fredag 28 augusti 2015

Vad är egentligen vänskap?

Beroende på vem man frågar är nog svaret både lätt och svårt att tänka ut. Det har skrivits oändligt många fina ord om vänskap, och några som är verkligt sanna - "I nöden prövas vännen". 
Men ska det verkligen behövas någon sorts nödsituation för att man ska få märka om en vän är en vän på riktigt. Då är det ju så dags... Nej, så är det oftast inte, även om sådana situationer brukar utgöra den ultimata prövningen av en vänskap. 

"Äkta vänner accepterar varandra som man är" sägs det. Så jag har personligen försökt att ge människor i allmänhet och vänner i synnerhet största möjliga frihet att vara sig själva. Under förutsättning att dom inte uppför sig illa och respektlöst. Men uppför sig äkta vänner så? Nej det gör dom inte, och därmed är den sortens människor borträknade från vänkretsen.

Så vad vill man göra för en vän? Allt säger många, för vänner betyder ju så mycket - kanske rentav allt i livet. Andra kanske nöjer sig med att ta för sig utan att ge tillbaka - av tjänster, saker, tid, energi eller rentav kärlek. Men den som bara tar utan att ge är väl knappast en riktig vän.

Vad får en vän kosta? Nu menar jag inte pengar, för man köper inte äkta vänner. Jag menar på andra sätt. Kan en riktig vän samtidigt vara fel typ av vän? För att man förlorar i anséende t ex genom att synas tillsammans med vännen. När jag var liten var samhället väldigt annorlunda mot idag, och Romer kallades för Zigenare. Deras rykte var inte gott, och jag var det enda svenssonbarnet som lekte med barnen i den familj som flyttade in i vårt nybyggda bostadsområde. Jag hade hört vad både vuxna och barn hade att säga om folkgruppen, men brydde mig inte om pratet, utan lät mig skjutsas omkring på det ena barnets cykel bland undvikande svenssons. Vad andra än tyckte så var de så kallade Zigenarungarna kamrater, och inget stirrande eller babblande kunde hindra mig från att leka med vem jag ville. På det viset har mitt liv fortskridit, och jag har inte sorterat bort någon från att vara eller bli en vän pga några yttre attribut eller "annorlunda" egenskaper. Jag är en vän för den som behandlar mig som en vän - på riktigt.

Så hur är det - kan man vara en riktig vän om vänskapen har en "prisgräns"? Om man skäms för någon man samtidigt tycker bra om, eller om man hemlighåller sin vänskap av rädsla för vad andra människor ska tycka eller säga? Vad ska man behöva tåla i vänskapens namn? Att bli ifrågasatt hur man kan vara vän med sin vän? Att bli utskälld pga att man har "fel" vän?  Att få ultimatum från nära och kära? Vart går gränsen för vad det är värt att vara någons vän?

Är det verkligen så att allt har ett pris, och så även vänskap? Kanske tänker jag för mycket... Men ingen väljer mina vänner åt mig...



söndag 9 augusti 2015

Våndan när friheten tar slut...

Så är den här igen - den där alltid lika ovälkomna sista kvällen i frihet. Jag står ute hos hästarna i hagen och ljuden från deras glupska tuggande av vildvuxen grönska blandas med flyttfåglarnas skränande läten i skyn. Jag vill ropa mot himlen "-Hallå där!! Ni kan får inte flytta ännu!! Sommaren är inte slut än!!". Men jag förblir tyst, och rensar bort några växter som inte hör hemma bland hästarnas föda.

Jag har såsom alltid när semestern når sitt slut försökt förtränga faktum i det längsta. Det känns mindre plågsamt att mista sin frihet om jag in i det sista låtsas att semestern kommer att fortsätta nästa dag som vanligt. Det handlar inte om huruvida jag trivs med mitt arbete eller inte, utan om att jag har en själ som älskar att vara fri. Hur intressant eller stimulerande ett arbete än är, så kan det aldrig mäta sig med känslan av frihet. Hur tacksamt det än är att ha ett arbete, så är det så skönt att kunna råda över sin tid och sitt liv, och att slippa översköljas av krav från morgon till kväll. Att slippa datorn, alla mail och alla deadlines. Det är i stort sett bara Ipad:en som får vara en del i mitt liv ibland, då jag har bredbandstäckning och vill blogga lite. Min privata telefon har jag också med mig, för den använder jag som kamera.

Något av det bästa med semestern är att få vakna utan att stressa upp ur sängen och skynda sig iväg. Att slippa ta på sig nödtorftigt strukna skjortor och andra stela kläder som är passande för en arbetsdag. Det är så skönt att kunna gå lätt, ledigt och bekvämt klädd från frukost till läggdags. Visst, ibland gör man sig väl lite fin, men inte vareviga dag. Man kan ta sig tid att mysa med fyrfotingarna en stund då frukosten delas ut, istället för att hasta igenom allt det praktiska som måste göras inför en arbetsdag. 

En annan sak som är så skön med semestern är att kunna vara utomhus om dagarna. Man får frisk luft och är rörlig. Utomhusaktiviteterna kan genomföras när omständigheterna är som bäst. Man tvingas inte sitta inne under dagarna och titta ut på solens sken, för att sedan komma hem till en regnig kväll. När man reser omkring och semestrar kan man dessutom hålla sig till de platser där vädret är som bäst.

Nåväl, nu är årets efterlängtade tid förbi, så det är bara att bita ihop och hoppas att sömnen infinner sig innan klockan ringer. Ikväll bjuder jag på en bildbomb med sommarminnen.




































lördag 8 augusti 2015

Trött på folks j-a rövspringor!!! :(

Idag var vi och fikade, och precis när jag slagit mig ner med mitt välfyllda kakfat såg jag något som fick magen att vända sig - en rövspringa. Jag tänker inte ens be om ursäkt för att jag är äckelmagad, för det är inte enkelt att behålla aptiten när man sätts inför en sådan syn :(

Tyvärr var det här bara ytterligare en gång i mängden av alla gånger som jag tvingats beskåda det som borde vara en av folks allra privataste delar av kroppen. För någon dag sedan fick jag titta på rövspringa till varmkorven och riddarspelen. Blotta vetskapen om att det också vanligen är den orenaste delen av lekamen gör att det irriterar mig vansinnigt mycket när folk inte kan dra upp sina jäkla byxor!!

Är det bara jag som äcklas av att beskåda alla dessa vidriga rövspringor som exponeras överallt i samhället?! 

Till er som springer runt och visar röven; Jag tycker att det får vara nog med denna olämpliga exponering nu!! Kolla på bilderna och säg mig om dessa syner hör ihop!!




onsdag 5 augusti 2015

Hav från morgon till kväll...

Jag tycker att det är roligt att fotografera, och funderar på att skaffa mig en bra kamera. I nuläget fotar jag med min IPhone4, och korten blir inte riktigt som jag vill. Vad man gillar för motiv är ju en smaksak, men jag vill ha skärpa i bilderna.

Gårdagen tillbringades på Sandhammarens strand, och dagen till ära var det soligt och vackert :-) Vinden var dock inte särskilt varm, och vattnet var rentav kallt. Så det blev att läsa god bok istället för att bada, och dessutom tog jag en stärkande och uppfriskande promenad längs vattnet. Jag har iallafall badat ända upp till anklarna ;-)

På kvällen åkte vi till Mälarhusen och tog en promenad på stranden, och den var definitivt ännu mera uppfriskande ;-) Mörkret föll snabbt, och det kändes ett tag som att det skulle bli svårt att hitta tillbaka till husbilen. Sanddynerna tornade upp sig med förvillande likhet i det tilltagande mörkret, men vi hittade bilen innan det blev svart ute ;)

Idag bjuder jag på några bilder från stränderna.

















tisdag 4 augusti 2015

Morgon vid havet...

En fågel sitter på kanten av den öppna takluckan och vippar med stjärtfjädrarna, medan havet stilla brusar en bit bort. Kvitter, havsljud och prat från stranden fyller luften denna soliga morgon. Hungern gör sig påmind, och jag funderar lite slött på vad vi ska äta till frukost. Det får nog bli en ganska rejäl lagad frukost med bacon och ägg. Det gäller att stå sig en stund när man har ätit, för snart ska det spenderas tid på stranden. 

Idag kunde jag ha fått sovmorgon, men vaknade ganska tidigt utan att ställa klockan. Men det var väl inte så konstigt, för gårdagen började riktigt tidigt med lång körning. Vi gjorde några stopp på vägen för att äta, köpa en sadelpad, titta på en bil och slutligen handla. Sänggåendet blev det "tidigaste" på länge. Jag somnade utan att ens läsa först.

Här finns ingen täckning för telefon eller bredband, så jag får "publicera" detta inlägg vid tillfälle. Först kändes det konstigt att vara "bortkopplad från världen". Tänk att det var inte så längesen det alltid var såhär. Man hade en hemtelefon, och mobiltelefoner och surfplattor fanns inte. Livet var behagligare då, för man förväntades inte vara ständigt anträffbar. På platser som denna har man en "ursäkt" för att slippa den moderna världens förväntningar och krav. En frizon i nutiden.

Idag bjuder jag på bilder från denna morgon inklusive en mycket yrvaken selfie, samt några bilder från gårdagen :)