lördag 23 april 2016

Fart - ett sätt att känna sig levande...

Även om jag har lyckats bli lugnare med åren, så får jag erkänna att jag tycker om lite fart och fläkt ibland ;-) Idag var det huvudsakligen torrt på stigarna i skogen, så det gick äntligen att öka tempot på vissa sträckor utan att riskera att halka. Dagens tur var också lite mera kuperad, och av någon anledning verkar hästarna älska att dra på rejält i uppförsbackar. Idag blev det stundtals kanske rentav lite mera än planerat av det goda, för när hästarna äntligen kunde hålla fart på stigarna utan glid under hovarna blev det rena rama glädjefnattet.

Kola har alltid varit hetare än rackarhästen, men nu har det nog börjat växa horn i pannan på den lille grå. Från att ha varit en ganska sävlig häst (vilket även Kola var en gång i tiden), har han fått en kopiös smak för att ösa på rejält. Förr var Kola överlägset mycket snabbare i backarna pga sin kraftiga bakdel, men nu hänger rackaren på så det nästan brinner under hovarna. Själv blir jag nästan euforisk när jag känner accelerationen på slingrande stigar i kuperad terräng. Farten får mig att känna mig så levande!!

Idag blev det bara ett par foton, för det var fullt upp med ridningen ;-) Det ena tog Mikis när jag red, men när jag skulle stanna Rackaren för en bild hade han inte lust att bli fotad - som vanligt ;-) Jag försökte vända och ställa upp den ovillige rackaren, och hade nästan lyckats när lagringsutrymmet i telefonen tog slut. Så jag får helt enkelt bjuda på en suddig bild och en "krångelbild". Men roligt hade vi den lille envise och jag ;-)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar