torsdag 19 maj 2016

Hur kan man vara både fantasifull och fantasilös samtidigt?

I grund och botten har jag en ganska livlig fantasi, och kan med lätthet föreställa mig hur något ser ut som jag får berättat för mig. Att läsa böcker känns nästan som att se på film, för jag kan se berättelserna jag läser utspela sig för min inre syn. Tyvärr är väl fantasin till mindre glädje då någon berättar något äckligt, och jag mot min vilja kan föreställa mig de mest osmakliga detaljer man kan tänka sig...

Så hur kan det då komma sig att jag är så fantasilös i ett annat sammanhang? Nämligen när det gäller att fundera ut vad jag skulle vilja göra med min framtid. Jag har nämligen länge velat göra något nytt, dvs något som jag inte har gjort förut. Det är så lätt att tänka på något nytt som ett nytt jobb - och så kan det ju förstås vara - men det får inte vara något som kör in i gamla uppkörda hjulspår. Det ska vara något helt nytt.

För längesen gick det en programserie som hette "Enkel biljett". Jag brukade titta och beundra alla människor som plötsligt en dag bestämde sig för att bryta sig ut ur ekorrhjulet, och göra livet spännande. Det var människor som sa upp sig, sålde sitt hem och drog iväg till ett annat land för att börja om. Dom lämnade en grå vardag med regn och rusk och krävande eller kvävande arbeten, och flyttade till vackra platser i varma länder. Det köptes gårdar med valnötsodlingar, olivodlingar eller förfallna men charmiga byggnader som gav möjlighet att öppna Bed & Breakfast. Oftast visste dom ingenting om att odla eller om den lokala turistnäringen. Men dom kämpade, renoverade, läste på, lärde sig nya språk och marknadsförde sig. Vedermödorna var många och bakslag blev det såklart ibland, men det fanns hos dessa människor en kämparanda och ett mod som jag beundrar. Modet att lämna det trygga och invanda, kasta sig ut i det okända och landa på fötterna igen.
I ett nytt liv som blev så annorlunda, men samtidigt så mycket mera givande för dom som lyckades.

Kanske har jag olika sorters fantasi i hjärnan? En sort som t ex bjuder på sig själv när jag skriver min bok, och en annan motvillig och trulig fantasi som inte vill hjälpa till att fundera ut ett nytt livsäventyr. Jag borde väl ändå kunna koppla ihop de båda? Ska jag kanske skriva en dokumentär om mitt liv - den biten som inte har hänt ännu - och sen följa min berättelse?

Idag bjuder jag på bilder från sista sommaren på ranchen i Mexico. Jag har alltid velat bo på en ranch, och det var med största svårighet jag åkte därifrån. Även om vistelserna inte var för evigt, så levde jag min dröm när jag var där :)




Jag & Mikis pustar ut i skuggan efter några timmar i sadlarna :-)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar