fredag 8 januari 2016

En tjock päls och ett par nya händer skulle sitta fint ;-)

Vintern kom verkligen hastigt i år, och jag har inte acklimatiserat mig alls till kylan. Det var ju nästan midsommartemperatur ända tills det plötsligt frös till, och kort därpå blev det vargavinter. Baloo fryser förstås inte, utan är bara lycklig över snön, medan jag är avundsjuk på att han kan njuta av vädret i sin björnpäls. Han håller sig varm oavsett om han far omkring som en vilde, eller ligger i snön, och han är piggare på vintern än på sommaren. Det skulle ha varit praktiskt att vara anpassad för ett liv i kyla, när man är född i ett kallt land.

Dom senaste två dagarna har varit besvärliga. Min handsjukdom gör att händerna inte tål minsta kyla, och utan elhandskar kan jag bara vistas korta stunder utomhus, oavsett hur varma handskar jag har på mig. Värken kommer snabbt, och därefter blir fingrarna bokstavligt talat likvita, och jag tappar känseln och greppförmågan. Om jag inte tar hand om mina händer ordentligt kan jag rentav bli av med fingrarna, och det vore förödande. Väldigt opraktiskt när man lever mitt liv, eftersom jag inte kan välja att avstå utomhusaktiviteter. Fyrfotingarna ska skötas oavsett väder, och det krävs snarare mera arbete och omsorger när det är kallt än när det är varmt.

Elhandskarnas batterier tar timtal att ladda, så jag brukar ladda dom på nätterna. Tyvärr somnade jag på soffan häromkvällen, och när jag sömndrucken släpade mig upp hade jag glömt batteriladdningen. Så dagen efter blev inte rolig. Fick ta på mig så tjockt jag kunde om händerna, och snabbt springa ut och in. Egentligen skulle jag och maken ha haft långledigt tillsammans, och då hade det inte varit något bekymmer eftersom han skulle ha tagit hand om djuren. Men det hade blivit en liten missuppfattning från min sida om hur många lediga dagar han skulle ta ut, så jag blev ensam hemma. Men jag hankade mig fram. Mycket springande blev det dock för att allt skulle gå fort, och för att hålla blodcirkulationen på topp.

Gårdagen trodde jag skulle bli bättre. Handskarna var färdigladdade redan vid läggdags föregående kväll. Så gissa hur förvånad jag blev på morgonen när jag såg att den ena handsken låg igång på lägsta värmeläget. Batteriet var förstås långt ifrån fulladdat efter att handsken fått värma byrån hela natten. Jag kan inte begripa vad som har hänt. Det är väldigt lätt att se när handskarna är igångsatta för indikeringslamporna lyser illrött lång väg. När man laddar är handskarna avstängda, och dom startar inte för att man tar isär kontakterna. Man måste trycka hårt på en knapp som sitter mitt ovanpå handen! Det räcker inte att råka nudda knappen, för då händer ingenting. Ödet hade inte ens varit vänligt nog att låta det vara vänsterhandsken som laddat ur, utan det var naturligtvis högerhandsken - eftersom jag är högerhänt. Nåväl, batteriet räckte under frukostserveringen och därefter kallnade fingrarna igen. Så gårdagen bestod också av att springande klara sysslorna...

Extra surt är det att jag inte kan ge mig ut och rida när det blir såhär. Det är svårt nog att förbereda en häst när man har jättetjocka och klumpiga handskar på sig. Men jag hinner inte ens upp i sadeln innan fingrarna är "borta". Så nu ska jag anskaffa ytterligare ett par elhandskar för att säkra upp att alltid ha laddade sådana. Bäst hade det varit att kunna köpa ett par nya händer.

Vinteryster Leonberger :-)
Mina räddare i nöden.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar