söndag 3 maj 2015

När livet är som allra bäst...

Det finns inget som är så härligt som att vara ute och rida en riktigt fin dag :-) Idag hade vi verkligen turen på vår sida. Hästarna var glada, och Lilliman var extra glad. Utsikten var fullkomligt hänförande, solen strålade, vattnet glittrade och fåglarna kvittrade.

Så fort vi lastat av hästarna och börjat packa ur utrustningen, upptäckte jag att rackarhästens träns hade blivit kvar hemma. Hoppsan, jag som hängde fram det så prydligt för att det inte skulle bli glömt. Som tur var fanns det med tyglar i bagaget, så det var bara att knäppa fast dom i grimman. Jag funderade lite på hur det skulle bli att rida i grimma, och på nya vägar med nya utmaningar, men det gick hur bra som helst :-) Rackarhästen trivdes finfint och skötte sig jättebra hela tiden, så fortsättningsvis kommer jag att rida bettlöst. Den som tror att arabhästar är nervöst lagda känner inte min bästis. Han må vara världens nyfiknaste häst, och därtill väldigt egensinnig - på ett positivt sätt - men nerverna har han under kontroll och hovarna likaså. Han är säker på foten och tar sig fram med eller utan stigar. Idag var det bitvis halt och lerigt sedan Valborg nästan dränktes av regn, och dessutom kuperat. Men han gnetade sig som vanligt envist fram över stock och sten. Vatten är fortfarande inte av intresse att väta hovarna i, så jag får helt enkelt följa med i de luftiga sprången över små smala bäckar ;-)

Idag hittade vi en rastplats som hade det vackraste läge man kan tänka sig, med en otrolig utsikt över Vättern :-) Vi hade turen att komma dit när ingen annan var där, och kunde njuta helt ostörda. Efter en stund stannade det en välfylld bil, och vi lämnade den lilla platsen när det blev en smula trångt bland nykomna livsnjutare. Någon minut senare stannade ytterligare ett antal bilar med folk, så om vi hade kommit senare hade vi nog inte fått plats att rida in på rastplatsen. 

Idag har jag blivit en gnutta solbränd, ätit ostkaka och ballerinakex med kaffe ute i friska luften, fått mitt lystmäte av naturens skönhet, och känt frid och ro i sadeln på den bästa och mest äkta vän man kan önska sig. Det är livet när det är som allra bäst :-)










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar