torsdag 30 april 2015

Valborgsmässoafton - ett frosseri i hänsynslöshet...

Så är det dags igen för en av de dagar då folk går man ur huse och frossar i hänsynslöshet. Valborgsmässoafton såsom t ex nyårsafton skulle kunna vara en trevlig kväll för alla, men för många är den en pina. Hänsynslösheten i form av fyrverkerier och smällare låter sig heller inte begränsas till en stund av den aktuella kvällen, utan det finns platser där det börjar smälla en vecka i förväg, och fortsätter någon dag efteråt.

Förutom det faktum att det är otrevligt att vid oförutsedda tider bli väckt av något som låter som rena rama kriget, så finns det många djur som mår fruktansvärt dåligt av att bli så skrämda som de blir. Många är de hundägare som måste finna lösningar för att deras kära vänner ska ta sig genom tiden av smällande utan att må alltför dåligt. Det medicineras, åks bort, och vissa hundar får flytta in på pensionat tills lugnet har lagt sig - men alla har inte möjlighet eller råd att lämna bort sina vänner.
Det finns hundar som inte vill gå ut och kissa under en veckas tid runt de stora aftnarna. Hundar som darrande av rädsla får tvingas ut för att tömma blåsan. Då man tar upp ämnet kan man få många argsinta reaktioner från alla som tycker att det är viktigt att bränna upp matkassan på en kväll. Inte ska man väl behöva bry sig om hur hundar mår?! Det är väl var och ens rättighet att fyra av smällare så ofta man vill - oavsett om det är lagligt eller inte. Det enda som brukar omvända den hänsynslöse är införskaffandet av en hund som visar sig vara rädd för fyrverkeriljud. Då sällar sig djurplågaren snabbt till djurvännernas skara.

Många hästar och deras ägare har det också väldigt jobbigt under hänsynslöshetsaftnarna. Hästar är stora och starka djur, och när dom får panik kan det gå riktigt illa med stora skador som följd.
Dom kan skena genom staket, springa omkull, och springa ut på vägar. Konsekvenserna kan bli fruktansvärda. Jag tror att många har läst om hästen Helge som flydde i panik pga nyårsraketer och aldrig kom tillbaka. Han hittades drunknad i slutet av mars. Människors nöje kostade honom livet. Som djurägare blir man fullständigt och hjärtskärande förtvivlad när ens djur råkar illa ut. Om det beror på en olycka är det illa nog, men när det är mänskligt förvållat pga av själviskhet och hänsynslöshet blir man så heligt förbannad, att man knappt vet vad man ska göra av sin vrede. Hur många kan med handen på hjärtat säga att det är helt okey att genom sina handlingar vålla ett djurs död? Jovisst, det finns väl jägare som tycker att det är helt normalt, rentav vardagsmat, men nu frågar jag inte vad dom tycker om att sätta en kula i vartenda vackert djur som råkar dyka upp i skogen.

En annan sak som fyrverkerierna orsakar är bränder. Vår tomhövdade granne har inte en tanke på att han fyrar av sina pjäser mot ett stall, och att det i ett sådant finns såväl levande djur som brännbart material. Vi kan aldrig någonsin åka hemifrån under hänsynslöshetsaftnarna, för risken att komma hem till en rykande ruin men lukten av bränt kött finns alltid närvarande då andra bara tycker sig ha roligt. Det finns många djurstallar i detta land, och förutom dessa finns det många andra byggnader som riskerar att fatta eld pga att ingen kan med exakthet styra en rakets bana.

Det kanske mest smaklösa med hänsynslöshetsaftnarna är det faktum att många av de som fyrar av raketer och smällare är berusade. Fylla hör ihop med fest, och många äro de som borde hålla sig på långt avstånd från tändsticksasken istället för att tända på stubiner. Fulla människor är omdömeslösa, och detta obestridliga faktum bevisas av dom ens kan tänka sig att fyra av raketer med hjärnan helt eller delvis frånkopplad. Likväl som fulla människor inte hör hemma bakom ratten, så hör de inte ihop med raketer.

Vän av ordning undrar säkert om jag inte tycker synd om alla som skjuter fingrarna eller hela händer av sig varje år. Svaret är NEJ. Det är nämligen självförvållat. Djuren kan inte välja om dom vill bli plågade eller inte. Dom har ingen röst och kan inte säga nej. Deras ägare kan göra allt som står i deras makt för att lindra deras lidande, men har ingenting att sätta mot som kan hindra att dom utsätts för lidande. För det är tyvärr en del av världssamvetet Sveriges kultur att människor ska få unna sig att vara djurplågare några dagar om året.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar