söndag 3 april 2016

Nu har jag bestämt mig...

Efter gårdagens inlägg om mina funderingar på att sluta med bloggandet, har jag tänkt väldigt mycket på hur jag ska göra. Jag har fått fina kommentarer som har varit förstående, glädjande och stöttande och det har känts bra :) Kommentarerna har också varit till stor hjälp i mitt funderande, så jag tackar er läsare som brydde er, och tog er tid att skriva till mig både på FB, bloggen och via PM. Era ord har betytt så mycket för mig ska ni veta!!

Det jag har kommit fram till är att jag kommer inte att tvärsluta med bloggen, utan åtminstone fortsätta med bloggutmaningen som en "prövotid". Om det är så att jag befinner mig i någon sorts svacka för stunden, så kanske ett uppehåll skulle kunna vara bra för motivationen. Men det skulle också kunna göra det svårt att komma igång igen även om jag kommer ut svackan.
Jag har trots allt hållit på så länge nu att det kanske är dumt att bara lägga ner utan att vara säker på om jag gör rätt. Eftersom jag trots allt har hängt mig kvar i utmaningen en bra bit av vägen nu, så ska jag som ett första steg försöka att nå i mål. Om jag kommer dit så får jag se hur det känns då. Vill bara tillägga att det inte är bloggutmaningen som sådan som håller mig kvar vid skrivandet, utan jag behövde bara hitta en tidsgräns för min prövotid. Det roligaste med att skriva är ju faktiskt läsare som visar sin uppskattning. Man kanske kan kalla detta ett interimsbeslut? Ja, så får det bli.

Men återigen tack till er som brydde er och hjälpte mig i mina funderingar! Här kommer en ros till er!!




8 kommentarer:

  1. Anna, jag skulle sakna din blogg om du slutar att skriva. Du skriver fina och kloka ord, som gör att man måste tänka till. Dessutom gillar jag att läsa om dina hästar, fastän jag inte är någon "hästmänniska". Därför är jag glad att du fortsätter ett tag till.

    Kram från Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla rara Birgitta! Dina ord värmer! :-)
      Kram från Anna

      Radera
  2. Tack Anna! Ditt beslut gläder mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv Ann för att du var med och brydde dig!
      Mvh
      Anna

      Radera
  3. Jag läser din blogg, för att jag tilltalas av ditt sätt att skriva och beskriva din vardag och dina tankar, inte för att jag har samma intressen som du.
    Tidigare skrev jag själv dagligen för att jag kunde, orkade och ville. Nu blir det inte varje dag, men skrivklådan är svår och därför har jag svårt att låta bli. Jag skriver om vanliga och rätt vardagliga saker, dels för att mina trogna läsare vill veta hur jag mår hur det går med mig, dels för att det roar mig själv. Med det sagt menar jag att man bör göra det man känner för, när man känner för det och svackor går över. Eller inte :)
    Jag håller utkik i fortsättningen också!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ann! Och du har så rätt i att man ska göra det man känner för, när man känner för det! Svackor får man hoppas går över :)
      Kram!

      Radera
  4. Om det är till någon glädje vill jag bara säga att jag också skulle sakna din blogg. Jag har hittat den via blogg100, och tycker den är läsvärd! Även om jag inte alltid håller med dig (eller kanske delvis därför). :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Johan! Det är klart att det är till glädje :) Skulle inte världen vara en ganska tråkig plats om alla tycker lika ;-)
      Mvh
      Anna

      Radera