onsdag 16 mars 2016

Vilken ljuvligt solig dag!!

Idag har det verkligen varit vår i luften, och solens strålar har värmt den uppvaknande naturen :-) Jag satt inomhus och åt lunch, vilket jag kanske inte borde ha gjort, men kaffet intogs i solen. I lä mot en husvägg kändes det nästan som en sommardag!

I vanliga fall brukar jag tycka att intagandet av lunchen är ett bra tillfälle att samtidigt skriva dagens blogginlägg. Det tar aldrig någon längre stund att skriva ett inlägg, utan det handlar om minuter. Ofta väller orden fram i huvudet så snabbt att fingrarna knappt hinner med. När det är ruggigt väder, och inte minst när det faller blöt och kall nederbörd, är det skönt att sitta inne och skriva. Paddan har blivit nerkladdad med oräkneliga sorters maträtter, men det är det värt, för skrivandet ger en skön avkoppling.

När det är varmt och soligt vill jag dock hellre passa på att vara utomhus och röra lite på mig, och då kommer skrivandet i skymundan. Idéerna om vad jag vill skriva om ploppar ändå upp hela tiden, och eftersom det är mycket tänkande som ska få plats i huvudet samtidigt går många potentiella inlägg till spillo. Men men, det kommer nya, så det oroar mig inte.

Nu när vårkänslorna vaknar till liv, så vaknar också energin inombords på ett helt annat sätt än på vintern. Jag får så mycket mera lust, ork och vilja, och det brukar inte dröja länge innan jag upptäcker att det blir en skarp konkurrens mellan allt jag vill hinna göra. Då är det extra viktigt att jag lägger mig vinn om att inte prioritera bort skrivandet. Det har nämligen hänt många gånger förut när jag börjat tillbringa all fritid utomhus. Men här är bloggutmaningen #Blogg100 till väldigt stor nytta, för den går ju ut på att publicera minst ett inlägg om dagen i hundra dagar. Har jag gett mig in på en sak så ska den både lyckas och slutföras. Basta!!

Förra årets utmaning kantades av rejält mycket strul med internetuppkopplingen. Förutom att den är dålig hemma, och att den ibland inte fungerade så att jag kunde publicera i tid, så hoppade jag på utmaningen långt efter starten. Jag visste inte om den, och upptäckte den av en slump. Det i sin tur innebar att när andra var klara befann jag mig mitt i årets semester. Vi rullade glada i hågen iväg med husbilen och hittade vackra platser för vilsam livsnjutning. Det är faktiskt riktigt mysigt att skriva i husbilen. Få saker väcker inspirationen så effektivt som morgonsolens strålar genom tackluckorna, och ljudet av stillsamma havsvågor genom öppna fönster... Jag minns fortfarande morgonen då jag tittade upp mot den soldränkta himlen, och såg en liten fågel sitta på kanten av takluckan och vippa med stjärtfjädrarna. Skrivlusten har sällan varit så stark som i denna stund då tiden tycktes stå alldeles stilla. Dock fanns det inte alltid någon åtkomst till internet, trots att jag tagit med routern och trodde mig ha säkrat upp tillgången till bredband.

Men i år är jag med i bloggutmaningen från dag nr 1, så om jag håller skrivandets låga vid liv hela vägen är jag i mål före semestern! :-)





4 kommentarer:

  1. Ja tack så mkt. Ja jag hoppas verkligen det fortsätter så iallafall. :) :D :p

    SvaraRadera
  2. Hahaha ah ja vet. Tyckte ja kunde uttrycka mig så med de orden hehe..

    SvaraRadera