torsdag 18 februari 2016

Är god kvalité, service och kundvänlighet utdöende?

Det är sannerligen inte alla inom handeln som har ebb i kassan. Detta trots att vissa borde ha det. Ett trevligt bemötande och god service lär ju gynna affärerna sägs det, men är det verkligen så? För om det stämmer - hur kan då vissa butiker inte bara överleva, utan vara lönsamma dessutom?
I vissa butiker finner man ägare och personal som inte orkar hälsa när man kommer in. Dom visar sin bristande sociala begåvning genom att vända bort blicken i sina uttråkade ansikten.
Det händer också att man inte får svar när man t ex frågar om en produkts innehåll. Inte för att svaret är okänt för mänskligheten, utan för att den tillfrågade inte orkar kontrollera den information som finns tillgänglig.
En annan sak man kan drabbas av är dryghet, och då särskilt i vissa bilhallar. Säljaren ser snorkig och arrogant ut i sin billiga, trådslitna kostym som inköpts för en låg lön. Hur kan det komma sig? Jo, anställningen går ut på att sälja ett riktigt dyrt märke, som vederbörande själv inte skulle ha råd att köpa, men man kom in i saluhallen i alltför anspråkslösa kläder för att ge intryck av att vara en presumtiv kund. (Och gick ut med pengarna kvar). Samma snorkighet kan man bemötas av i små dyra klädaffärer om man inte ser ut att ha råd med det som hänger på snurrorna. Då kan den hårdspacklade och uppklädda damen som egentligen gärna skulle vilja sälja något visa ett uppenbart ointresse.
Det finns butiker i vilka man är känd för att spendera hyggliga summor varje månad, men ack så bekymmersamt det blir om något snabbt och oförklarligt går sönder… När det t ex visar sig att den svindyra märkesjackan eller märkeströjan, som man knappt eller inte alls hunnit använda har åkt runt i en kinesisk symaskin med dålig trådspänning. Något lossnar så fort man tar i den, och vad får man höra? ”Vad gör du med dina kläder egentligen?”
Det brukar heta att man får vad man betalar för. Jag har alltid tolkat detta som att det går att köpa sig god kvalitet och service. Ja så var det förr, men det är det ofta inte längre har jag konstaterat. Kända och dyra märken produceras i lågkostnadsländer, och man betalar dyrt för att få samma kvalitet som man får om man köper plagiatet av märket billigt på vilken semesterort som helst. Ibland håller plagiaten betydligt högre kvalité. Allt handlar om att de stora och prestigefyllda märkena vill ha allt större vinst på sina kläder och andra produkter. Produktionen sker till priset av vilket skräp som helst, och konsumenten får betala som om plagget vore handsytt i någon liten ateljé i Italien. Ridkläder finns förvisso inte längs strandpromenaderna, så den typen av fynd kan man beklagligen inte göra. Dessa kläder måste vara handlarnas guldkalv. Dyra märken har blivit dyrare, och kvalitén har i vissa fall blivit bedrövligt dålig. Jag har köpt plagg som gick sönder såväl före första användning, som efter en handfull användningar. Detta trots ett ohyggligt pris som jag trodde borgade för god kvalité, och därmed många användningar. T ex blixtlås kan man ofta inte lita på längre oavsett pris. Jag har lyckats köpa både ridbyxor och jackor vars blixtlås inte höll för mycket mer än provningen i butiken.
Så hur kan handlarna leva gott på t ex dyra men skräpdåliga ridkläder? Jo, för att en massa unga flickor vars självkänsla är beroende av att dom är lika moderiktiga och fina som sina kompisar i stallet, dränerar sina föräldrars plånböcker. Ett par ridbyxor för 2500kr med glittrande strass på bakfickorna måste man väl ha? Ja tydligen. Och affärerna som lyckas tömma alla välmenande föräldrars plånböcker uppvisar – i en stor del av personalstyrkan – snorkighet.
Något som jag till varje pris undviker är att handla i butiker som är stora som fem fotbollsplaner, i vilka man får springa runt flera kilometer för att få hjälp. När man till sist hittar någon av de enstaka stressade anställda ska man stå i kö för att få hjälp dessutom. Det är lätt att räkna ut vad som händer om man behöver reklamera något. Den erfarenheten har jag hört många argsinta vittnesbörd om. Ändå handlar folk på dessa eländiga ställen. En vunnen hundralapp vid köpet blir lätt förlorade tusenlappar vid reklamationen.
Jag skulle kunna räkna upp oräkneliga exempel på uselhet inom handeln - bara matfusket är ett kapitel för sig - men nöjer mig här.
Avslutningsvis vill jag hedra alla trevliga, hjälpsamma och serviceinriktade butiker som får kunden att känner trivsel när man handlar. Det är långt ifrån alltid de dyraste butikerna det handlar om, och jag åker gärna omvägar för att handla i dessa.

2 kommentarer:

  1. Som vanligt så himla bra tänkt och skrivet! Och något som jag själv ofta tänkt!

    SvaraRadera