. Men jag tog mig igenom låsningar och motvilja, och gick till sist i mål.

Nu är sista dagen av denna utmaning här, och jag har med detta inlägg gått i mål!!! :-) Det har överlag fungerat bra, förutom ett par riktigt kännbara svackor som krävde ett stort mått av självdisciplin att ta sig över. Men med hjälp av uppmuntrande läsares stöttning gjorde jag det! :-) Det känns faktiskt som att det trots svackorna gick lättare den här gången. Dels hade jag vid starten mera rutin på att skriva regelbundet, även om det inte var varje enskild dag. Dels var jag sedan föregående gång klar med funderingarna på vad andra accepterar att jag skriver. Om jag nu ändå inte tänker anpassa mitt skrivande efter andras tycke och smak, är det onödigt att fundera på hur texterna ska tas emot.

Hursomhelst har jag bestämt mig för att fortsätta med bloggandet. Idag bjuder jag min lilla läsarskara på blommor från gården som tack för att ni finns där ute, och läser det jag skriver om allt möjligt mellan himmel och jord!! <3






Jag har upptäckt något oväntat roligt!

Visst är det kul att bli positivt överraskad, och särskilt av enkla saker. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om att fotografera, och så länge det var pappersfotografier som gällde satte jag nogsamt in dom flesta bilderna i fotoalbum.
På den tiden hade jag även en riktigt bra systemkamera som tog skarpa och fina bilder. Numera blir det inga album gjorda, och på ett sätt tycker jag att det är lite synd. Det är ändå ganska trevligt att i lugn och ro sätta sig och bläddra bland gamla bilder, för man blir påmind om allt roligt och trevligt man har gjort.

Det som har överraskat mig den allra senaste tiden av livet, är hur roligt jag tycker det är att se andras bilder. Visst har jag väl i åratal sett andras bilder på Facebook, så det är inte något nytt fenomen för mig. Det är väl snarare så att instagram har öppnat en helt ny värld, för man måste ju inte vara vän med alla för att se deras bilder - såvida det inte är privata konton förstås. Dessutom kan man välja vad för sorts bilder man vill se.

Plötsligt tittar jag nästan lite girigt på bilder från när och fjärran ur människors vardagliga liv. Jag ser djurägare och deras hästar, hundar och katter - njutande av varandras sällskap, ridande, lekande och kelande. Det går så lätt att känna igen sig i så många bilder av människor och deras fyrfota vänner. Vänskapen, glädjen och gemenskapen som under ett ögonblick förevigades, följer med hela vägen genom cyberspace och dyker upp på min skärm eller display. Särskilt hästar får en väldigt speciell blick i ögonen när dom ser på sin människa och känner närhet och trivsel.

All denna igenkänning inramas av miljöer på platser jag aldrig har sett, och någon gång på platser som jag faktiskt har sett. Det bjuds på en massa glimtar ur människors liv, och dessa skulle jag aldrig fått se om det inte vore för alla som delar med sig av sina bilder.

Andra bilder som jag faktiskt kan hänföras av, är naturbilder tagna på platser så vackra att jag avundas alla som fått uppleva stunden då dom befann sig där och tog kortet. Det är bilder på storslagen natur, fantastiska soluppgångar och solnedgångar, hav och sjöar, strandremsor, bebyggelse, växtlighet, och en massa andra saker som får mig att längta bort till främmande platser - så vackra att det nästan gör ont i ögonen av att se dom. 

Idag bjuder jag på en havsbild tagen i Skåne :-)










tisdag 7 juni 2016

När Sverige är som vackrast...

Egentligen är det väl svårt att säga både var och när Sverige är som vackrast, men var och en får ju ha sin uppfattning.
Jag älskar sommaren, blommor, skog och sjöar, så för att fira fosterlandet fick det bli tårtkalas och sinnlig njutning i en kombination av allt det jag tycker är finast.

Något kort på tårtan blev det inte, för den var slut innan tanken på att fota ens hann vakna. Men den praktfulla solnedgången över Vättern var jag bara tvungen att föreviga. En dag som denna önskar jag att jag hade haft en riktig kamera att fota med istället för telefonen.

Men i väntan på att jag ska få tummen ur och skaffa mig en sådan, bjuder jag på några bilder av fosterlandet på dess alldeles egna dag. För mig är det här exempel på när Sverige är som allra vackrast! :D






måndag 6 juni 2016

Vissa dagar skulle man kunna hoppa över...

Tänk om man visste i förväg hur en dag skulle arta sig. Då kunde man bara blankvägra att stiga upp istället för att möta och ta itu med en pinkdålig dag. Man kunde dra täcket över huvudet och somna om, efter att klockan ställts på samma tid nästa dag. Det vore väl fantastiskt bra att kunna göra så? Får väl hoppas att morgondagen blir bättre.

Eftersom mitt inlägg är föga inspirerande bjuder jag på en bild av solsken över ridbanan :)