måndag 25 maj 2015

Den som väntar på nåt gott...

...väntar alltid för länge. I just det här fallet så har jag väntat läääänge på min ridbana. Det har blivit ett litet framåtskridande då och då, eftersom det är mycket som såväl ska hinnas med som finansieras här i livet, men idag tog vi ett stort steg framåt igen. Dessutom helt oplanerat just för den här dagen.

Leveransen av underlaget skulle inte ske förrän någon gång i nästa vecka, och vi skulle förvarnas en dag innan för att få tid på oss att lägga ut markduken innan lastbilarnas ankomst.
Men på söndagsmorgonen fick vi ett telefonsamtal om att materialet ska levereras på måndag morgon, och det blev lite lätt panikartat att hinna få ut och fixera duken på marken. Rullarna var visserligen väldigt otympliga, men det var den bedrövliga blåsten som försvårade hela arbetet. Den slet och rev i duken så till den milda grad att humöret var på kokpunkten ett tag. Lösningen blev att lägga mängder av stubbar av nedtagna äppelträd längs kanterna, och det var knappt att ens den åtgärden var tillräcklig. Vi fick hemkört ett av arton lastbilslass med material för att lägga ut i högar på de fladdrande seglen. Det funkade bra, men milde tid så slitsamt att få ut högarna över hela ytan... Ikväll var vi och hämtade hjullastaren som vi hyr för att slippa slita ihjäl oss när materialet ska fördelas ut över ytan, och imorgon kör vi vidare.

Än har vi inte kunnat lägga ut all duk, för "stubbegubben" dök på sedvanligt hantverkarvis inte upp i veckan såsom utlovat för att fräsa bort de sista stubbarna i ytterkanterna av banan. Dessutom ligger en stor rishög i vägen i änden av långsidan. Men efter dagens slit känns resten som en baggis... ;-)
Nu känns det verkligen att ridbanan är på gång :-)

Någon bild blir det inte nu, för tekniken strular så till den milda grad att jag är glad att jag kunnat få iväg inlägget överhuvudtaget...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar