söndag 1 maj 2016

När cirkeln sluts...

Ibland är det som om cirkeln sluts, och tankar som tänktes för mycket länge sedan plötsligt vaknar till liv igen. Något som sedan länge är ett avslutat kapitel kommer tillbaka i en annan skepnad - i ny tappning, men väcker samma sorts känslor som förr.

Idag ska jag återigen bjuda på några ord ur det förflutna, nämligen en dikt som jag skrev för så länge sedan att det nästan känns som den skrevs i ett annat liv. Men det jag ville slippa för så många år sedan är detsamma som nu...

Frihet

Som en fågel på himlen högt flyger,
så vill själen ha frihet ibland.
Den vill sväva högt upp emot solen,
kanske fara till främmande land.
Men så instängd den oftast får vara,
i en kropp som blott drivs utav plikt.
Den får titta ut genom två fönster,
och dess önskan är ej utav vikt.
Låt oss alla snart börja att lyssna,
på den röst som oss lycka kan ge.
Och släng bort alla kantiga ramar,
som bestämmer vad härnäst ska ske.
Bjud på frihet åt själen att vandra,
låt den leva ut sitt äventyr.
Låt dig ej ständigt präglas av andra,
ty din livstid är oerhört dyr.



6 kommentarer:

  1. Tack för att vi får ta del av ännu ett av din verk! Så vackert och så tankfullt... Friheten lockar, den finns där strax bortom horisonten, den gäckar och drar och är alltid närvarande med sin dragning i våra medvetande...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv! Ja den eviga längtan finns alltid med...

      Radera
  2. Visst är det märkligt att historien upprepar sig, trots att man har flytt från något som inte kändes okej? Det är svårt att ändra sitt beteende, men det går :)
    Hoppas du kommer till rätta med det som inte känns så bra!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ann! Ja historien kan upprepa sig efter lång tid, och när man minst anar. När något är i färskt minne är jag mera observant, men så går många år och man sänker garden. Frågan är hur man lyckas ändra sig själv till att sluta tro för gott om människor som inte på något sätt förtjänar det.
      Kram

      Radera
  3. Tack för din sååå fina dikt! Den säger så mycket och jag känner igen mig i dina tankar... så väl. Den eviga längtan som jag också alltid haft inom mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ann! Jag verkar definitivt inte vara ensam om min längtan efter frihet...

      Radera