fredag 10 april 2015

Har jag missförstått syftet med #Blogg100? nr 20.

I ett tidigare inlägg med rubriken "Det svåra för mig med #Blogg100..." skrev jag om mina tveksamheter angående mitt deltagande. Jag hade nämligen insett att utmaningen av olika skäl inte hade den positiva inverkan på mitt skrivande som jag hade hoppats. Mina för mig helt nya tankar kring vad jag ville publicera hämmade mitt skrivande, och jag funderade på om mina ibland riktigt skarpa inlägg passar in bland en massa "snälla" inlägg. Jag är som sagt ingen "mellanmjölksmänniska", och har ingen avsikt att bli det heller.

Några fina och stöttande ord från ett par gruppmedlemmar, såsom t ex citat:
 "Jag tycker det är spännande att läsa alla sorters blogginlägg, både snälla och såna som "passar in" och såna som utmanar och provocerar en tankegång. Vi är alla olika och olikheter berikar alltid"  hjälpte mig i min beslutsprocess, och fick mig på banan igen. Jag tackar för dom orden.

Jag tillät mig själv att låta mitt dygn vara slut när jag släcker för att somna, och kunde därmed hålla mina "deadlines". Jag tillät mig att tro att utmaningen är personlig, och att man "får" skriva om vad man vill. När jag blev "fri" igen i mina tankar släppte skrivspärren, och skrivandet började kännas som förut. Dvs, som innan utmaningen, då jag skrev för mitt eget nöjes skull, och inte för att behaga andra.

Nu har jag dock återigen fått anledning att ta mig en funderare kring mitt deltagande. Jag som helt ärligt trodde att en av anledningarna till att delta i utmaningen var att komma igång och skriva regelbundet, har fått upptäcka att jag har missat ett syfte. Nämligen, att kritisera hur andra uttrycker sig i skrift, och avgöra huruvida det andra skriver är "läsvärt" och begripligt eller inte. Om det som står skrivet rentav kan anses "knepigt" och "rörigt".

Jag gör inga anspråk på att vara en fantastisk skribent, men att det finns enstaka individer i gruppen som tycker sig vara så duktiga på att uttrycka sig och skriva "rätt" saker, att dom måste upplysa mig om att det jag skriver inte är läsvärt mm finner jag lite oväntat. Jag är inte med i den här utmaningen för att få bekräftelse på om det jag skriver är läsvärt, eller om jag uttrycker mig knepigt och rörigt. Jag kommer heller aldrig att skriva något dåligt om något som någon annan gruppmedlem skriver, eftersom det inte är min sak att sätta mig till doms över andras skrivande.
Oavsett hur illa någon tycker om hur eller vad jag skriver kommer jag inte ändra på något. Mitt syfte med mitt skrivande bör inte antas vara att få kommentarer, för med eller utan sådana kommer jag att skriva exakt precis vad jag vill iallafall. Det paradoxala är dock att det minst "läsvärda" jag har skrivit samtidigt råkar vara det mest lästa jag har skrivit.

Så eftersom jag blankvägrar att anpassa mitt skrivande för att behaga de individer som är duktiga och skriver om rätt saker, är frågan för mig att ta ställning till; Är #Blogg100 egentligen något för mig?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar