tisdag 16 februari 2016

Det svenskaste i Sverige – vad kan det vara?

Midsommarstången kanske någon tänker. Röda stugor med vita knutar funderar kanske någon annan. Sill, potatis och snaps kanske? Listan kan göras lång, men högt upp i toppen finns två supersvenska fenomen, nämligen Den Svenska Avundsjukan och Jantelagen. Medan många svenskar oroar sig för bevarandet av det svenska kulturarvet, känner jag själv att det kunde behöva rensas lite i arvsmassan. Folk får så gärna äta sill, sjunga “Små grodorna”,  måla husen röda osv. Men den välkända svenska avundsjukan är det väl ändå ingen som kan vilja bevara? Eller är det tvärtom? Eftersom den är utbredd som en folksjukdom måste väl många tycka att den är ett betydelsefullt inslag i den svenska kulturen.
Men Jantelagen då? Är den värdefull nog att bevara? Nej, den liksom avundsjukan bidrar inte med något positivt alls, utan skapar negativitet i folksjälen. Så hur skulle Sverige klara sig utan sin Jantelag? Förmodligen skulle det bli svårt att bibehålla Sverige som ett “lagom” land. Det skulle plötsligt bli ok att sticka ut på ett alldeles eget sätt, att ta plats och att ta ut svängarna utanför den väldefinierade “Lagomramen”. Det skulle helt klart bli mindre hämmat, stelt och trist i befolkningen. Kanske skulle rentav lyckopillerkonsumtionen minska i landet.
Men åter till frågan om vad som är det svenskaste i Sverige. Jag tror att det är bristen på patriotism samt den kulturella självutplåningen. Alltför många svenskar tror att invandrare tar illa upp om Sverige värnar om sitt kulturarv. Det har t ex blivit fult att ha en liten svensk flagga på balkongräcket. Men när folk tolkar in dåliga saker i att stoltsera med sin flagga, sin nationalsång, sina högtidsfiranden i kyrkan mm, då återstår till sist Avundsjukan och Jantelagen – som definitivt inte är värda att bevara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar