tisdag 9 februari 2016

Pust vilket slit, men bra blir det...

Jag är inte den som är rädd för att ta i lite trots att jag är ganska klent byggd - åtminstone delvis, för ben har jag som en ardennerhäst ;-) När man tillbringar mycket tid vid en dator kan ju rumpan rentav bli söndersutten om man inte rör sig lite, så jag tar alla tillfällen som bjuds att få jobba lite fysiskt också ;-)

Idag kom underlaget som jag har beställt för att stärka upp ridbanan på ställen där jag märkt att den belastas extra hårt. Jag rastar ofta hästarna lösa på banan pga att underlaget i hagarna är omväxlande fruset och knöggligt eller blött och lerigt. Pållarna tycker att det är så härligt att få springa av sig och busa riktigt ordentligt, men det betyder att underlaget utsätts för riktigt tuffa tag.

Pari brukar göra sina showkonster i ganska hög fart, vilka inkluderar snabba tvärstopp från galopp till 180 graders piruettvändningar, och han har kontinuerligt hållit mig sysselsatt med reparationer efter sin vilda framfart. Han gör sina illnitar inom ett begränsat område, och hovarna bokstavligt talat skär ner genom sanden till duken likt varma smörknivar i en ask Bregott.

Nåväl, idag anlände 15 ton stenmjöl som ska stärka upp det utvalda "showområdet". Av dessa har jag skyfflat och krattat ut ca 3-4 ton skulle jag tro. Det har varit makalöst tungt och slitsamt, och jag har fått byta ut genomsvettiga kläder två gånger. Men det blir så himla bra att jag är helt lyrisk trots att jag är ganska slak nu. Jag råkar vara en sån person som kan jobba outtröttligt hur länge som helst. "Bara lite till..." tänker jag hela tiden när jag åtminstone borde ta rast en stund. Om jag skulle välja en låt som passar för mig när det gäller att arbeta med något jag gillar, så skulle det vara Rolling Stones "If you start me up" ;-)

Araberna har hållit mig sällskap på ridbanan under arbetets gång och gjort sig nyttiga på sitt lilla vis ;-) Rackarhästen har skrapat ut stenmjöl ur den stora högen, medan Pari har försökt att ta ifrån mig mina redskap. Jag har sagt till dom gång på gång att dom ska lämna mig ifred att arbeta, och leka med varandra eller nåt istället. Men dom är så sällskapssjuka och nyfikna att dom måste vara med hela tiden :-)

Men nu har jag pustat en stund och ätit macka, och plötsligt blev jag jättetrött. Så nu ska jag lägga mig raklång en stund och vila, för det har jag gjort mig förtjänt av :-)

Tyvärr var jag så flitig att jag glömde att fotografera dagens slit, så jag får bjuda på bilder ur "arkivet" ;-)


Nedan kan du se showmaster Pari i hyfsat stillsam action när ridbanan var under tillverkning ;-)









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar