söndag 28 juni 2015

Liten vilstund i "gungkuvösen"...

Idag har det varit riktigt varmt, och garanterat den svettigaste dagen att arbeta under det här året. Men när andan hoppar på är det synd att hoppa undan, så det blev en del gjort med att få staketet runt ridbanan på plats. Det jobbigaste är att få ner alla stolpar, och eftersom jag inte är stark nog att ens svinga släggan, så blev min lott att bära virke och agera allmän hjälpreda. Planen är att allt ska vara klart inom ett par veckor, och fortare än så går det inte när tiden ska tas mellan jobb och fyrfotingar.

Nu har jag slagit mig ner i min myggnätstäckta gungsäng, och förhoppningen var att få njuta av lite värmande kvällssol i horisontalläge. Men tji fick jag, för solen gick i moln och det började blåsa kallt så snart jag drog igen dragkedjan mitt framför sugpipen på de besvikna myggorna. Räddningen blev en stor och tjock filt som jag har dragit ända upp till näsan för att värma mig så gott det går. Så nu kan jag njuta en stund av fågelsången innan resten av kvällens sysslor tar vid :)


Nej, man måste inte lägga ut bilder med den perfekta makeupen på plats...

Jag läste nyligen en ung kvinnas blogginlägg om hennes tankar kring att lägga ut bilder i sin blogg, och fick en bekräftelse på det som jag redan noterat - att alltför många unga människor känner att man "måste" presentera en perfekt bild av sig själv. Att lägga ut en bild på sig själv utan makeup, och utan att håret är fixat är otänkbart för alltför många unga. Till detta kommer att bära "rätt" kläder, och att pynta till sig med allt övrigt som modet för dagen dikterar.

Tyvärr måste jag säga att jag finner det väldigt enformigt att se alla dessa foton av människor som krampaktigt kämpar för att framstå som kopior av varandra. Alla vill synas och sticka ut ur mängden, samtidigt som dom flesta är livrädda för att inte vara som alla andra.

Men hur ska man kunna särskilja något unikt bland allt det medvetet enformiga? Världen är överdoserad av selfies föreställande unga kvinnor som "förföriskt" plutar med korvformade braxläppar.  Modet styr hur deras anleten ska målas, hur håret ska stylas, vilka kläder som ska bäras och vilka fotoposer som ska intas då telefonen hissas till skyn på sin pinne.

Jag beundrar alla som vill och vågar vara sig själva. Alla som tar på sig fel färger för att dom inte gillar årets modefärg, och som trivs utan att se ut som om dom fått en smäll på käften. Alla som tar på sig det dom faktiskt gillar istället för att vara slavar under modet, och som visar världen vem dom är istället för att göra allt för att gömma sin personlighet. 

Så för att understryka att man inte måste sminka och kamma sig för att ha en plats på nätet, lägger jag härmed ut en bild av mig själv: Naturell med fetplatt hjälmfrisyr och svettig efter 11km på hästryggen i friskt tempo ;-)


lördag 27 juni 2015

När besserwisserfasoner och skvaller går för långt...

Det kommer nog alltid att finnas människor som tycker sig kunna göra andra personers arbete bättre än vad den som är anställd till att ägna sig åt arbetsuppgifterna gör. Det handlar vanligen om att den som tycker sig vara bättre lämpad anser att en kollega eller överordnad är okunnig, slarvig, ostrukturerad, lat, ägnar sig åt fel saker mm. Ibland finns det fog för sådana tankar, för i ärlighetens namn är inte alla perfekt lämpade för det jobb dom är anställda till. Det är inte heller så att alla anställs pga sin kompetens eller sin allmänna lämplighet, utan ibland ingås anställningar via genvägen "rätt kontakter" som överbryggar eventuella kunskapsglapp.

Men ibland är det tyvärr okunskap och förutfattade meningar som får vissa människor att tala illa om sina kollegor. Skitprataren tror sig veta att kollegans arbetsuppgifter är så lätta att man omöjligtvis kan misslyckas med att sköta dessa bra, och med den inställningen inleds en omfattande felsökning och smutskastning av den "odugliga" kollegan. Det reflekteras inte över vad personen faktiskt har för konkreta arbetsuppgifter, hur det går till att utföra dessa, vilka kunskaper som faktiskt krävs, och vilka förutsättningar den illa sedda kollegan har. Nej, skitprataren är så uppfylld av sin egen förträfflighet och ibland önskan att få ta över det "vanskötta" jobbet att gallan spys i blindo. Ibland inför öppen ridå, men  ibland också i lönndom till "rätt" personer, vars inflytande nyttjas för att tillskansa sig det åtråvärda jobbet. En falsk och manipulativ människa i avsaknad av såväl empati som självkritik kan lägga så mycket tid och energi på att lobba i eget syfte att det egna jobbet faktiskt blir lidande. Men på något sätt lyckas detta bli ursäktat, eftersom den allt från mediokra till usla skötseln av skitpratarens egna jobb alltid har en "god" anledning.

Så sent som igår fick jag bevittna vad som händer när en skitstövels onda gärning går överstyr. Lobbyverksamheten hade inte skett inför mina ögon, men resultatet fick alla beskåda. En person lyckades efter åratal av idog bearbetning av "rätt" personer tillsist tillskansa sig en kollegas jobb. Detta på bekostnad av kollegans anställning, så personen ifråga gick arbetslösheten till mötes. 
Nu skulle STORDÅD ske. Nu skulle allt bli perfekt skött minsann, och det skulle bli ORDNING på saker. Den nytillträdde på tjänsten kom från en annan yrkeskategori och visade sig inom ett fåtal dagar ha så stora kunskapsglapp inom relevanta områden att det skulle krävas mycket stora insatser för att få vederbörande att fungera i sin nya tjänst. Detta blev ju förstås pinsamt, för personen ifråga ville ju få visa sig på styva linan, och att bli genomskådad skulle ju skada personens rykte. Fylld av frustration valde den vars önskningar gått i uppfyllelse på ett synnerligen fult sätt att säga upp sig. Detta mindre än en månad efter att vederbörande rak i ryggen och fylld av självtillit tillträdde sin nya tjänst. 

Så vad åstadkom denna skitpratande besserwisser egentligen? Jo ett flera år långt slöseri med sin och andras tid då dagens skvaller skulle avhandlas, en kollegas arbetslöshet och en nu obemannad tjänst mitt i semestertider. Inte bra på något sätt, men så länge det finns manipulativa och självgoda människor i världen lär mönstret upprepa sig då och då. Men det är synd och skam att sådana människor vanligen får utrymme och tillåtelse att hålla på som dom gör. 

Alla som har sitt sunda förnuft i behåll bör ta det som en varning när någon lägger väldigt mycket tid på att smutskasta sina arbetskamrater. Men tyvärr sker det nog inte så ofta eftersom ruttet betéende ofta lönar sig.


måndag 22 juni 2015

Det där hur kvinnor är...

När jag imorse lyssnade på radion fick jag lära mig lite mera om hur kvinnor är. Den här gången handlade ämnet om kvinnor och skor, och hur starka känslor kvinnor har för dessa fotbeklädnader. Det var nästan lite genant att lyssna på radiopratarnas orerande om känslor som var starkare än vad folk brukar känna inför sin käraste. Själv har jag aldrig haft annat än ett ganska så sparsmakat intresse för skor. Visst tvingas även jag att köpa sådana då nöden kräver, men att inreda en garderob som en slags belyst utställning att euforiskt beskåda skulle aldrig falla mig in. Jag har några par, och det räcker.

Ett annat ämne som kommer på tapeten ibland är kvinnor och handväskor. Vissa tycker att dessa jobbiga saker att släpa på är en livsnödvändighet som gärna får göra stora hål i den personliga ekonomin. Man måste synas med rätt väska på armen, den måste följa modet och den ska se dyr ut - även om det är en fejkväska. Personligen avskyr jag handväskor, och föredrar att bära små lösa saker i fickorna.

En annan sak som sägs vara viktig för kvinnor är långa och omsorgsfullt lackade krattor till naglar. Det kvittar om naglarna begränsar levernet genom sin opraktiska belägenhet på kroppen. Dom är viktiga att skylta med, och det får gärna kosta. Att naglarna råkar vara en ganska otäck samlingsplats för baciller spelar mindre roll. Mikroorganismerna syns ju inte under den hårdlackerade ytan. Jag skulle aldrig stå ut med att ta hänsyn till färgglada barkspadars hållbarhet vad jag än gör.

Jag skulle kunna räkna upp mängder av exempel på hur det framställs att kvinnor "är". Visst stämmer exemplen många gånger, men jag känner inte igen mig alls i beskrivningarna. Så vad är jag? En hybrid? Eller är kvinnor överlag så fixerade av att plocka på sig rätt tillbehör för jämnan? Själv vill jag gärna att saker och ting ska vara lite praktiska också. Jag har heller ingenting emot att lorta ner mig lite ibland.

På bilden är jag rejält lortig efter ett av alla hästrace som jag deltog i under somrarna i Mexico :)




söndag 21 juni 2015

Så himla gött...

Äntligen värmer solen riktigt ordentligt när den tittar fram mellan molnen, och inget av människor framkallat oväsen dränker fåglarnas sång :-) Idag sitter jag i trädgårdsstolen på en tjock och mjuk dyna, med god glass och trevlig läsning. Ingen tjock tröja behövs för att hålla gåshuden borta, och ingen filt behövs i knät för att stötta värmehållningen i köldslagna ben. En svag vind får löven att rassla högt uppe bland trädkronorna, och ibland hörs någon surrande geting eller humla som förflyttar sig mellan trädgårdens färgglada blommor.

Stunder som denna kunde tiden gärna få bromsa in och gå på halvfart. Man behöver få njuta i lugn och ro ibland, som motvikt till livets alla fullspäckade dagar med tider att passa. Idag tänker jag inte ha bråttom med någonting. Hästarna ska motioneras men det behöver inte ske just i denna stund. När det väl sker är det ett rent nöje.

Nu ska jag bara sitta här i mina kortbyxor och njuta av sommaren. Tids nog är den lediga dagen slut, så det gäller att ta vara på de goda stunderna när de bjuds :-)






lördag 20 juni 2015

Midsommarbröllop i glädje, sol och regn...

Så har ännu en midsommarafton passerat, och i år var vi på bröllop :-) Kvällen innan den stora dagen forsade regnet ner och det var verkligen inte angenämt att vara utomhus. Jag våndades länge över vad jag skulle ta på mig, för finklänningen är tunn och värmer absolut ingenting. Jag har haft kortbyxor på mig någon enstaka stund i år, så mina ben är albylvita, men det är knappast ett bekymmer jämfört med att huttra av kyla från morgon till kväll ;-)

Men när vi vaknade på midsommarafton var det uppehåll, så jag trotsade kylan och gav mig av i årets tunnaste kläder. Det var mulet och kallt, men det blev inte så mycket regn tack och lov, utan endast korta och mycket lätta skurar. Senare under eftermiddagen sprack molnen upp, så kvällen blev solig och vacker :-) Bröllopet var fint, såsom bröllop brukar vara, och den lilla gästande skaran var på ett uppsluppet humör :-) Jag hade turen att få sitta vid en stor värmefläkt under middagen, så medan många satt och frös hade jag det varmt och gott vid bordet. Det bjöds på väldigt god buffémat i sådana mängder att den nog hade räckt till ett minst fem gånger större sällskap än vad vi var, så jag som råkar vara en mycket matglad person fick mitt lystmäte vid bordet ;-) Det bjöds på så många sorters tårta att jag trots min extra snasktarm tvingades ta en strimma av varje sort för att få plats i magen till att smaka på allihopa. Men självklart smakade jag på alla tårtorna ;-)

Det blev också fest och musik - dessutom bra sådan - och det tycker jag om. Det bjöds på dryck av de flesta sorter, men det var ingen som hällde i sig alkohol bortom dräglighetens gräns, utan folk var pratsamma och glada. Det är ju tyvärr ofta så att en och annan människa lider av doseringsproblem, men inte i det här sällskapet tack och lov. Vi fick bryta upp i skaplig tid på kvällen för att åka hem till djuren, men det blev en mycket bra midsommarafton :-)

Eftersom jag inte vill publicera bilder på bröllopsdeltagarna utan att fråga om lov, delar jag endast med mig av ett par bilder, varav den ena föreställer mig själv i klänning. Detta är en mycket sällsynt syn, eftersom jag normalt sett ytterst sällan bär ett sådant klädesplagg ;-)






tisdag 16 juni 2015

Lite semesterkänsla idag...

Trots att det inte är särskilt varmt idag, fick jag ändå lite semesterkänsla när jag slog mig ner vid ett bord utomhus med min lunchbricka. Är det juni så är det, och det fanns gott om platser lediga eftersom alla andra mindre tappra valde att äta inomhus. Imorse hade jag bråttom och for iväg hemifrån utan såväl tröja som jacka, men lyckligtvis låg det en liten oanvänd arbetströja som ingen velat eller kunnat ha i en kartong. Så det blev trots allt ganska behagligt att kura ihop sig i lä vid en häck mellan mig och den bullrande trafiken, och låta min kolsvarta tröja absorbera solens strålar.

Än är det några veckor kvar till semestern, men i rätt ögonblick kan känslan ändå infinna sig. Eller så kan man ju låtsas för sig själv någon gång ibland att den börjar vilken dag som helst i närtid ;)
I hästhagen känns det alltid som semester. Pållarna bryr sig inte om vilken veckodag det är, för gräset smakar lika gott alla dagar i veckan. Det enda som gör skillnad är om det är vardag eller helgdag, eftersom ridturerna blir rejälare under helgerna.

Men snart är det midsommar, och det ska bli roligt, för då är vi bjudna på bröllop :-)


måndag 15 juni 2015

Jag kan förstå att det är krig i världen...

Vad annat kan det vara när det finns människor som kompromisslöst endast ser till sig själva, och vad som gagnar egot bäst. Störande betéenden kan över tid växa sig enormt irriterande, och det är inte alla som ser någon anledning att behärska sig när retningströskeln är passerad.

Det finns tyvärr människor som finner njutning i att störa andra, precis som det finns dom som tycker att det är roligt att plåga djur. Den som finner nöje i att vara obstinat och strunta i vad andra tycker är nästan omöjlig att nå fram till. Man kan prata, men det är för döva öron. Man kan försöka väcka förståelse, men det finns ingen jordmån för ett sådant frö att gro i. Man kan försöka argumentera, men blir kallsinnigt avfärdad med dryga och föga intelligenta svar. 

Det finns många som ogenomtänkt hasplar ur sig att "det är inte ens fel att två träter". Tyvärr är det rent skitsnack, som förutsätter att alla som råkar ut för en psykopatisk, illasinnad eller allmänt korkad person är medskyldiga till det som dom utsätts för. Detta resonemang är förvisso kutym i svenska domstolar vid våldtäktsmål, men det rättfärdigar inte att våldtäktsmän ursäktas och går fria även om rättsväsendet råkar tycka så. Om det aldrig är ens fel att två träter så finns det det inte längre förövare och offer - båda är ju lika skyldiga i samma stund som konflikten uppstår.

Det är inte rätt att man ska tvingas att vara maktlös inför en annan människas hänsynslöshet. Det är inte rätt att en annan människas vanor ständigt ska göra intrång i livet på ett sätt som man inte kan värja sig för. Den som fylld av jäkelskap mellan öronen verkar dessutom vara outtröttlig. Att ha en granne som är totalt befriad ifrån allt vad hänsynslöshet heter är verkligen tröstlöst ibland. Vad annat kan det vara att leva intill en människa som drivs av att överdriva sådant som han vet stör, och som tycker att det är normalt att låta sin stereo vråla på full volym helst alla dagar i veckan. En granne som njuter av att skrämma djur och gör det så snart tillfälle bjuds. En granne som det inte går att prata med överhuvudtaget, eftersom han inte kan svenska just då man försöker. 

Om grannen hade levt i ett land där ett människoliv har försumbar betydelse hade han förmodligen drabbats av svåra problem om han envisats med att gå in för att vara störig. Eller så hade människor råkat riktigt illa ut om han hade haft möjlighet att fullt ut bejaka sitt störda sätt att vara. 
Hursomhelst, efter några år bredvid denna varelse så kan jag förstå att det är krig i världen.


lördag 13 juni 2015

Lite avslagen känsla i #Blogg100...

Nu verkar de flesta i utmaningen ha gått i mål, och kvarvarande tappra har inte många inlägg kvar att skriva. Själv kom jag in sent och har "många" dagar kvar. Det har varit roligt att se och läsa vad andra skriver om, och nu blir det förstås inte så mycket att läsa på sidan. Men jag fortsätter ändå, för jag började ju inte skriva pga bloggutmaningen, utan gick med i den för att jag skriver. Jag tillhör i vilket fall som helst inte bloggarskaran som blir läst av stora mängder människor varje dag, och jag har inte försökt att skriva för att bli populär heller. Bloggandet trallar vidare, och jag hoppas att jag har sällskap av någon enstaka person som kom med lite senare i utmaningen.

Men nu är det färdigskrivet för denna stund, för nu ska det lastas hästar och vi ska fara till skogs och njuta av en underbar sommardag :-)


fredag 12 juni 2015

Lite skönhet i sommarhagen :-)

Äntligen är det sommar, och jag hoppas att den varar ett tag nu :) Ikväll har jag tagit det lugnt och sällskapat med hästarna i hagen. Jag undrar om dom har latat sig i värmen hela dagen, för på kvällen var dom riktigt ystra och sprang omkring och busade i gräs som var väldigt högt på sina ställen.
Myggorna har plötsligt vaknat till liv i rikliga mängder, men välsprayad som jag var med fästingspray så klarade jag mig undan att bli uppäten. Det tar verkligen emot att gå in och lägga sig när det både är ljust och ljummet i luften.

Ikväll bjuder jag på en bild på rackarhästen :-)



tisdag 9 juni 2015

Klipphysterin som bullrar sönder frid och ro...

Ibland har jag ingenting emot att låta gammalmodig och bakåtsträvande, för det finns faktiskt många saker som var oslagbart bättre förr. En sådan sak var trädgårdsskötseln. Gräsmattor behövde inte se ut som golfbanor, och det bästa av allt var att det inte fanns några motorgräsklippare.
I dagens samhälle där Svensson ofta tävlar med grannen om allt, och är livrädd för att inte smälta in, är det en dödssynd att avstå från att bullra sönder allt vad fridfull tystnad heter. Fåglarnas underbara sång dränks i oljudet från traktorklippare som är så högljudda att man knappast kan plågas värre sittande vid en tungt trafikerad motorväg.

Ikväll var det den allra första riktigt varma, soliga och sköna kvällen på hela året. Jag hade sett fram emot att sätta mig i trädgården och njuta av lite lantlig frid. Men nej, tji fick jag. Kunde lika gärna ha parkerat vid motorvägen på väg hem och fällt ut en solstol. 

Omständiga människor som inte förstår att njuta av livets goda stunder kör dessutom över sitt redan korta gräs många gånger per klipptillfälle vilket gör att pinan blir utdragen och lång.

Ikväll bjuder jag på en bild av hur en gräsmatta kan se ut när man inte lider av klipphysteri.


måndag 8 juni 2015

Lite sommarkänsla ikväll...

Äntligen har jag varit ute en stund i t-shirt ikväll, och det kändes riktigt varmt i lä och söderläge mot husväggen :-) Dessutom har trädgårdens växter så sakteliga börjat komma igång med sin efterlängtade blomning. Drygt en vecka in i juni har jag fortfarande inte haft kortbyxor på mig, och benen är verkligen kritvita. Men med tanke på att sjöarna lär hålla sig iskalla i år, så kommer jag kanske att avstå från att blända folk på stränderna med min bleka lekamen ;-)

Om jag nu ska försöka att komma på något bra med denna kalla och svårt vindpinade sommar, så är det att vi hittills har sluppit att invaderas av flugor. Och eftersom vi inte sitter ute i trädgården om kvällarna så blir vi heller inte stuckna av myggor. Men med eller utan värme så har nog myggorna hittills blåst all världens väg ;-)

Ikväll bjuder jag på bilder av några nyutslagna blommor, och så är "lille" jycken med på ett hörn när han dök upp efter en rusa-runt-och-busa-runda i trädgården :-)









lördag 6 juni 2015

Fira Sverige innan det är för sent...

Nationaldagen är den där dagen av årets 365 dagar då svenska folket får lov att fira sitt land och vara patrioter utan att kallas rasister. Vi får vara stolta över vårt land, våra traditioner och vår flagga utan att angripas av alla som tycker att sådana tankar, handlingar och aktiviteter är fula och smutsiga, och förminskar andra folkslag. Tänk om det ändå vore så alla dagar om året. Tänk om de rasistrabiata som letar ondska överallt där det inte finns någon kunde slappna av lite, och låta svenskar få vara svenskar. Jag säger inte att någon nationalitet är bättre än någon annan, utan att var och en måste få ha rättigheten att identifiera sig med den nationalitet man råkar ha, utan att man för den skull anses förminska och kränka andra människor. Andra flaggor blir inte sämre och fulare för att man tycker om sin egen. Andra traditioner än svenska blir inte dåliga bara för att man som svensk råkar tycka om och värna om svenska sådana. Det är människor som ständigt ägnar sig åt att förvrida andra människors tankar, ord och handlingar till något dåligt som är det stora problemet. De som faktiskt är rasister mot sitt eget folk.

Tyvärr är det så att våra politiker har bjudit in räven på all-inclusive boende i hönshuset, och medan fullständigt odugliga Mona Sahlin och hennes sinnesförvirrade gelikar slår knut på sig själva för att ta hand om världens allra farligaste terrorister på mest välkomnande sätt, ägnar sig dessa tyvärr inte åt att tänka på hur Sverige ska visas tacksamhet för sin blinda och naiva godhet. Det funderas inte på hur Sverige ska återgäldas för att massmördare får ha landet som fristad. Det tänks inte ut någon slags monetär återbetalningsplan för att Sverige på skattebetalarnas bekostnad ordnar förtur till bostad, arbeten, medicinsk- och psykiatrisk hjälp åt återvändande blodbesudlade mördare. Snarare är det väl så att mycket vill ha mer - varför nöja sig med en gräddfil i samhället när man kan tillskansa sig hela landet?

Med tanke på hur sanslöst idiotiskt svenska politiker hanterar mordturismen och återetableringen av världens grymmaste mördare i samhället, så undrar jag när Mona Sahlin och hennes gelikar slutligen har låtit räven göra tabberas i hönshuset?

Alla stackare som redan har flytt IS för att rädda sina liv, får packa kappsäcken en gång till. Men när det är dags, så kommer även svenska folket att behöva ansluta sig till flyktingströmmen. Svenska politiker är jordens absolut oslagbart naivaste, och vägrar förstå vad det är för kallhamrade monster som dom planterar in i vårt samhälle. Men när konsekvenserna av politikernas naivitet uppdagar sig, hoppas jag att dom inte ser till att rädda sig själva först, utan att Mona & gänget står kvar med terapibokningsblocket i händerna medan IS slipar knivarna - på svensk mark.






torsdag 4 juni 2015

Att blogga med segt bredband...

Ikväll tänker jag för tusende gången att jag inte har lust att blogga alls. Inte för att det saknas ämnen att skriva om, utan för att tekniken motarbetar skrivandet. Att bo i "radioskugga" med ett segt mobilt bredband kan tära hårt på tålamodet ibland. Man skulle kunna tro att det i Sverige år 2015 är lätt att samspråka med världen via internet oavsett vart man befinner sig i landet, men så är det inte. Operatörerna lockar med snabba uppkopplingar till höga priser, men trots att jag kostar på mig att betala dyrt är uppkopplingen rent ut sagt skräp. Det borde vara olagligt att ta så fett betalt för en tjänst som det saknas förmåga att leverera. Såväl stöld som vilseledande marknadsföring strider mot lagen, men det bekymrar inte bredbandsoperatörerna.

När orden kommer till mig vill jag snabbt kunna skriva ner dom, men alltför ofta går uppkopplingen långsammare än ett gammalt ringmodem. Det enda som saknas är det skrikande ljudet vid uppkoppling. Det kan också ofta vara så att jag har ytterst begränsad tid till att skriva, och att då behöva sitta och vänta på att något ska hända på skärmen kan få mig på dåligt humör. Att skriva är i sig en rolig syssla, men det roliga förstörs när det går så segt. Om jag hade vetat om bloggutmaningen i tid och startat samtidigt med dom flesta andra så skulle jag nästan vara klar nu. Men jag har många inlägg kvar att skriva, och efter långa och fullspäckade dagar är inte tålamodet med ett bredband som inte är värt namnet ens befintligt... 




Man får vara glad för det lilla...

Vart i hela fridens namn har sommaren tagit vägen egentligen?! Hoppas verkligen att den hittar till detta land till semestern åtminstone. Några bad lär det dock inte bli i vilket fall som helst, för vattnet kommer inte hinna bli varmt nog för en alldeles äkta badkruka.

Frågan är om blommorna i trädgården hinner vissna innan knopparna slår ut. Än så länge är det tulpanerna som har styrkan att trotsa hårda vindar och iskallt regn, men de flesta har blommat ut nu. Rosorna är så sena att jag undrar om jag ens får se några knoppar före augusti :( En pion i gynnsamt läge har några utslagna blommor vars vackra färg jag tyvärr inte kan dela med mig av just nu pga mitt sega bredband. 

Men men, man får vara glad för det lilla, så jag bjuder på några färgklickar som står till buds :)





tisdag 2 juni 2015

Folk som kör som sniglar...

Att köra för fort är såväl illa sett som ibland kostsamt för vissa människor. Fartsyndare ska straffas för sina överträdelser i trafiken, oavsett hur liten eller stor förséelsen är. Men varför får inte de som kör för sakta böter?

Vad finns det för anledning att stoppa upp trafiken och skapa köer, samt i värsta fall driva fram riskabla omkörningar då tålamod brister, när det är fri sikt, bra ljusförhållanden och torr vägbana? Det verkar som att folk som blockerar trafiken medan dom med förnumstig alternativt skrämd min klamrar sig fast över ratten antingen tycker att dom är duktiga på något sätt, eller att dom fruktar att bilen ska explodera om hasthetsmätaren närmar sig den tillåtna begränsningen. Det verkar dock vara lika hedervärt med snigelkörning som med morgonpigghet. 

Personligen anser jag att den som känner rädsla inför framförande av sitt fordon så till den grad att gaspedalen vidrörs lika motvilligt som en bar fot vidrör en het lavasten, ska avstå från att köra. Överlåt den sysslan till de som vågar hålla rätt hastighet och därmed bidrar till att hålla trafiken flytande!

Medan jag ändå ondgör mig vill jag också säga att de som inte klarar av en så enkel sak som att använda sin blinkers, bör också avstå från bilkörning. Hur svårt kan det vara att låta sina medtrafikanter få veta planerad färdriktning? Handlar det om tröghet eller bristande hänsyn och samarbetsvilja?


måndag 1 juni 2015

Nu vill jag vara vaken dygnet runt...

Tänk så skönt det vore att kunna klara sig utan sömn nu när kvällarna äntligen är långa och ljusa. Om det är någon gång man lika gärna kan sova bort mera tid, så är det under den mörka och kalla vintern. När den har tagit slut vill jag få ut så mycket som möjligt av den ljusa tiden.

Sent på kvällarna blåser det oftast inte lika mycket, och då är det trevligare att ge sig ut och rida. Trevligare att vara ute överhuvudtaget. Fåglarna verkar sjunga allt högre ju senare kvällen blir, och blommorna doftar allt starkare. Just nu är det syrénerna som doftar allra starkast.

Men det bästa av allt är friden och lugnet som råder. Dom flesta sover, vilket innebär att natten är näst intill befriad från störande ljud. Den är underbart tyst bortsett från naturens egna små rogivande ljud. Knappt ingen trafik finns det som väsnas, och det vansinneskörs sällan i kurvorna på små vägar med dålig sikt. Gräsklippare av alla de sorter har slutat att bullra, och inga gälla skrik hörs från plaskpölar i folks trädgårdar. När barn får vatten på huden skickas vanligen en signal direkt till lungor och stämband, och vältränade sådana kan vråla i de mest skärande toner i timtal. Man slipper höra folk tjattra i sin extra kroppsdel - mobiltelefonen - med röster vars volym hade kunnat bära orden till sin mottagare utan telefonens hjälp. Man slipper höra grannens stereo vråla ut sin tunna och usla ljudkvalité med så mycket bas och diskant som skriklådan förmår.

Kanske tänker någon efter att ha läst såhär långt att jag verkar vara lättstörd beträffande ljud. Då kan jag bekräfta att det stämmer. Jag avskyr att höra oväsen. Musik är njutbar när jag själv väljer vad jag vill lyssna på, när och hur länge jag vill lyssna, samt när ljudkvalitén är bra. Gälla skrik och vrål - oavsett viljen strupe de komner ifrån - är inget annat än tortyr att lyssna på. Dånande trafik är stressande att höra.

Natten är den bästa tiden att njuta av lugn och ro, och när den dessutom är ljus önskar jag att jag kunde slippa att sova bort den...