tisdag 26 maj 2015

Från klotögd och blekfet till mager med braxläppar...

Skönhetsidealen har sannerligen förändrats genom åren. Som barn brukade jag förundras när jag tittade på gamla porträttmålningar av kungligheter och adelsfolk. Kläderna tyckte jag var väldigt vackra, men ögonen hade jag det lite svårt att förstå mig på. Varför var dom stora som klot? Såg folk ut så för några hundra år sedan, eller var människorna sjukdomsdrabbade på något sätt vid tillfället för sin avbildning? Kunde det bero på någon brist i maten? Kanske struma? Eller var klotformade ögon något eftersträvansvärt på den tiden, så till den grad att konstnärerna lät "bättra på" utséendet vid avmålandet av sina kunder? För i så fall handlade det ju bara om "fusk" via pensel, istället för fusk med fotografier.

Jag hade också lite svårt att förstå varför personerna på målningarna var så vitbleka och feta. Nog för att jag själv är lagd åt det bleka hållet, men vit...? Hur kunde man bli det? Och varför var alla så fylliga? Var det inte dåligt med mat på den tiden det begav sig? Jag funderade också på mitt barnsliga vis på hur man kunde ha så mycket lockigt hår att det räckte till de enorma och vanligen gråvita uppsättningar som det fina folket hade på tavlorna. När jag blev något äldre och förstod att det var peruker jag beskådade, funderade jag mera på hur mycket ohyra som kunde tänkas leva i högönsklig välmåga i dessa hårarrangemang, som borde ha utgjort utmärkta boplatser för allt möjligt smått och gott.

Idag är idealen annorlunda. Visst anses det av många vara vackert att ha stora ögon, men det är ingen som försöker att irritera sina ögon till att se köttiga och uppsvullna ut på något sätt. Ingen manipulerar sina bilder för att få ståta med ett par rejäla kulögon. Nej nu är det läpparna som har intagit kulögonens betydelsefulla plats som skönhetstillgång att visa upp. Ju tjockare, svullnare och mera korvformade desto bättre. Bland det vackraste man som kvinna kan visa upp idag, är ett léende värdigt en hungrig Brax. Bland det intressantaste man kan visa upp av sig själv idag, är ett porträtt taget ur den klassiska "selfievinkeln" med plutande braxmun. Varje gång jag ser sådana bilder kommer jag att tänka på när jag som liten hjälpte till att mata akvariefiskar, och de små fiskmunnarna ivrig snappade mot vattenytan, medan jag med fingertopparna strödde ut en nypa av små illaluktande spån att äta.
Inte ska man vara vitblek heller. Som tur är har kanske den värsta solariehetsen klingat av lite, men det anses i regel att man ser fräsch ut om man är solbränd. För den som inte vill riskera hudens hälsa finns många hjälpmedel att ta till för att slippa se ut som forna tiders ideal - att vara mjölvit. Allt från "spraymålning" av hela kroppen, till krämer och smink.

Sist men inte minst verkar det i dagens samhälle vara lika högt värderat att ha en mager kropp, som det i forna tider var fint att ha en fyllig kropp. De kroppar som i modern tid avbildas som skönhetsideal är sådana som traskar omkring på en catwalk klädda i specialsydda kläder. Det är ju inte så många kvinnor som av naturen är väldigt långa, samtidigt som dom är så smala att dom kan gömma sig bakom ett sugrör. Det är dessa ideal som har fått många kvinnor i modern tid att självsvälta sig eller att stoppa fingrarna i halsen efter måltider. Tänk vilka ytterligheter - från att proppa i sig bakverk för att bli fyllig så att det syns att man inte måste anstränga sig och att man har råd att äta mycket, till att ständigt räkna kalorier så att det inte slutar att skramla i benknotorna...

Jag undrar vad framtidens människor kommer att tycka om nutidens skönhetsideal...


På bilden syns Madame de Pompadour - en sinnebild av skönhet en gång i tiden.



7 kommentarer:

  1. Det fuskades mycket med penseln då det begav sig. Jag tycker oxå att det är märkligt att alla hade samma perfekta ovalform till ansikte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det fuskades nog hela tiden enligt beställarens önskemål. Att fuska med bilder verkar vara något av det första som mänskligheten lärde sig ;-)

      Radera
  2. Mycket träffsäkert, inte minst liknelsen om braxen... ;-) Man kan ju fundera på varför något som är mer eller mindre ouppnåeligt på naturlig väg alltid anses som idealet....det är ganska skrattretande egentligen, när man börjar fundera på de olika extremer som genom tiderna har ansetts som det ypperliga i skönhet. Trådsmal midja parat med andra synnerligen framträdande attribut, kulögon som liknar de på en utsvulten tax eller de omnämnda fiskläpparna - allt är sådant som naturen egentligen inte ansett vara det naturliga för oss. För mig är en naturlig skönhet alltid oslagbar, och blir inte sämre med åren utan snarare tvärtom. Det är märkligt vad människosläktet kan tänka ut...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är sannerligen märkligt vad människosläktet kan tänka ut. Tänk så enkelt det skulle vara för alla om det naturliga kunde vara det mest eftertraktade idealet.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  3. Så underhållande du skriver *ler* jo men visst, visst ändras skönhetsidealen.
    Jag kommer ihåg på min mammas ungdomstid, då var det fint att ha snygga ben, inte sjuttan tittar någon karl efter mina snygga ben? Just.
    Människor har alltid fuskat sig till en bättre skönhet. Titta bara på de gamla egyptiernas målningar också.
    Själv så tycker jag det naturliga är bäst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gerd :-) Ja att ha snygga ben har också kommit en bit in i skymundan. Nuförtiden har fokus hamnat en bit under axelhöjd istället ;-)

      Radera