söndag 31 januari 2016

Mysig avkoppling :-)

Det finns många sätt att koppla av, men det närmaste har jag i stallet. För den som inte har upplevt det kan jag berätta att ett av dom njutbaraste ljuden som finns, är det stillsamma tuggandet av hö. Hästar som äter är så fridfulla - förutom när krubborna serveras, för då äter dom girigt och slafsigt ;-)

Frukosten är allra mysigast att servera för alla är nyvakna och pömsiga, och då är dom lite extra keliga. När tid finns brukar jag borsta dom riktigt fina, och kanske göra någon fläta i Rackahästens långa man. Vi råkar ha ganska morgontrötta pållar, förutom Pari som är lite snabbare att kvickna till. Fleur stiger inte upp i onödan, och brukar vara torvig ända in i öronen när hon sömndrucket tittar upp. Oftast är det rumpan man ser först, för den kommer upp när hon reser sig och sträcker sig. Därefter ser man en rufsig och torvig lugg över boxkanten.

Lilliman vill helst inte stiga upp alls på morgonen, och jag har ofta fått lägga extra tid på att få honom att vakna till. Han ligger kvar i torven och tycker bara det är skönt att bli klappad lite, och bryr sig oftast inte om när jag försiktigt försöker skaka liv i honom. Att det är frukostdags struntar han totalt i och somnar om istället, för han är sällan hungrig på morgonen. Alla får nattahö, och av detta har han alltid mycket kvar. Tyvärr är han ju väldigt mysig där han ligger och mornar sig, så jag har varit nära att komma för sent till jobbet många gånger när rackaren inte vill upp, äta frukost och ge sig ut. Det är nästan omöjligt att låta bli att sätta sig och klappa på honom när han ligger och sover. När grimman ska på hittar han på alla möjliga saker för att slippa gå ut, som att gå till saltstenen och slicka riktigt långsamt och länge på den, medan han sneglar på mig för att se om jag ska tröttna på att vänta.

Kola vill stå och mysa och tvätta mig innan vi går ut, och när han gör det blir han ännu sömnigare, och då vill han helst stanna inne. Så för att visa att han lika gärna kan stanna kvar i stallet går han långsamt som en snigel till hagen, och bidrar på sitt lilla sätt till att saker tar tid ;-)

Under tiden tycker Pari att nu får det väl ändå vara färdigsölat, för det är faktiskt dags att gå ut!! Han vill gärna bli ompysslad medan han äter, och påminner mig om jag glömmer att göra "tummetottar" på hönätet, men när han är klar vill han ut. Med "tummetottar" menas att jag drar ut öglor av hö genom några maskor i hönätet så att han lätt kommer igång att äta. Det tycker han om, och frustar förnöjsamt när jag gör dom. Om jag skulle råka ha bråttom och glömma denna viktiga rutin ställer han sig och stirrar på mig tills jag kommer på mitt misstag ;-)

Baloo är också med och serverar frukost, även om han inte är så behjälplig ;-) Han känner en slags skräckblandad förtjusning för hästarna, och hans favoritsällskap är Rackarhästen. Det pips och gnälls utanför hans box tills han blir insläppt att sitta bredvid hönätet och sällskapa. Stackars Pari brukar bli frustrerad över umgänget vid maten i boxen mittemot, för som om det inte är illa nog att socialiserandet inte sker i hans box, så står dörren öppen mittemot så att det går att beskåda umgänget och bli avundsjuk. Men Baloo har bestämt sig för att Rackarhästen är nr 1 och Kola är nr 2, och dom andra är ointressanta. Fleur kunde inte bry sig mindre, men Pari tycker att det är irriterande orättvist. Så jag försöker få Baloo att även bry sig om Pari lite, och nån slick på mulen har han fått i all hast.

Det är så lätt att trivas bland sina fyrfota vänner i stallet. Idag bjuder jag på några morgonbilder, som är tagna en liten stund innan gänget skulle ut. Täckena dom har fått ta på sig som skydd mot hårda och iskalla vindar med sporadisk nederbörd, är ingen vacker syn, för när snön smälter bort kommer leran fram - och den måste man tvunget rulla sig i... Men dom är söta ändå mattes alla lortgrisar ;-)



Rackarhästen & Baloo sällskapar.


Tittut säger Pari ;-)


Kola vill hellre mysa än att äta :-)



Måste man äta när man är trött...?


Pari äter sina sista strån :-)


Men hallå där!! Kom till mig också din orättvisa hund!!


Svarta Fleur är svår att fånga på bild :-) Det är lite mörkare i hennes box, för hon står i gamla stalldelen. Den envisa damen vägrade att flytta in i sin nya box bredvid grabbarna, så vi fick ge upp och låta henne flytta tillbaka. Jag flyttar inte sa Trilskis bestämt, och så fick vi hänga tillbaka alla hållare till hönät, hink och saltsten samt göra en ny torvbädd igen... Stoig? Nej inte alls ;-) Eller så var det kanske så att hon inte ville lämna ifrån sig en box som är 30 kvadratmeter stor...


Araberna tittar nyfiket fram över Fleurs öron :-)


Hej! Det är jag som är stallchefen ;-)


Det blev jobbigt att hjälpa till...bäst att vila sig lite... ;-)






2 kommentarer:

  1. Förstår precis hur dina kompisar känner sig på morgonen. Stallchefen är väldigt gullig!

    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-) Ja visst är han söt Birgitta! :-)

      Mvh Anna

      Radera