lördag 30 april 2016

Så stolt över min spanjorska :-)

Med Nyårsafton i färskt minne såg jag inte fram mot Valborgsmässoafton. Övergången till det nya året skedde till fyrverkerier som överträffade allt vi upplevt sen vi flyttade till gården. I stallet lät det som tredje världskriget brutit ut, och när ledarhästen började springa runt i sin box, blev även den annars så lugne Pari övertygad om att något hemskt höll på att hända, och stod på bakbenen i boxen. Grannarna hade lovat att inte dra igång eländet före tolvslaget, men tyvärr gillar dom att titta djupt ner i flaskan och struntade i löftet. Så vi fick kasta på oss kläder och rusa ut när vi trodde att det skulle vara lugnt.

Ikväll lät vi hästarna vara ute. Det kan ju verka chansartat, men tanken var att dom skulle få se vad det var som smällde och dundrade. Fleur är en riktigt stabil dam när det gäller, och hetsar inte upp sig när helsiket brakar lös. Så hon fick ta hand om Pari i hagen närmast fyrverkerierna. Rackarhästen är den som bryr sig näst minst, så han fick gå i hagen bredvid med Kola. Detta för att Kola som är ledarhäst och blir stressad av fyrverkerier inte skulle få möjlighet att påverka Pari igen.

Så började det mörkna, och jag hoppades innerligt att jag gjorde rätt som satte all min tillit till att Fleur skulle hålla Pari lugn, och hjälpa honom att bli orädd igen som förut. Jag såg för min inre syn hur han panikslaget stått på bakbenen några månader tidigare, men jag mindes också hur jag ridit min spanjorska ensam på nyårsafton med raketer blixtrande och dundrande omkring oss, hur hon litade på mig och bar mig hem utan att tappa fattningen. Så jag valde att vägra tänka på sprängda staket, och hästar rusande vilt i mörkret.

Fyrverkerierna drog igång. Regnbågens alla färger blixtrade på himlen, medan det smattrade och dundrade så vibrationerna kändes i kroppen. Fleur sprang fram mot fyrverkerierna och stod stilla som en högrest staty i frontlinjen. När Pari oroligt började röra på sig vallade hon med största bestämdhet in honom snett bakom sig, så att han lugnt och stilla fick stå och betrakta fyrverkerierna under fullständig kontroll. Så fort han rörde sig blev han förflyttad tillbaka igen. Lugnet smittade även Kola, som stod i bakgrunden med Rackaren tätt intill sig. 

När alltsammans var över var Fleur stolt så det strålade om henne, och jag berömde henne riktigt ordentligt. Pari var lugn som en filbunke precis som förr. Kola och Rackaren stod också lugna i sin hage bredvid.

Fleur må vara en riktig yrhätta och egensinnig och envis som få. Hon är dessutom näst lägst i rang, vilket hon visserligen aldrig riktigt accepterat. Men när det verkligen gäller är hon en riktig klippa. Ikväll har hon styrt upp situationen så att nyårskaoset inte upprepades igen, och jag är så stolt över henne!! :-)

Ikväll togs det inga bilder, så jag bjuder istället på en bild av Fleur med busfnatt på ridbanan ihop med Pari :-)


6 kommentarer:

  1. Så fantastiskt bra gjort av Fleur att sprida lugn kring sig! Det var sannerligen ett smart drag av matte... :-)
    Man kan ju inte annat än bli både frustrerad och förargad över att det fortfarande kan vara tillåtet med fyrverkerier som ställer till med så oerhört mycket psykiskt och fysiskt lidande för både djur och människor... :-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jerry! Ja hon skötte hela situationen fantastiskt bra igår. Men nog är det frustrerande att det är tillåtet att ställa till det så mycket för så många upprepade gånger om året :-( Sverige är inte så nerlusat med djurvänner när det kommer till kritan.

      Radera
  2. Fyrverkerier på Valborg? Är det ett nytt påfund? Det har jag aldrig varit med om i mitt 76-åriga liv, men det kanske bara är i vissa delar av landet precis som med valborgseldarna. Här på västkusten brukar vi ha påskeldar i stället.
    Det var väl iallafall att det gick så bra med hästarna och att du känner deras personligheter så att du kunde göra det bästa i den rådande situationen.
    Kram från Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var tur att det löste sig bra den här gången! Men det kanske är på västkusten man ska bosätta sig så att man åtminstone slipper valborgsfyrverkerierna. Själv kan jag inte minnas en valborg utan fyrverkerier. Den största skillnaden jämfört med nyår är att dom kommunala fyrverkerierna börjar ganska direkt efter att mörkret fallit, istället för vid tolvslaget som vid nyår. Först tänds valborgseldarna, och därefter brakar det loss. Vi har dessutom extra mycket otur, för grannbonden har billig importerad östkraft på gården som firar allt med fyrverkerier oavsett dag på året och tid på dygnet. Den ena hästen blev så skrämd av ett oväntat fyrverkeri bredvid hagen när han var ung och nyss hitflyttad, att han skenade omkull och skadade sig. Så om jag ska vara ärlig avskyr jag fyrverkerier och den hänsynslösa användningen av dom.
      Kram från Anna

      Radera
  3. Di där fantastiska hästarna kan de :) Fyrverkerier och otyg är något jag faktiskt avskyr av så himla många anledningar, bort med det bara!
    /Linnea i Bayern

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja hästar är mera fantastiska än vad många tror :-) Många ser dom bara som djur rätt och slätt, men dom är riktiga personligheter :-) Jag önskar också att fyrverkerier bara kunde försvinna. Att dom skulle förbjudas, och att försäljningen skulle upphöra.
      Mvh Anna

      Radera