onsdag 6 april 2016

Vem behöver gymkort...?

Inte jag iallafall kan jag lugnt säga. Faktum är att just nu skulle jag kunna tänka mig att ge bort gratis träning till någon sugen själ, men är inte så säker på att den skulle bli uppskattad ;-)

Det finns en syssla som är sååå makalöst slitsam men ändå nödvändig, nämligen hagmockning. Det gamla uttrycket "det som göms i snö kommer fram i tö" är verkligen sant. Lika vita, rena och fina som hagarna ser ut när snön är vänlig nog att kontinuerligt täcka över hästpluttar - lika fula ser dom ut när snön smälter bort. Det skulle inte vara så jobbigt att snygga till på marken, om det inte vore för att grepen fastnar i gräsrevor och rötter när man försöker ta bort högarna. Som om det inte är illa nog, går förstås revorna av när man tar i som mest, och då kan det hända att man snabbt får ducka för nån gammal torr plutt som kommer flygande som skjuten ur en katapult :-/
Jag lovade mig själv att inte hålla på för länge, för att slippa bli helt mör av trötthet. Men på något sätt gick tiden visst fort, och jag förstod att jag tagit god tid på mig när jag insåg att Baloo hade somnat av uttråkning på grusvägen utanför hagen.

Eftersom jag misstänker att ingen skulle glädjas åt att få se bildbevis på denna syssla, bjuder jag istället på bilder som togs på Pari och Kola efter kvällens ridning. Att jag själv råkar finnas med i mitten är det fritt fram att bortse ifrån, för jag insåg inte vid fototillfället hur eländigt lortig jag var... ;-)













Inga kommentarer:

Skicka en kommentar