måndag 4 maj 2015

Religionsfanatiker - en av mänsklighetens stora plågor...

Tänk om det ändå vore tillräckligt att vara salig i sin egen tro. För många är det så, men en besvärande och förstörande del av mänskligheten vill dra sin tro en bit längre. Fanatiker kan inte känna sig nöjda så länge världen befolkas av människor med en annan inställning till livet än deras egen. Gemensamt för de flesta fanatiker - oavsett sort och nationalitet - är att deras hjärnor har hakat upp sig på ämnet religion.

Religion i sunda doser utövad av människor med sunda huvuden kan vara något mycket bra. Men då handlar det om när religionen ger människor hopp om ett liv bortom det förgängliga, och värderingar som underlättar människors interaktion med varandra. Värderingar som främjar medmänsklighet och fredlighet. Tyvärr är det dock så att de som blir alltför uppfyllda av egenupplevd godhet tyvärr börjar leta fel hos sina medmänniskor. De som inte håller sig till rättesnöret måste på något sätt fostras in i fållan, och det är här som godheten omvandlas till inskränkthet, intolerans och exkluderande. I sämsta fall kan godhetskänslan växa sig så pompöst stor, att de som inte är lika goda inte längre förtjänar att leva.  

Fanatiker verkar uppleva sig tillhöra godhetens grädda, och lägger in sina egna mycket starka personliga idéer och värderingar i det som religionen förespråkar. Alla fanatiker vet allt om vad som står i deras heliga skrifter - avsett om dom kan läsa eller inte, och oavsett om de läskunniga ens har läst allt. Det plockas russin ur kakan, och ord som nedtecknades under en sedan mycket länge svunnen tid appliceras på en fullständigt annorlunda nutid.

Ibland tror jag att det finns ett inbyggt och nedärvt behov i en stor del av mänskligheten av att förtrycka och döda. I sin mildaste form stillas behovet genom mobbning och kränkande särbehandling. Man kan t ex motarbeta att kvinnor ska få vara präster, samkönade äktenskap och att samkönade par får bli föräldrar. Man kan vältra sig i sin egen godhet, sätta sig till doms över andra och göra vad man kan för att vissa medmänniskor inte ska få leva det liv som dom vill och vara lyckliga.

I sämsta fall kan kan fanatiker inte leva med vetskapen om att det finns människor som lever efter andra övertygelser än deras egen. Hädare måste dö, och människor massmördas lika obekymrat som man slår ihjäl en fluga på väggen. Metoderna kan vara hur grymma och brutala som helst - fantasin känner inga gränser - och att skära av huvuden och knuffa hädare från hustak är plötslig något rättfärdigt och gott.

Kanske funderar du som har läst såhär långt på vad det är för religion jag skriver om egentligen. Då kan jag berätta att jag skriver om all religionsutövning som slår fel och missbrukas. I nutidens Sverige lever många med rädsla för vad IS-massmördarna ska ställa till med både i världen och i vårt samhälle. Med all rätt anser jag, eftersom det handlar som sinnessjuka terrorister utan minsta hämning i sina kroppar. För den som flytt till Sverige för att rädda sitt liv känns nog inte hotet så särskilt abstrakt. Fanatiker som anser sig ha rätt att döda för att tjäna en religion finns idag ibland oss här i lilla Sverige.

Men det finns också fanatiker som "bara" vill förstöra vardagen för vissa av sina medmänniskor. Fanatiker som i religionens namn verkar för att inskränka människors liv. Man har t ex i Sverige i modern tid kunnat läsa i tidningen om vem som inte kommer att få komma till himlen. En fåfäng, blonderad fanatiker går i spetsen för sitt samfund och deklarerar med ett överslätande men belåtet léende vem som kommer att vara välkommen till pärleporten. Nu är det ju lyckligtvis inte så att denne fördömande man kommer att stå och klippa biljetter i porten, men hans offentliga uttalande i sammanslutning med sina gelikar är ett exempel på vilka ålderdomliga krafter som försöker att få grogrund även i det lilla "toleranta" Sverige.

Personligen tycker jag att folk ska nöja sig med att vara saliga i sin egen tro, och göra vad dom kan för att bidra till ett fredligt och tolerant samhälle. Jag bryr mig inte om vilken religion var och en bekänner sig till, men som världen ser ut tror jag knappast att ateister är mindre goda än de allra mest djupt troende man kan hitta.





2 kommentarer:

  1. Det fanns en period i mitt liv när jag ville slå alla troende i huvudet med min ateism. Jag kunde inte förstå hur man kunde vara så uppe i det blå. Nu tror jag mer på att låta var och en ha sin tro i fred.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja i grund i botten har ju var och en rätt till sin tro, oavsett vilken. Jag tycker inte om att vissa känner sig tvungna att tvinga på andra sin tro. Folk som springer runt och knackar dörr och envist predikar sina övertygelser för motvilliga öron bör undvika att besöka mig, för jag uppskattar inte deras ansträngningar att öppna mina ögon för deras domedagsprofetior.

      Radera