torsdag 31 mars 2016

Ett litet framsteg som inte blev bevisat... ;-)

Ikväll när jag var ute noterade jag till min stora belåtenhet att det ännu inte var riktigt mörkt vid klockan halv nio. Det tycker jag är ett av vårens största framsteg, efter en lång tid av famlande i mörker - ofta dessutom på lerig mark. Under den sämsta av den mörka tiden höll jag på att dratta på ändan ett antal gånger i den ena hagen för att det var så halkigt i slänten. Då det dessutom blåste så att det flög hötussar ur flaxande påsar vid prakträddningarna av byxbaken, kunde humöret bli en smula naggat i kanten...

Men ikväll var det även vindstilla efter en dag i blåstens tecken, och jag njöt av att faktiskt kunna se någonting när jag kånkade ut påfyllning till hönäten. Njutningen avtog dock snabbt när jag såg att hästarna med flit och iver passat på att rulla sig i den lera som åter uppstod efter dagens regn. Antingen är dom otacksamma för allt arbete med att hålla pälsarna borstade och fina, eller så är det helt enkelt så skönt att bli borstad att inget tillfälle förspills att skapa behov av grundlig borstning ;-)

Jag bestämde mig snabbt för att ta några kort på lortgrisarna där de stod vid foderhäcken, för att dokumentera att himlen ännu inte var helt mörk vid halv nio-tiden. Men mobilkameran hade inga planer på att låta mig samla in några bildbevis på en osedvanligt ljus vårhimmel, utan tog motsträvigt lika mörka bilder som vilken vinterkväll som helst. Men leran ville den gärna föreviga, så även om jag personligen inte vill se den som ett vårtecken är den nogsamt dokumenterad nu ;-)


Kola står och ser allmänt mallig ut för att han lyckats göra en helkropps lerinpackning...


Se så fin han är!! Bara väntar på att matte ska få slita hårt med piggeborsten... ;-)


Men matte, ge mig inte onda ögat när jag gjort mig så fin... ;-)



Skenet bedrar - Trilskis gjorde lerinpackning på allt utom huvudet... ;-)


Tur att Trilskans färg smälte ihop med mörkret, för då syns det inte hur lortig hon är ;-)








2 kommentarer:

  1. Hann läsa ditt senaste blogginlägg innan sängdags och gläder mig över att läsa om dina fina hästar! Jag är själv en stor djurvän och skulle helst vilja leva med olika sorters djur omkring mig alltid. Hundar har jag/ vi alltid haft och dom älskar jag verkligen! Just nu bredvid mig ligger vår lilla fina schäferflicka Fenja, på sitt elfte år och snusar så sött. Jag har en son som är etolog med inriktning hund och rovdjur som varg och björn. och genom att följa hans arbete får man en del intressanta kunskaper ibland. Vad mysigt att få gå ut och säga godnatt till sina hästar som jag förstår att du har förmånen att kunna göra. Godnatt till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ann! Ja det är så härligt med djur, och livet skulle nog kännas tomt utan dom. Om jag vore utbildad om djur så som din son, skulle jag vara mer än glad att jobba med dom också :-) Det är jättemysigt att natta hästarna, och det tycker jycken också som älskar att vara med stallet :-) Godnatt till dig också!

      Radera