måndag 23 maj 2016

Gnälliga människor - en pina...

Visst måste folk få prata av sig ibland, och visst kan vi väl alla behöva lätta våra hjärtan någon gång. Men hur ofta och mycket är lagom egentligen? Kanske finns det inga lagom doser av klagande och negativitet, utan det kanske är upp till lyssnarens öron att avgöra vad dom tål.

Personligen har jag alltid haft ganska tåliga öron, och har kunnat lyssna relativt outtröttligt på samtal om allsköns problem. Jag blir ofta frågad om goda råd, och försöker utifrån mitt perspektiv och min förmåga att vara så behjälplig jag kan.

Tyvärr får jag väl bekänna att jag har börjat tröttna rätt så rejält på människor som jag har kommit att uppfatta som rent ut sagt gnälliga. Outhärdligt och plågsamt gnälliga. För vad annat kan man kalla dom som verkar nästintill oförmögna att se positivt på någonting, och som svårligen lyckas uppbåda en gnutta glädje även om dom borde ha förmågan att kunna känna sådan ibland.

Självklart har folk all rätt i världen att gå omkring och vara negativa och allmänt buttra om dom känner för det, men måste dom UTTALA alla sina dystra tankar?? Måste den ändlösa harangen av outsinliga bekymmer med allt mellan himmel och jord ständigt nämnas, stötas, blötas och bollas? Går det inte att sticka emellan med något positivt då och då? Kanske berätta om något roligt som har hänt, om en dag i livet som inte var sämre än alla andras, om något som var trevligt, något att se fram emot, nåt som smakade gott, lät bra, luktade gott, var spännande eller - ja vad som helst... Något...

Inget som är tråkigt blir roligt för att man nöter ut ämnet utan att GÖRA något för att det ska bli roligare. Man får inte mindre ont för att man pratar om sina krämpor ständigt och jämt. Nej ingenting blir egentligen bättre av att man spyr galla omkring sig för jämnan.

Med detta sagt är jag inte ute efter att folk ska knipa igen munnen och aldrig nämna om något inte är bra. Jag vill bara inte bli utsliten i öronen av dom som knappt kan prata om något annat...






2 kommentarer:

  1. Håller med om att det är ytterst trist och energistjälande med personer som sprider en aldrig sinande ström av negativitet kring sig... Som så mycket annat så gäller det för vederbörande att vilja förändras, att landa i sig själv och bestämma sig för att vilja se det positiva kring sig, istället för att bara måla allt i svart. I synnerhet de som bevisligen har mycket att glädjas över men som ändå inte ser det borde jobba på den saken, för annars är det i mina ögon att betrakta som ett slöseri av ett potentiellt lyckligt liv, både för de negativa personerna själva och för deras omgivning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med dig! Dock är det väl så att det är dom som skulle ha mest glädje av att förändra sig en smula, som ser det minsta behovet av att göra det. Det är väl det som är det största bekymret med en negativ läggning - att den inte uppfattas som negativ av den som har den. Vissa människor ser sig helt enkelt som mera drabbade av diverse sorters otur och bekymmer än andra, och omständigheter utanför den egna sfären kan man ju inte råda över...

      Radera