torsdag 30 juli 2015

Det artar sig för Fjompe ;-)

Att få vatten på små ädla ökenhästhovar har inte varit populärt, men den här sommaren har ett stort framsteg skett :) Från att sky vatten som pesten på alla sätt utom i hink och vattenkar, beslöt sig Rackarhästen plötsligt för att dricka ur en vattenpöl. Det har tidigare varit otänkbart, och som om det inte vore nog så ställde han sig i pölen när han drack! Självklart blev jag lyrisk över denna lilla händelse, eftersom vatten i naturen hittills varit ett hinder för oss.
Att t ex passera en bäck var fram till i våras inte lätt. Antingen blev det ett olympiadsprång över 10 cm breda vattenstrimmor som korsade vår väg, eller så blev det envis fastfrysning som resulterade i min avsittning. Denna avsittning kunde i sin tur resultera i en flygtur hängande i tygeln, då olympiadsprånget genomfördes med mig på marken.

Så en dag blev jag less när det som alltid trilskades vid en bäck. Jag hoppade av, fäste tyglarna ordentligt på Rackarhästen så att dom inte skulle kunna häkta tag i något, sa "hej då" och gick min väg. Det dröjde inte länge förrän han kom tassande efter mig. Han kikade förstulet på mig under lugg och såg både en smula skamsen och stolt ut samtidigt. Han fick beröm för att han löst situationen och följt efter mig, och som tack fick jag belåtna frustningar tillbaka :) Rackarhästen är mycket svag för smicker och beröm ;-)

Vi har fortsatt att göra på det här viset ute i naturen. Varje gång vi har kommit till en för honom svår situation med t ex vatten, stora klafsiga leriga parter, riktigt branta och hala stigar nerför, så har han fått lösa situationen i frihet. Han har blivit allt modigare, löst allt han har ställts inför och har stolt knatat ifatt sin matte :)

Nu undrar jag om det är just friheten han har fått att lösa sina rädslor i sin egen takt, som tillsist fick honom att ställa sig i en vattenpöl och dricka. Det låter som en liten grej, men för rackarhästen var det något omöjligt.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar