fredag 20 november 2015

Får man åtminstone vara rädd för terrorister utan att kallas rasist?

Samtidigt som hotnivån i Sverige är den högsta i modern tid, förväntas man låtsas som att allt är som vanligt och tränga undan sin rädsla. Men för min del känns dessa blandade budskap inte betryggande alls, utan snarare som att man blir förd bakom ljuset. Det är en konstig och ovan situation som råder i landet nu.

Inte för att Sverige har varit hundraprocentigt tryggt innan IS-terroristerna inledde sitt krig i Frankrike, men man kände väl kanske inte en akut rädsla för att självmordsbombare hade Sverige på toppen av listan över terrormål. Att kvinnor utsätts för våldtäkter börjar ju tyvärr bli vardagsmat, och våldet ökar hela tiden i samhället. Det har känts illa nog. Men man kunde åtminstone hålla sig hyfsat trygg genom att välja att undvika de många no-go zonerna. Man kunde låta bli att gå ensam på stan på kvällarna - särskilt som kvinna - och på så sätt minska risken för att utsättas för våldtäktsmäns skändande av kroppen och rättsväsendets skändande av själen. Det var störande nog att man faktiskt inte hade - och inte har - friheten att röra sig var man vill och när man vill, utan att riskera att råka illa ut. När politikerna idag unisont spottar ur sig sina floskler om att bevara det öppna samhället är dom redan försent ute. Så himla öppet är det inte när man inte kan röra sig fritt överallt och känna sig säker.

Nu är situationen en annan, men inte bättre. Alla som har vägrat ta på sig skygglappar har vetat om att terrorister under en längre tid har infiltrerat landet genom att låtsas vara flyktingar. För en "god" människa är gränskontroller något smutsigt och fult. Självklart är alla som är födda utanför Sverige goda människor med rena hjärtan, och att kontrollera vilka människor som kommer in i landet är förenat med trångsynthet och rasism. En god svensk kan endast hitta ondska i en landsman.

Det har också varit välkänt att så kallade svenskar sedan länge har anslutit sig till terrornätverk och lämnat landet för att delta i slakt och folkmord. Som om inte detta är illa nog, så har svenska politiker med Mona Sahlin i spetsen verkat helhjärtat för att alla som åker och deltar i folkmord ska välkomnas tillbaka till en gräddfil i det svenska samhället. Naiva godhetsknarkare står med öppna armar och erbjuder livsfarliga massmördare förtur till bostäder, jobb och psykiatri. Alla dom imbecilla människor som tror att man omvänder en extremistisk islamist genom att belöna folkmord med fördelar i samhället, har varit delaktiga i den situation som nu råder i landet. Många icke hjärntvättade människor har känt obehag och rädsla när massmördarna har blivit allt flera i vårt samhälle. Vem vill vara granne med någon som har skurit huvudet av en massa människor? Vem vill arbeta tillsammans med ett sådant monster? Ingen normal människa iallafall. Och sannerligen ingen av de riktiga flyktingar som har kommit hit för att undslippa monstren heller. Men de som inte har velat påtvingas denna absurda situation har nedvärderats av alla som har haft förmågan att forma ordet rasist i munhålan eller via tangentbordet.

Nu när den situation har uppstått som många har fruktat, och andra i sin enfald har varit med och skapat, så ska man leva "som vanligt". Man ska "segra" mot terrorismen genom att inte fundera på om man någon dag råkar befinna sig på fel plats och på fel tid. Man ska lika bekymmerslöst som förr gå på konsert och idrottsevenemang, och inte fundera på om folksamlingen man befinner sig i är stor nog att vara mödan värd att utplåna.

Svenska politiker må ha fråntagit en stor del av folket rätten att tänka självständigt och att säga sin mening. Men dom ska banne mig inte få ta ifrån oss rätten att känna befogad rädsla.


2 kommentarer: