söndag 19 juli 2015

Plötsligt blev jag less på att skriva...

Jag har nästan alltid haft mera lust än tid att skriva, och har försökt att sätta några ord på pränt varje dag. Men för drygt två veckor sedan tog det tvärstopp och lusten rann bort. Först var det FB som jag tappade lusten att ägna mig åt. Ibland känns sociala medier ganska sociala - som när man kan hålla kontakt med människor som man inte kan eller hinner att träffa i verkliga livet - men samtidigt är det ganska trist att konstatera att det sociala i många fall aldrig når bortom tangentbordet och skärmen. Istället för verkligt umgänge öga mot öga, och med talade ord - eller åtminstone talade samtal via telefon - är det numera ofta pekfingervalsen på en surfplatta eller telefon som gäller. Ibland är det så av förklarliga skäl, men ibland är skälen värda att fundera på. För det är inte alla som tar chansen att få talas vid där ute i verkligheten när tillfälle väl bjuds. Många ursäkter har jag hört genom åren från människor som susade förbi mitt hem utan att stanna till och säga hej.

Nyligen slumpade det sig så att min FB-app började krångla, och messenger slutade fungera. Jag har inte haft ork, lust eller tid för att lösa det problemet. Det kanske är lättfixat om jag tar tag i saken. Men eftersom jag åtminsone just nu är trött på att dutta med fingret på plattan så får Messenger stå åt sidan. Under tiden som jag är less får jag umgås med dom som finner det mödan värt att ses på riktigt. Så har min känsla varit sedan jag skrev "Vad är "Carpe Diem" för nåt?"



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar