måndag 6 april 2015

Drogliberalismen äcklar mig!

Så är det dags att stoppa huvudet i ännu ett getingbo. Mina åsikter retar gallfeber på de narkotikafrälsta, men jag utövar min rätt att tycka vad jag vill. Det är väldigt lätt att reta igång en förorättad drogliberalists ordsvada. Det finns ett talesätt som beskriver den typiske drogliberalisten, nämligen "tomma tunnor skramlar mest". Tänk att det finns så mycket "kunskap" att inhämta ur ett tomrum.

Trots att alla människor får lära sig att knark är farligt, finns det alltid de som gärna vill prova att använda narkotika. Hur kan det komma sig? Ingen vill bekänna sig vara mindre intelligent, även om det faktiskt är så ibland. Den som söker ska finna, och därför lyckas de som använder narkotika alltid att hitta ursäkter som rättfärdigar användandet. "Det är minsann flera människor som dör av alkohol. Det finns det minsann statistik som visar". Genom att lyfta fram alkoholen som det "onda" i samhället tror man sig därmed göra knark till något gott och bra. I drogliberalistens värld är alkohol mera beroendeframkallande än de hälsosamma "lätta" drogerna, och ett glas vin till middagen någon gång kan göra vem som helst till en suput vars skrumplever kommer bli dess död. Men lek med tanken att alkoholen helt skulle ersättas med droger. Att folk t ex vid restaurangbesök skulle beställa in ett glas mineralvatten och lite kokain till maten, istället för en öl eller ett glas vin. Vem tror på allvar att antalet missbrukare då skulle bli färre i samhället? Det skulle väl förstås vara en drogliberalist som skrider till narkotikans försvar.

Drogliberalister brukar tala sig varma för Cannabis. Finns det något nyttigare? Inte ens vatten tycks vara oumbärligare för den mänskliga kroppen. I de narkotikafrälstas värld finns ingen inkörsport till tyngre droger via "lätta" droger. Nej skulden till att folk blir knarkare finns inte att finna hos de substanser som den korkade utsätter sin kropp för, och förstör sin hjärna med. Kanske är det just förstörelsen av hjärnan som gör att argumentationen för narkotika är så tunn och enkelspårig.

Vissa urskuldrar narkotikabruk med att användarna började pga sitt dåliga självförtroende. Vad de allra flesta undviker att nämna är hur många som fastnar i missbruk pga partyknarkande. Det framhålls att kändisar använder narkotika, och detta blir en legitimering av ungdomars partyknarkande. Typiskt för många ungdomar är att de i sin förhållandevis späda ålder redan tycker sig veta allt som finns att kunna om livet. Tyvärr är det ju inte riktigt så, och att tillfoga skada till en ännu inte färdigutvecklad hjärna är inte gynnsamt för individens framtid.

Individens frihet att göra vad den vill med sin kropp lyfts fram som ett skäl för legalisering av "lätta" droger. Synd bara att den som via "lätta" droger vandrar vidare till missbruk av tunga droger, sällan lyckas finansiera sin frihet att missbruka genom hederligt förvärvsarbete. Genom att individen blir missbrukare av tunga och dyra droger utvidgas dess frihet till att inkludera andra människors egendom. Andra människor ska tvingas finna sig i att utsättas för inbrott och stölder för att finansiera missbrukarens rättmättiga "frihetsutövande". 

Missbrukares "frihetsutövande" kostar skattebetalarna pengar. Hur kan då användarna av narkotika påstå att deras missbruk är deras egen ensak. Missbruket är alla skattebetalares och alla brottsoffers - såsom de bestulnas - ensak. Så frågan är om individens "frihet" inkluderar att åsamka skada och kostnader i samhället. Svaret på frågan kommer att variera beroende på vem man frågar. Mitt svar är kort och enkelt NEJ.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar