onsdag 6 april 2016

Varför är så många tjejer så totalt utseendefixerade?

Detta inlägg har potential att reta upp många människor, men jag kan inte låta bli att undra.
Visst är det väl trevligt att se bra ut, men hur kommer det sig att dom som verkligen gör det verkar vara mest missnöjda av alla med sina utseenden? För många kvinnor - och särskilt unga sådana - verkar en sak i livet vara viktigare än alla andra - nämligen att hitta och korrigera fel på sig själva. Tjejer kan vara hur söta, smala och fina som helst, men att känna nöjda - det skulle många aldrig drömma om. Nej det finns alltid något att "förbättra", och många verkar bli lika beroende av att göra om sig själva, som om fillers och implantat vore gjorda av knark.

Frågan är bara varför? För medan samhället, media och föräldrar ofta anklagar "skönhetsindustrin" för att dess påverkan på kvinnor gör dom utseendefixerade, undrar jag om det är hela sanningen.
Är det egentligen så enkelt det fungerar? Är kvinnor hjälplösa offer för skönhetsindustrin, eller är kvinnors sätt att agera mot varandra som kollektiv medskapande till de problem som finns med ohälsosam kroppsfixering. Finns det egenskaper hos kvinnor som suger sin näring ur skönhetsindustrin? Är det kanske egentligen så att skönhetsindustrin tvärtom fungerar som en slags betjänt för tjejer som inte kan låta bli att ständigt tävla om vem som är vackrast?
Det har ju trots allt förekommit utseendefixering långt före dagens moderna mediasamhälle, och för många herrans år sedan räckte det att kvinnor såg en utmärglad Twiggy på bild i en veckotidning för att ätstörningar skulle börja frodas. Utbudet av skönhetsprodukter och tjänster må ha ökat radikalt med åren, men dom som har funnits till buds för stunden i varje tid har varit flitigt använda. Dom "snygga" och populära tjejerna som har varit tongivande för hur man ska vara - och som andra tjejer gjort bäst i att hålla sig väl med - har alltid funnits.

För som människa har man ju möjligheten att göra val. Man kan välja att vara nöjd med sitt utseende. Man kan välja att låta bli att leta fel. Ingen kommer att bli förlöjligad av en veckotidningsbild föreställande en superstylad och utmärglad modell, för att inte läsarens egna midja ser ut att kunna gå av, eller för att inte läsarens egna läppar ser ut som målade Bullens varmkorvar. Faktum är att i stort sett ingen kommer någonsin att få träffa eller bli dömd av de retuscherade och modifierade modellerna som sägs vara skulden till ätstörningar, plastikhysteri och allsköns övriga ansträngningar som tjejer utsätter sina kroppar för, i tron att det är så man blir en duglig människa.
Varför ifrågasätter inte överdrivet självkritiska tjejer om det finns andra värden och egenskaper än fåfänga och ytlig mer eller mindre sjuklig utseendefixering, som kan tänkas vara attraktiva sedda ur ett mänskligt perspektiv. Tänk så mycket lättare många tjejers liv skulle bli om dom började leta efter sådant som är bra hos sig själva istället för att leta fel. Men alltför många saknar den programmeringen...

För i ärlighetens namn tycker jag att tjejer som vårdar och ibland faktiskt aggressivt försvarar sina komplex för en "tunn" överläpp, bristen på luftspalt mellan låren, sin "lilla" C- eller D-kupa i behåstorlek samt många andra faktiskt löjeväckande triviala saker, är så egotrippade att dom borde skämmas. Det finns tusentals saker som bättre förtjänar bekymrade tankar. Om dom fötts med ett öra på kinden skulle jag förstå dom. Men att stora bröst måste bli jättestora för att någon ska "må bra" - sorry, det köper jag inte. Många vet nog kanske helt enkelt inte vad det innebär att må bra. För om dom visste det skulle dom inte kasta sig ut i jakten på ett nytt fel så snart det föregående är korrigerat.

För vems skull är det egentligen som många tjejer är livrädda för att vara sig själva? Vem är det dom vill göra sig till för egentligen? För vems skull letar så många efter fel varje gång en spegel finns i närheten? Vem jämför sig alla utseendefixerade tjejer med EGENTLIGEN?

Vill dom vara perfekta för att tidningen dom läser ska bli glad? Nej knappast. Är det för att imponera på det motsatta könet som dom känner att dom måste vara överjordiskt perfekta? Ja kanske delvis. Men hur många killar eller män anser att den viktigaste och mest betydelsefulla egenskapen dom söker hos en partner är att den ska se ut som en perfekt barbiedocka? Inte så många faktiskt. Och saken är väl den, att den kille eller man som inte bryr sig om något annat än att partnern ser perfekt ut, kanske inte är den skarpaste kniven i lådan att satsa på?

Är det inte så att tjejer anstränger sig mest för att duga inför andra tjejer? Vilket i så fall är den mest tragiska anledningen till att dom ser ner på sig själva och inte kan bli perfekta nog. För om tjejer vore mera systerliga mot varandra, och inte letade fel lika mycket hos andra som hos sig själva vore en stor drivkraft för utseendefixeringen borta. Ett ämne för skitsnack skulle vara eliminerat.

Personligen har jag efter många års arbete - och även skolgång - i "männens värld" upplevt att det ofta förekommer skillnader mellan hur män och kvinnor agerar gentemot varandra. Det är absolut inte så att alla är stöpta i samma form pga könstillhörighet, men vissa saker har jag noterat för ofta för att kunna förbise dessa.
Jag har t ex ytterst sällan hört män diskutera nedsättande om hur andra män ser ut, medan jag ibland - och särskilt i unga år - nästan kunde få skavsår i öronen av att höra tjejer klanka ner på utseendet på den som inte var närvarande för stunden. Oftast var det tjejer som såg bra ut som var föremål för skitsnacket. De avundsjuka försökte lyfta sina små egon genom att leta fel hos den som såg för bra ut.

För vad är egentligen det värsta en tjej kan råka ut för på ytlighetens måttstock? Är det att inte lyckas få män att vända på huvudet när dom går förbi, eller är det rädslan för eller vetskapen om att dom "snygga" tjejerna snackar skit om hur man ser ut?

Personligen är jag benägen att tro det sistnämnda. Många tjejer måste lära sig att vara snällare mot andra tjejer, och att leta efter bra saker hos andra att prata om istället för dåliga sådana. För deras illvilliga sätt att vara mot andra av samma kön påverkar även kvinnors möjligheter på andra områden i livet. Feminismen får kanske leta efter flera orsaker till bristande jämställdhet än förtryckande patriarkala maktstrukturer och medelålders vita män. För det är dom som står enade tillsammans som är starka. Inte dom som tjuvnyper varandra och hugger i ryggen. Den sortens beteenden möjliggör för dom som är bättre på att hålla ihop att få ut mera av livets fördelar.













Inga kommentarer:

Skicka en kommentar