torsdag 4 februari 2016

När är man feminist egentligen?

Jag har funderat en del på den frågan den senaste tiden med anledning av att så många som kallar sig feminister gör sig hörda i media nuförtiden. Men det är ytterst sällan jag hör dom säga något jag kan sympatisera med trots att jag är kvinna.

För vissa kanske svaret på min fråga kommer snabbt och enkelt, men det gör det inte för mig. Jag har väl förvisso inte levt ett typiskt "kvinnligt" liv, och som ganska ensam kvinna under många år i "männens värld" i arbetslivet har jag sett och upplevt en hel del som skulle behöva filas på ur ett jämställdhetsperspektiv. Tyvärr har jag inte haft så många stöttande "medsystrar" till hands under merparten av alla år. Åtminstone inte bland dom kvinnor som klättrar eller vill klättra på karriärstegen. Kanske tycker du som läser detta nu att jag verkar lite negativ när jag säger detta, men en anledning till att kvinnor kan ha svårare att göra karriär bland män är att dom inte "föser fram" varandra såsom män oftast gör. Kvinnor är inte så feministiska mot varandra i arbetslivets vardag när dom vill ta sig uppåt. Jag kanske låter generaliserande, men det är min upplevelse, och jag har många års erfarenhet.

Men den senaste tiden har frågor om kvinnors representation i styrelser, lika löner för lika arbete, "kvinnofällor"=karriärhinder, huruvida kvinnor ska raka benen mm förbleknat, och kvar är den stora debatten om hur skrämmande vanligt det är att kvinnor utsätts för sexuella övergrepp och våldtäkter i detta land. Jämställdheten hade ju kommit ganska långt i Sverige, även om den var långt ifrån fullständig. Men nu backar den snabbt och säkert på foten tillbaka till medeltiden.

Ja, det har alltid funnits och kommer alltid att finnas snuskiga svenska män, som tafsar på och våldtar kvinnor. Det vet väl alla - jag har själv råkat ut för tafsande äckel, så jag tänker inte förneka att dom existerar. Men svenska män FOSTRAS INTE från födseln till att ha klart för sig att kvinnor är lägre stående "ägodelar" som man kan behandla exakt precis hur man vill och gärna grymt.
Ja, det finns svenska män som misshandlar sina flickvänner/sambos/fruar, men dom sjuka jäklarna tillhör inte regeln i samhället, utan undantagen. Personligen har jag i mina yngre dagar råkat ut för ett par mobbare i skolan, och jag klådde upp båda två mer än vad dom någonsin trott var möjligt. Jag råkade också ut för att "bli ihop" med en kille som provade på att vara lite hårdhänt, och han fick sig också en smäll som han kanske inte har glömt än efter alla år.

MEN: Hur många svenska män anser att våldtäkt bara är en simpel rättighet som män har att kassera in hos kvinnor då andan faller på? Hur många svenska män anser att det är normalt att gifta sig och ha sexuellt umgänge med barn? Hur många svenska män mördar sina systrar och döttrar för att dom själva vill välja sin pojkvän? Hur många svenska män stenar ihjäl kvinnor för "brott" som inte ens är några brott?  Ja ta nu fram kulramen ni feminister därute som vägrar att erkänna allt vad kulturskillnader heter, och räkna så gott ni kan. Ni lär inte bli utslitna på fingertopparna.

Det intressanta är att det svenska rättssystemet alltid har diskriminerat kvinnor och ställt sig på förövarnas sida. Detta trots att det arbetar kvinnor inom det svenska rättsväsendet och inom politiken, och att man skulle kunna förvänta sig att dessa skulle göra något för att stärka kvinnors rättigheter.

Men nej, inom rättsväsendet och politiken lyser feminismen med sin frånvaro. Det råder becksvart mörker med ett undantag - advokaten Elisabeth Massi Fritz. Hon kan med rätta få kalla sig feminist, för hon sitter inte och svamlar om patriarkatet hit och dit, utan hon gör något i verkligheten. I rättssalarna.

Så vad är det som gör att jag faktiskt är riktigt förbannad på landets "feminister" just nu? Jo, det är det faktum att dom flesta verkar ha tappat bort sig fullständigt. Istället för att erkänna att Sverige fylls upp av unga och testosteronstinna män som är UPPFOSTRADE till att ta för sig av kvinnor, har dom tagit på sig rollen som vanliga godhetsknarkare, vars främsta uppgift är att likt media förneka och mörka att kulturskillnader ens existerar.

I arbetslivet får man gå kurser i "Kulturell medvetenhet" och "Interkulturell kommunikation" då man ska arbeta med människor från andra länder. I arbetslivet erkänns kulturella skillnader - men där finns det ju pengar att tjäna på att samarbetet löper smidigt.

Men när det kommer till samhällslivet - och det faktum att det en gång trygga och lite sömniga Sverige översvämmas av män som har en minst sagt medeltida kvinnosyn - och som lever efter sina övertygelser - höjer inte landets "feminister" sina röster för att få slut på de eskalerande sexuella övergreppen, som sker till följd av att många nya invånare ser beteendet som en mänsklig rättighet.

NEJ, "feministerna" gör det istället till sin nya livsuppgift att svartmåla svenska män. Dom är minsann likadana - minsta gemensamma nämnaren bland alla pilska äckel är könet. Ja det må vara hänt att alla män har samma typ av könsorgan, men det är ta mig tusan inte den främsta gemensamma nämnaren.

Jag känner faktiskt äckelkänslor när jag tänker på alla "feminister" som spyr galla över alla svenska män för att SLÄTA ÖVER och URSÄKTA all den importerade medeltida kvinnosyn som finns i detta samhälle nuförtiden. Överlag har de flesta svenska män jag har haft omkring mig i arbetslivet och privatlivet varit riktigt schyssta. Dom har stressat till och från dagis, handlat, lagat mat, städat, gjort saker med sina familjer på fritiden, varit omtänksamma och talat väl om sina kvinnor. Vänsterfeministerna drar skam över alla dessa reko män, och varför - jo, för att skapa sympati för rötägg som inte kan hålla fingrarna och könsorganet i styr. Det är osmakligt.

Detta blev ett långt inlägg, men nu får det vara nog med vänsterfeminismen. Den värnar INTE om oss kvinnor!!!




2 kommentarer:

  1. Härligt att höra en kvinna säga det man med gapande förvåning sett feminister så starkt tysta och ignorera och till och med stödja. Ska kvinnorna i detta land fortsätta åtnjuta världens största jämnlikhet så lär de vara beredda att stå upp för sina rättigheter själva också och säga ifrån om vad som nu utvecklar sig i samhället, en acceptans för att behandla kvinnor som ägodelar och att barn inte längre är skyddade som barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja kvinnor kan inte längre ta friheten och jämställdheten för given, för den är under avveckling. Det tragiska är att de så kallade "feministerna" gör inget annat än ställer till problem för kvinnor, trots att dom älskar att framhäva sig själva som mera bildade och belästa än folk i allmänhet. Det är bättre att avveckla svensk feminism, än att låta dessa förvirrade och vänstervridna människor få fortsätta att kämpa för islamiseringen av landet. Vanliga normalt funtade kvinnor vill inte ha deras "hjälp" att återföras till medeltiden.

      Radera