lördag 20 februari 2016

Att blogga - av lust eller tvång?

Är det bara jag som undrar varför det på olika bloggar med jämna mellanrum dyker upp inlägg vars syfte är att be om förlåtelse? Oftast står den skuldtyngda skribentens önskan om att bli förlåten redan i rubriken, och i inlägget som följer kan man läsa en eller flera ursäkter till blogginnehavarens försumlighet gentemot sina läsare.

Finns det heller ingen annan än jag som undrar varför det även dyker upp inlägg med syftet att skriva något i stil med att man "egentligen inte har något att skriva om, men snart ska det hända saker som jag ska berätta om".

Den här sortens inlägg får mig att undra om bloggaren ifråga drivs av skrivarglädje eller av någon sorts tvångskänslor att prestera många inlägg. Man kan ju trots allt i olika bloggar även läsa goda råd då och då, om hur man ska få sin blogg att växa, och dessa råd handlar ganska ofta om att man ska uppdatera varje dag, och helst ett antal gånger om dagen.

Men vad är det som är det viktigaste för läsare EGENTLIGEN? Är det att få ta del av en massa "tomma" inlägg och ursäkter från någon som tror att den "sviker sin läsarkrets" om inte bloggen tvångsmässigt och ångestdrivet uppdateras fem gånger om dagen? Kommer läsarna verkligen att sluta läsa bloggen om en "försumlig" bloggare drabbas av att bredbandet ligger nere ett dygn, eller om vederbörande hänger över toastolen med vinterkräksjuka i två långa dagar?

Inte för att det kanske egentligen är mitt bekymmer - och jag menar absolut inget illa med detta inlägg - men ibland undrar jag om många bloggares skrivglädje drunknar någonstans på vägen i någon slags prestationsångest.


4 kommentarer:

  1. Min blogg www.yvonnelarsson.se är något jag försöker skriva i så ofta som möjligt. Min son Christoffer, som med stort tålamod hjälpt mig att komma igång med bloggen och som fått stå ut med många timmars frågor och förklaringar när hans gamla mamma inte fattat hur det tekniska ska gå till och dessutom rätt snabbt glömmer vad hon lärt sig, ställde dock två villkor för att han skulle erbjuda sin tjänster. Det första är att jag skriver minst en gång per månad. Det andra är att jag ska tycka att det är kul att skriva. Dessa villkor är ju inte helt orimliga att uppfylla och vad det gäller det tekniska så har jag lärt mig massor om att lägga in länkar, publicera foton och filmer, praktiska saker om hur och när jag ska dela inlägg mm. Så småningom kommer jag att bli proffs på detta :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Av det jag sett och läst hittills i din blogg så verkar du redan vara duktig! :) Bloggen ser ju jätteproffsig ut!! Det låter dessutom som att din son har gett dig villkor för sin hjälpsamhet som verkar skäligen lätta att uppfylla!! :)

      Radera
  2. Jag skriver inte så ofta och ibland kan jag känna mig lite pressad, skall erkännas, när jag har idéer i huvudet men det kommer annat emellan. Tycker att bloggandet är väldigt roligt och är glad att min son övertalade och hjälpte mig att komma igång. Men, som Yvonne skriver, att fatta och komma ihåg är inte alltid så lätt på gamledar.
    Birgitta
    PS. Snygg mössa! Den klär dig verkligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket Birgitta! :) Jag kan tänka mig att det är ganska vanligt att bloggare känner sig en smula pressade någon gång ibland. Själv tappar jag ett antal idéer varje dag, för att dom dyker upp när jag inte har möjlighet att skriva. Det är ju tur att din son övertalade dig att komma igång, för du gör jättebra inlägg i din blogg! :) Personligen föredrar jag att uppdateringar sker när den som skriver har något att säga, istället för att bara tala om att så ej är fallet ;)

      Radera