lördag 18 april 2015

Guden och Gudinnan som blev en rättstvist om rasism.

Tänk så olika vi människor reagerar på saker. Att skönhet ligger i betraktarens öga är för många ett vedertaget talesätt. Samma sak kan även gälla budskap vi utläser ur saker vi ser i vår omvärld.

När jag såg bilden av den stolte bagaren Yannick Tavolaros omtvistade kakor flög en mängd tankar snabbt genom hjärnan. Den första var "Vilka snuskiga kakor!!". Jag får nog tyvärr bekänna mig vara aningen pryd, och tanken på att mumsa i mig vällustigt framställda könsorgan tillverkade av choklad landade inte in särskilt väl i mitt sinne. Nästa tanke var "Det är ju konstverk han har bakat. Ska man äta upp sådana?" Plötsligt såg jag något vackert i kakorna. Om jag bara kunde låta bli att se mig blind på enskilda små delar av dom, så var de dessutom på något sätt sensuella. Min tredje tanke var att "Bagaren måste ha skapat kakorna som en hyllning till mörkhyade människor. Varför skulle han annars ha döpt dom till "Gud" och "Gudinna"?

När jag läste artikeln på nyhederne.tv2.dk om kakorna som i femton år bakats, sålts samt visats i skyltfönstret på konditori "La Belle Epoque" i den sydfranska byn Grasse, fick jag veta att kakorna hade uppmärksammats av antirasistgruppen CRAN och lett till en rättstvist. Någon som såg kakorna hade tänkt helt andra tankar än vad jag tänkte, och den personen såg varken snusk, konst, sensualism eller någon hyllning i kakorna, utan endast ful och smutsig rasism. 

Borde jag också ha sett rasism i kakorna? De framställer ju mörkhyade människor utan kläder. Dessutom med könsorgan som man inte kan se förbi eller missa. Vad nu könsorgan kan ha med rasism att göra.

Det här låter kanske konstigt, men jag tänkte inte ens på vilken färg kakorna hade. Förutom att choklad oftast är brun, så är brun hudfärg för mig lika naturlig som att vi måste andas för att leva. Personligen tycker jag att mörk hy är vacker, och har ofta önskat att jag inte vore den blekfis jag är. De vackraste människor jag någonsin har sett är riktigt mörkhyade. När jag ser människor med olika hudfärg, hårfärg och andra yttre egenskaper ser jag bara människor rätt och slätt. Vi är alla tillverkade av kött, ben och blod, men råkar ha olika färger på fodralet.

Det kommer säkert att finnas människor som anser mig vara naiv, när jag ser något vackert i det som någon annan har sett rasism. Men kan det kanske vara så att den som upplevde sig se rasismen skapade den där den inte fanns?

Foto: Scanpix


2 kommentarer:

  1. Man kan ju undra om det inte vore mer rasistiskt om alla chokladfigurer var vita...? Dessutom så borde väl namnen ge en fingervisning om att skapelserna skall ses som hyllningar och inte tvärtom. Om man vill ha könsorgan på sina bakverk är ju däremot en annan fråga ;-)
    //Jerry

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig i allt du skriver! Tänk att bagaren fick överklaga i högsta instans för att få fortsätta med sina kakor. Särskilt sugen på att smaka dom kan jag dock inte påstå att jag är ;-)
      //Anna

      Radera