tisdag 24 mars 2015

Sockorna är färdigrockade - Annorlunda var bra och roligt...

Jag ska öppet erkänna att jag inte var med och rockade sockor. Inte för att jag tyckte att tioåriga Nathea Anemyr hade en dålig idé, utan tvärtom, den var underbar, vacker och godhjärtad på alla sätt. Nathea gjorde något som inte ens de flesta vuxna vågar göra; hon visade sitt stöd för sin syster inför alla som kunde se och höra. Det stöd som alla utsatta människor skulle behöva få inför alla de som gör att de ens behöver något stöd.

Det jag tycker är sorgligt - förutom att människor mobbas - är att det krävs någon sorts "jippo" för att den allmänna godheten ska vakna till liv för en dag. Hur många av alla som lät sig fotas med omaka strumpor ställer upp där ute i verkligheten när det verkligen behövs? Är det bara de som hade likadana sockor på sig som mobbar, särbehandlar och kränker, eller fanns det en och annan hycklare som skenheligt visade upp sina fötter denna dag? 

Kränkande särbehandling förekommer överallt i samhället av såväl vuxna som barn, funktionshindrade, människor med "avvikande" utséende, betéende, läggning, ålder intressen mm mm. Ofta sker särbehandlingen väldigt öppet på skolgårdar, i klassrum, på arbetsplatser, i föreningar och bostadsområden mm. Trots att mobbare ofta är ganska öppna och djärva i utövningen av sina exkluderande aktiviteter, blir de ytterst sällan stoppade av en godhjärtad omgivning då de plågar sina offer. Om man skulle skicka ut en enkät till befolkningen och fråga om det finns någon som tycker om eller utövar mobbning, är jag övertygad om att ingen skulle svara ja på någon av frågorna. Så hur kan det komma sig att mobbning ens existerar? 

Jo, mobbning och kränkande särbehandling existerar pga att vissa människor lyfter sig själva genom att sänka andra, medan omgivningen är feg och tyst tittar på, eller rentav vänder undan blicken från det obehagliga som pågår. Om människor inte vore så rädda om sin egen bekvämlighet, och mindre rädda för att få obehag av och "stöta sig" med mobbarna, skulle inte mobbning kunna fortgå. Om människor lät sig styras av goda värderingar istället för feghet och bekvämlighet, skulle den unga Nathea aldrig ha behövt bekymra sig för hur hennes syster behandlas av andra människor.

Jag behöll förvisso mina två likadana strumpor för mig själv under hela den dag då folk rockade sockor för glatta livet. Men när det kommer till livet utanför Facebook och internetforum, kan jag garantera att jag inte stillatigande ser på om jag ser att en medmänniska mobbas. Jag har stått ensam i skottlinjen många gånger pga att jag tar de konsekvenser det får när man går mot strömmen och säger ifrån. Man plockar sannerligen inga popularitetspoäng när man sätter ner foten mot mobbning ute i verkligheten, men man kan iallafall både vakna och somna med gott samvete. Oavsett färgen på sina sockor.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar