onsdag 30 mars 2016

Är man en god människa för att man är självgod?

Frågan kan verka konstig, men är ack så befogad i detta land. För samtidigt som orden "Gillar olika" har blivit ett mantra för alla som vill skylta med sin egenupplevda tolerans och godhet, är det mera vanligt än sällsynt att människor som "gillar olika" uppvisar mycket snäva ramar för sin tolerans. "Gillar olika" har kommit att stå för självgodhet och intolerans, eftersom det inom de "godas" ramar sällan ryms några människor som inte delar deras personliga åsikter till punkt och pricka. Eftersom självgodheten får de intolerantaste av de "goda" att tro sig veta exakt precis hur andra människor tycker, tänker och fungerar blir det oerhört lätt att dela in sina medmänniskor i fack, bestående av just av de som är onda respektive goda. Människors egenskaper delas in i svart eller vitt, och någon gråskala däremellan finns inte. Människan som sådan upphör att vara en komplex individ. Det finns dom som viger varje dag av sitt liv åt att vaska fram och hänga ut exempel på människor som inte passar in i den lilla "goda" ramen.

Ett exempel på när människor som åtminstone kan förväntas vara intelligenta, uttalar sig på ett sätt som får mig övertygad om att deras hårrötter syns när dom gäspar, är en artikel i SvD skriven av Göran Brante och Maria Wiberg. En lektor och en lärare ifrågasätter om en sverigedemokrat kan arbeta inom svensk skola. Dessa två snillen spekulerar enligt följande citat ur artikeln:
"Kan en sverigedemokrat arbeta inom svensk skola? Tänker, eller ens kan, vederbörande kompromissa vad gäller läroplanernas direktiv och därmed låta sina värderingar stå tillbaka under arbetstid? Eller tänker hen gå emot de direktiv som gäller för den svenska skolan?"

Förutom att det skulle behöva ske åsiktsregistrering i bästa diktaturanda, för att säkerställa att inte någon av alla dessa kanske 25% av befolkningen, som anses stöpta i exakt samma form - oavsett ålder, kön, ursprung, utbildning, samhällsklass osv - råkar anställas, så lyser författarnas uppfattning igenom väldigt tydligt:

En sverigedemokrat är alltså olämplig som lärare. Det som enligt de två godhetens väktare definierar en sverigedemokrat som människa, är att dess dåliga värderingar alltid står i främsta rummet - oavsett situation, yrkesval osv. En sverigedemokrat saknar förmåga att kompromissa, och går emot allt som inte passar in i dess omänskliga syn på mänskligheten. En sverigedemokrat kan inte följa en arbetsgivares direktiv och regler.
Frågan är om en sverigedemokrat ens är en människa längre...

Det skulle var intressant att få veta hur de båda gravt intoleranta författarna ställer sig till människor som lärare i svenska skolan, då de har religiösa övertygelser som kan anses gå stick i stäv med skolans värdegrund. Med samma idiotiska resonemang skulle inte endast politisk åsiktsregistrering vara tillräcklig, utan även religiös sådan skulle bli nödvändig. Men det kanske inte de båda godhetsknarkarna tänkte på...?

Så vad är det då som gör en människa lämplig som lärare i svenska skolan? Räcker det att personen i fråga röstar på något av landets politiskt korrekta partier? Är eleverna därmed garanterade god undervisning och behandling? Är rätt politiskt åskådning en garanti för att läraren är en god människa? Då kommer nästa fråga: vad ska skolan göra med de lärare som under yrkeslivet plötsligt har blivit olämpliga genom att byta bort sin godkända politiska åskådning? Fast det kanske inte är ett problem? Det kanske inte finns några lärare som är sverigedemokrater? Man försöker kanske med artikeln att skapa en storm i ett vattenglas?

Jag funderar vidare. Har den religiösa övertygelsen betydelse för om en lärare är lämplig i svenska skolan? Vilken övertygelse är i så fall lämplig? Det kanske godhetsknarkarna måste ta beslut om, eftersom det inte är alla religiösa uppfattningar som gifter sig fint med skolans värdegrund. 

Personligen anser jag att artikeln är sådant skitsnack att den luktar bajs. En lärare kan arbeta inom svenska skolan om den är duktig på sina ämnen, bra på att undervisa, en god ledare, rättvis och inte favoriserar vissa elever till nackdel för andra. Den ska motverka mobbning bland eleverna, och absolut aldrig ignorera när sådan sker.

Artikelförfattarna lägger möda på att orera om sverigedemokraters oförmåga att värna om mångfalden. Men handlar mångfald bara om etnicitet?? Har inte mångfalden ett bredare spektra än så? Kanske inte, för om så vore fallet så kanske det skulle värnas lika varmt om att skolflickor slipper kallas "Hora" och "Fitta", att den som har något "extra kilo" på kroppen slipper kallas "tjockis" eller "fetto", att den som ens antas gilla någon av samma kön slipper kallas "bögjävel" eller "flata" osv. Människor har blivit mobbade och diskriminerade i alla tider, och långt innan sverigedemokraterna ens existerade.

Jag kan garantera att "rätt" politisk åskådning hos en lärare INTE är en garanti för att man som elev ska få god undervisning och behandling. När jag gick i skolan fanns sverigedemokraterna inte ens med på den politiska kartan, men jag kan försäkra att det fanns både bra och dåliga lärare även på den tiden. Trots bristen på sverigedemokrater i lärarkåren har jag tom blivit mobbad - av lärare. Öppet inför hela klassen. Jag kan försäkra att det är inte ett dugg trevligare att blir mobbad inför hela klassen av någon som röstar på "rätt" parti än av någon som röstar på "fel" parti.  

Samhället är bokstavligt talat nerlusat av människor som anser att dom är godare än andra, så varför är då inte samhället en genomgod plats för ALLA?! För den gruppen av människor som har identifierats och utpekats som samhällets onda, borde knappast kunna vara tillräcklig för att skapa allt elände av alla sorter som finns.

När ska alla godhetsknarkare börja förstå att de egenskaper som kan anses icke goda kan finnas i alla människor - oavsett politisk åskådning. För det är väl inte så att alla mobbare som finns i landets skolor, på arbetsplatser, i bostadsområden, föreningar mm är sverigedemokrater?! Ingen kan väl vara dum nog att tro det?! 

Det är dags att de "goda" upphör att låta sin tid upptas av att förfölja oliktänkande, så att dom kan börja att bidra konkret med något gott i samhället. Det första dom bör göra är att ta sig en titt i spegeln och fundera på om alla deras ord, tankar och gärningar är goda - eller om även dom har någon liten förbättringspotential på det mänskliga planet. Brist på självrannsakan kan ställa hinder i vägen för äkta godhet.

I Sverige har nästan allt kommit att handla om invandring och flyktingar - hur ska deras behov tillgodoses så bra det bara går. Och ja, har man tagit sig an människor så måste man ta hand om dom. Men det finns även andra människor som behöver omtanke, och det finns många som utsätts för kränkande särbehandling av olika orsaker utan att samhället reagerar. Att tro att man får en VIP-biljett till himlen bara för att man viger sin tid åt att smutskasta människor pga politiska åsikter är bara imbecillt.

Vad är det som gör en människa god egentligen? Är det dess förmåga att se fel hos sina medmänniskor? Eller är det förmågan att kommunicera ut felen till allmänheten? Är vissa människors fel så stora att den som mobbar och diskriminerar dessa människor är god enligt principen "ändamålet helgar medlen?" För i så fall är det ju legitimt att mobba - så länge man har en "bra" anledning. Mobbning kan alltså vara god?
Vem har egentligen rätt att anse sig vara god?
Vem kan med rätta kalla sig tolerant? 

Det är dags att sluta sätta likhetstecken mellan politisk korrekthet och godhet, för det finns banne mig inget sådant däremellan!!! 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar