måndag 2 maj 2016

När dom käraste vi har lämnar oss för evigt...

När människor som betytt mycket går bort, blir tomrummet så stort att det fyller livet en mer eller mindre lång tid. Som människa på jorden kan man lämna olika avtryck efter sig, men det finaste av dom alla är en kärlek som består över tid och rum.
Idag läste jag en kvinnas vackra ord om sin mormor, och lät mig stanna i minnena av min egen mormor en stund. Hon lämnade mig för många år sedan, men har funnits med mig i mina tankar i alla år.

På den tiden skrev jag poesi, och några år efter att mormor gick bort skrev jag en dikt som jag idag delar med mig av, och som det har krävts noggrant övervägande att "släppa ut". Den är väldigt personlig, men samtidigt är mormor värd att världen får veta hur mycket hon betydde för mig.


Mormor

En liten tant så full av kärlek brydde sig om mig.
Åh mormor varför dog du såsom jag behövde dig.
Du lämnade mig tidigt, blott en tonåring jag var.
Min smärta sakta bleknat, men min saknad lever kvar.
Din kärlek var så villkorslös, du ville alltid väl.
Min tröst du var i livet, du räddade min själ.
Du var så full av godhet, så vänlig varje dag.
Du gav av allt du hade och bibeln var din lag.
Din Jesus var din kärlek, och en sak vet jag väl;

att om det finns en himmel så finns hos Gud din själ.


4 kommentarer:

  1. Jag miste min mormor när jag var 30 år och jag saknar henne så oerhört fortfarande men jag hade börjat sörja henne innan hon dog för hennes demenssjukdom förändrade hennes beteende drastiskt. Nu har det gått snart 10 år (nästa år är det 10 år sedan hon dog). visst saknaden gör inte ont på samma sätt men jag skulle velat haft henne kvar om inte demensen gjorde henne så krävande. Vet att hon har det bra på andra sidan med dom andra nära och kära som också inte finns med mig och mina närmsta. saknaden förändras med tiden men det har gjort ondast att förlora vänner som har varit mer jämnåriga, men dom kanske också hade levat klart vad vet jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja även om det alltid gör ont att förlora någon, så gör det kanske mindre ont när den som går bort har hunnit leva ett långt liv, och kanske rentav är väldigt dålig. Om någon har varit svårt sjuk länge och men vet att ingen vändning finns att vänta hinner man både bearbeta och sörja innan. När någon plötsligt och oväntat försvinner blir det väldigt chockartat. Mormor var inte så jättegammal (67 år) när hon plötsligt bara försvann för att hjärtat stannade, och jag hade tagit så för givet att hon hade många år kvar att leva.

      Radera