torsdag 7 maj 2015

Ensamkommande vuxenbarn - Är man barn eller inte beroende på nationalitet?

Ännu en gång sticker jag huvudet i getingboet, och den här gången är ämnet "ensamkommande flyktingbarn". Mina ord kommer i sedvanlig ordning att reta upp en och annan godhetsknarkare, men det måste vara tillåtet att ifrågasätta hur skäggiga män som helt uppenbart har passerat koltåldern för MYCKET länge sedan plötsligt blir barn på nytt igen vid ankomst till Sverige. Det måste också vara tillåtet att ifrågasätta att migrationen av barn, och alla som som kallar sig barn får kosta precis hur mycket som helst.
Observera nu ni som känner att adrenalinet börjar utsöndras att jag inte är emot flyktingmottagande som sådant, men det måste finnas regler som efterlevs för hela processen.

Jag har alltid trott att man är barn tills man blir tonåring, och att man blir (räknas som) vuxen när man fyller 18 år. De senaste åren har jag börjat undra om olika åldersgränser gäller för olika nationaliteter? Eller definieras barnaåldern av huruvida man vill eller kan visa papper på hur gammal man är?

Något måste vara heltokigt när man vuxen och skäggig kan dyka upp i Sverige och bara säga hur gammal man "är" för att få klassas som barn, och därmed bli försörjd till en för samhället oerhört stor kostnad. Stora företag har gjort en industri av att bli vuxenbarnhem, och detta naturligtvis på skattebetalarnas bekostnad. Vuxenbarnhemmen klår snart bankerna i att kunna uppvisa en närmast grotesk lönsamhet. När kommunerna ska betala för boende och omhändertagande finns det ju tyvärr absolut inte en mikroskopisk antydan till gräns för vad det får kosta. Medan våra gamla som har betalat skatt under hela sitt arbetsliv missunnas en värdig och dräglig sista tid, kan kommuner betala upp till nästan 70.000 kronor för en enrumslägenhet åt ensamkommande.

Jaja, visst kommer det även barn som är barn, men hur stor procent av den totala andelen av män utgör dom egentligen? Är dom färre eller fler än flickorna som kostas på en resa hit? 
Det borde vara en självklarhet att göra en riktig åldersbedömning av alla såväl uppenbart vuxna, som tveksamt vuxna män som kommer hit och säger att dom är barn. Så varför görs det så sällan? Är det för svårt? Är det för dyrt? Det sistnämnda kan jag inte tänka mig, eftersom mottagandet i övrigt får kosta precis hur mycket som helst. 

Jag anser att Sverige ska ta emot de flyktingar som är äkta flyktingar, dvs de som flyr för sina liv. Mottagandet ska ske på rätt premisser och i hanterbar kvantitet. Man ska inte kunna komma hit och ljuga sig till permanent uppehållstillstånd och försörjning. Den som ljuger om sin ålder och sin identitet kan mycket väl ljuga om sitt skyddsbehov också. Det är inte på lögnare som skattebetalarnas surt förvärvade och månatligen konfiskerade pengar ska kastas i sjön. 

Dessutom måste det finnas rim och reson i hur mycket migrationen får kosta. Jag vet att det finns godhetsknarkare som kommer tycka att jag är en förfärlig rasist (trots att de flesta inte ens vet vad detta söndermissbrukade ord betyder) för att jag anser att det är SJUKT att kommuner betalar tiotusentals kronor i månaden för enrumslägenheter åt de som dyker upp och kallar sig barn. Men det är SJUKT. Pengarna kunde användas minst tusen gånger bättre. Jag hoppas att alla godhetsknarkare som genomför, vidmakthåller och stöttar detta groteska slöseri med skattemedlen kommer att få smaka på att bli utan det sociala skyddsnätet när det behövs som bäst. Fast det kommer vi alla att bli i sinom tid om slöseriet med skattemedlen fortsätter på det här sättet.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar